Stor intervju med David McGoldrick
David McGoldrick talar härmed om sin fotbollskarriär i stort och berättar om att han gärna ser lokalrivalen Notts County i Premier League, sitt första mål i Forest och om sitt spektakulära smeknamn och mycket, mycket mer.
Ett stort grattis till ditt första mål i klubben mot Queens Park Rangers för ett tag sedan. Hur skönt kändes det att få göra mål som Forestspelare?
– Det var underbart och ska jag vara ärlig var det också en stor lättnad. Jag ville verkligen få göra mitt första och att göra ett mål som betydde att vi fick med oss en poäng gör det mer certifierat. Däremot är det en stor besvikelse att vi inte kunde vinna den matchen. Det hade vi verkligen förtjänat med det spelet vi visade upp.
Du var bara 16 år när du gjorde A-lagsdebut för Notts County. Hur var det och kände du att du var redo för spel på den nivån redan då?
– Jag gick fortfarande i skolan då så det var viktigt att kombinera skolan och träningarna med Notts A-lag på ett bra sätt. Gary Mills, som var manager i Notts då, gjorde så att jag kände mig redo men såklart var det en stor chock då jag tidigare bara spelat reservlags- och ungdomsfotboll. Psykiskt var det tufft till en början men jag kände att jag gjorde okej ifrån mig.
Vad tycker du om dagens Notts County?
– Att det är helt galet. Jag minns att de var tvungna att sälja mig för att få ekonomin i klubben att gå runt och nu helt plötsligt är de rika. Precis som många andra människor kunde jag inte förstå att de hade anlitat Sven-Göran Eriksson som sportchef men jag hoppas verkligen det går bra för dem. Det vore bra för staden att ha två välmående lag och jag hoppas inte det dröjer allt för länge innan både klubbarna spelar i Premier League.
Hur svårt var det att lämna din familj och vänner för att 2004 skriva på för Southampton? Kändes det lätt att anpassa sig i den staden eller hade du hemlängtan?
– En av anledningarna till valet av Southampton var att jag visste vad de kunde göra med unga spelare. De har ett stort hus som de kallar ”The Lodge” där akademin ligger. Vi var cirka 20 stycken som bodde där, alla hade egna sovrum, så det var suveränt. Jag hade kunnat flytta till ett par andra klubbar men Southampton kändes rätt. Självklart var det svårt att lämna familjen och vännerna men jag ville göra det rätta för min karriär.
I ungdomslaget spelade du tillsammans med Theo Walcott. Stod det klart redan då att han var en grabb för Premier League?
– Jag kommer ihåg första gången jag såg honom spela. Jag kunde inte förstå hur snabb han var och vilket spelsinne han besatt. Det stod klart att han hade en fotbollshjärna men hans tillslag och avslutningar var superba. Jag kunde se att han skulle växa upp och bli en stjärna men jag trodde inte att det skulle gå så snabbt som det gjorde.
Du spenderade tid på lån hos Notts County, Bournemouth och Port Vale medan du väntade på genombrottet i Southampton. Var det positiva erfarenheter och hjälpte det dig att utvecklas som spelare?
– Definitivt. Notts spelade i League Two för tillfället så psykiskt var det tufft för mig men i Bournemouth fungerade det utmärkt. Jag gjorde en hel del mål och byggde upp mitt självförtroende och i Port Vale har jag mixad erfarenhet då jag användes på flera olika positioner.
Southamptons problem utanför planen under förra säsongen känner alla till väl. Hur svårt var det att fokusera på att spela då allting skedde bakom kulisserna med klubben?
– Det var min första hela säsong i The Championship så för mig var allting positivt även då mycket i klubben var negativt. Att spela varje vecka var allt jag behövde och att göra mycket mål var bara en bonus. Att ha tillgivits 10 minuspoäng och blivit nedflyttade var verkligen skandalöst. Det är inget en spelare vill ha på sitt CV men för mig personligt var det trots allt en bra säsong.
Var det ett alternativ att stanna i Southampton när de blev nedflyttade eller var du hela tiden inställd på att flytta därifrån?
– Så snart det blev klart att Southampton blev nedflyttade satsade jag allt på att få spela kvar i The Championship eftersom det skulle gynna min karriär. Jag hade ett par alternativ men så fort Forest visade intresse var det mitt förstaval.
Din sista säsong i Southampton slutade i tragedi med nedflyttningen. Har du några roligare minnen därifrån?
– Jag var där i fem år och även om jag inte alltid var involverad i förstalaget hade jag en underbar tid i klubben. Vi gick till final i FA Youth Cup, vann reservlagsserien med spelare som Theo Walcott, Gareth Bale, Dexter Blackstock, Leon Best, Martin Crainie och Matthew Mills… Jag kan fortsätta hur långt som helst men att lämna Nottingham fick mig att växa upp och mogna som människa.
Som Nottingham-grabb, hur skönt känns det att vara tillbaka i staden?
– Det är mycket galet och jag håller fortfarande på att vänja mig vid det. Jag vaknar varje morgon med att påminna mig själv om att jag är hemma igen.
Spelade det stor roll i att din familj och vänner finns i Nottingham när du beslutade dig för att skriva på för Forest?
– Mitt beslut att välja Forest var huvudsakligen baserat på att det fotbollsmässiga. För ett par år tillbaka ville jag desperat flytta tillbaka till Nottingham men när jag blev äldre insåg jag att jag alltid måste göra det som är rätt för min karriär. Men när Forest visade intresse var det verkligen perfekt. Jag flyttar hem samtidigt som jag kom till en klubb som jagar framgång och bra placeringar. Även om jag inte hade kommit från Nottingham hade det varit ett bra val att komma till Forest sett till klubbens storlek och managerns vilja.
I omklädningsrummet känns du igen vid namnet ”Didsy”. Kan du förklara varför?
– Nej faktiskt inte. Det är ett smeknamn jag haft under en period. Det var ett par killar i Southampton som började kalla mig det när jag precis flyttat till klubben. Sedan har det bara hängt kvar.
Intervjun är hämtad från nottinghamforest.premiumtv.co.uk
