Fulham - Hull 2-0 (1-0)
Fulham tog en otroligt bekväm seger i kvällens jubileumsmatch på Craven Cottage. Det ovana anfallsparet Bobby Zamora - Diomansy Kamara stod för målen och utbuade Jimmy Bullard lyckades inte bevisa tesen ”släkten är värst”.
För 130 år sedan bildades Fulham St Andrew’s Church Sunday School FC, den 12:e december 1898 förkortades namnet till nuvarande Fulham Football Club, och detta firades idag med att Londons äldsta ligaklubb bar speciella jubileumströjor endast i kvällens match.
Roy Hodgson hade innan matchen sagt att i stort sett alla spelare i truppen var redo för spel men när startelvorna presenterades fanns varken Andy Johnson eller Dickson Etuhu, två vanligtvis ordinarie spelare, med ens på bänken. Båda uppges vara skadade.
Istället ställde Hodgson upp med det ovana anfallsparet bestående av Diomansy Kamara och Bobby Zamora på topp. Clinton Dempsey och Damien Duff började till höger respektive vänster på mittfältet, men bytte kant med varandra ett par gånger genom matchen, och Danny Murphy fick sällskap av vikarierande Chris Baird på det centrala mittfältet. John Pantsil, Aaron Hughes, Brede Hangeland och Paul Konchesky bildade som vanligt backlinje framför nummer ett, Mark Schwarzer.
Matchen började fartfyllt med svängig fotboll där lagen turades om att snabbt ställa om från försvars- till anfallsspel, dock utan att skapa några egentliga farligheter. Efter ungefär 20 spelade minuter började matchbilden klarna. Fulham ägde bollen och tilläts spela runt, för Hulls spelplan för dagen var att parkera den berömda spelarbussen framför Boaz Myhill i bortamålet.
I den 24:e minuten var anfallsparet nära att ge Fulham ledningen. Kamara hittade in till Zamora som sprungit sig fri inne i straffområdet. Helt fri med halva målet öppet stötte Zamora bollen över ribban. Bobby behövde sträcka ut hela sin längd för att nå bollen så något enkelt läge var det inte, men mål borde det ha blivit.
Tio minuter senare var Duff framme och oroade Hull-försvaret. Irländaren, nu på högerkanten, drev in i banan, utmanande Andy Dawson och lyckades få sitt skott mellan engelsmannens ben. Men Myhill var med på noterna och tippade ut markskottet till en hörna.
När matchuret stod på minut 43 tog Fulham ledningen och visst var det Duff som låg bakom ledningsmålet. Hughes slog en lång boll upp mot en fristående Zamora som nickade ner bollen till ”Duffers” som i sin tur drar till på volley. Skottet är hårt och Myhill kan bara stöta bort bollen och på returen dyker Zamora upp och trotsar naturens lagar när han sätter 1-0 med en fin nick. Det ska sägas att Bobby med liten marginal står offside när skottet avlossas, något som den assisterande domaren inte hann se.
När första halvlek var färdigspelad tog Fulham en välförtjänt ledning med sig in i omklädningsrummet. Bollinnehavet dominerades av hemmalaget och även om inte det hade förvaltats till en önskvärd mängd bra lägen så var samtidigt bortalagets enda och bästa chans ett 40-meters skott från Geovanni som gick en meter över Schwarzers överliggare.
Matchbilden hade inte ändrats något speciellt i upptakten av den andra halvleken men när ungefär timmen var spelad gjordes två nämnvärda byten. Först byttes Jimmy Bullard, mannen som lämnade Fulham för Hull i jakt på en större lönecheck, in mot Kamel Ghilas och fick självklart utstå burop och nidsånger under resten av matchen. Lite senare tvingades kapten Murphy kliva av pga. sträckning i benet, WBA-lånet Jonathan Greening ersatte rakt av och vicekapten Aaron Hughes tog hand om bindeln.
I den 63: minuten skulle Fulham fördubbla sin ledning. Zamora fick återigen en fin boll och höll sig denna gång på rätt sida av försvarslinjen. Fri mot Myhill passade den nyblivne trinidadiern osjälviskt, eller sköt ett misslyckat skott på, anfallskollegan Kamara som petade in bollen i öppet mål från nära håll. Kamara stod offside när Zamora fick bollen men sedan onside när han själv fick passningen, alltså ett helt regelrätt mål av Fulham.
Phil Brown gjorde vad han kunde och bytte offensivt men hans Hull hade extremt svårt att skapa några chanser över huvud taget. Istället var Kamara, Dempsey och Zamora nära att utöka Fulhams ledning, men de två förstnämnda sköt och nickade utanför medan Myhill räddade Zamoras skott. Det skulle dröja ända till matchens sista minuter innan inhoppande Jozy Altidore fick Hulls enda riktigt farliga målchans när han sköt över ifrån en bra position i Schwarzers straffområde.
Australiensaren fick dock hålla en av sina lättare nollor i karriären och Fulham tog en lika enkel som behövlig trepoängare. 130-årsjubileumet firades med stabil och bra laginsats och något så ovanligt som ett Zamora-mål. ”Uppvärmningen” till Roma-matchen kunde knappast gått bättre.
We Are Fulham!
- - -
Mål:
FFC – Zamora 43’
FFC – Kamara 64’
Gula kort:
HCAFC – Dawson 37’
FFC – Konchesky 41’
Publiksiffra:
22 943
Domare:
Andre Marriner
Fulham XI (4-4-2): Schwarzer; Pantsil, Hughes, Hangeland, Konchesky; Dempsey, Baird, Murphy (Greening 60’), Duff (Gera 84’); Kamara (Nevland 87’), Zamora
Hull XI (4-5-1): Myhill; McShane, Sonko, Kilbane, Dawson; Ghilas (Bullard 58’), Marney, Geovanni, Zayatte, Hunt (Altidore 69’); Vennegoor of Hesselink (Mendy 80’)
