Wigan - Fulham 1-1 (1-1)
Målvakterna dominerade när Wigan och Fulham tog en var sin poäng på ett publikfattigt DW Stadium.
Roy Hodgson gjorde som väntat en hel del ändringar i laget jämfört med den senaste matchen borta mot Roma. Erik Nevland ersatte skadade Diomansy Kamara och bildade anfallspar med Bobby Zamora, vilket betydde att Clint Dempsey fick ta klivet ner och ut på vänsterkanten. Damien Duff hade återhämtat sig från sin skada och spelade på motsatt kant och mellan yttrarna startade återigen Jonathan Greening och Chris Baird. Backlinjen såg också likadan ut som mot Roma och Mark Schwarzer vaktade målet som vanligt.
Efter att ha hedrat de båda världskrigens offer med en tyst minut sparkades matchen igång i ett lugnt tempo. Både Fulham och Wigan slog bort allt för många enkla passningar och hade därför svårt att få någon struktur på sitt spel. Nevland och Zamoras samarbete verkade hur som helst väldigt lovande då duon gång efter annan lyckades hitta varandra med precisa nickskarvar efter långbollar från backlinjen. Linjemannen hade dock en ”hellre fälla en fria”-filosofi och vinkade felaktigt av anfallsparet för offside mer än en gång.
Efter tio minuter såg anfallsparets samspel också ut att ha burit frukt för Fulham. Zamora slog en underbar lyftning till framstormande Nevland som lobbnickade bollen över Chris Kirkland som sprungit ut ur sitt mål. Nicken såg ut att vara perfekt men bollen tog i stolpens insida och studsade retfullt ut igen.
Som om inte det vore nog tog Wigan ledningen kort därefter, tre minuter senare för att vara precis. John Panstil gav bort en hörna som Fulhamförsvaret sedan aldrig lyckades rensa undan, utan Erik Edmans inlägg hittade in till Paul Scharner som vann nickduellen mot två Fulhamspelare och stötte fram bollen till mittbacken Emmerson Boyce som behärskat slog in hemmaledningen från nära håll.
Målet tände Wigan som nu började ta över mer och mer och föra spelet. Charles N’Zogbia avlossade ett fantastiskt skott från drygt 20 meter som såg ut att sitta perfekt i krysset. Schwarzer gjorde dock en makalös räddning och kunde precis, med lite hjälp från sin överliggare, tippa bollen ut till ännu en hörna.
Med ungefär en halvtimme spelad började matchen svänga över till Fulhams fördel igen och i den 39:e matchminuten skulle så kvitteringen komma. Duffs frispark skapade kalabalik i Wigans straffområde innan Titus Bramble mejade ner Dempsey bakifrån. Inte så mycket att säga om den straffen förutom att Bramble agerade enormt klumpigt. Utan varken Danny Murphy, Andy Johnson eller Diomansy Kamara på planen fick Dempsey själv ta hand om straffen och amerikanen väntade ut Kirkland innan han enkelt skickade in bollen i nät.
Domare Phil Dowd, som egentligen inte skulle döma matchen utan fick rycka in sent, förtjänar mycket beröm för en väldigt fin insats matchen igenom. Han varken favoriserade något av lagen, viftade med korten i onödan eller gjorde några grova felbedömningar. Mer av domarinsatser av denna sort, tack!
Spelmässigt reagerade Fulham positivt på målet och avslutade den första halvleken som det bättre laget. I början av den andra halvleken var det Kirklands tur att rädda sitt lag från underläge. Först parerade Kirkland Dempseys stenhårda frispark, men Greening var först på returen och om det inte vore för den engelske målvaktens fantastiska reflexer hade Greening fått göra sitt första mål i Fulhamtröjan.
Efter det gyllene läget var det Wigans tur att skapa farligheter. Scharners skott med höger kryss som adress, Hendry Thomas nick från nära håll och N’Zogbias soloprestation som avslutades med ett lågt skott från nära håll tvingade Fulhams supermålvakt till tre jätteräddningar.
I den 75:e minuten hade Fulham tre möjligheter att näta, i en och samma situation. Efter ett inlägg från Paul Konchesky hade Duff, Zamora och framförallt Dempsey alla bra lägen men det ville sig inte. Några minuter senare var Damien Duff återigen framme och tvingade denna gång Kirkland till en bra räddning med sitt luriga vänsterskott.
Hemmalaget kunde på övertid i och med en del frisparkar och hörnor skapa ett bra tryck i Fulhams straffområde men som tur var redde Fulhamspelarna ut stormen och undvek ännu ett dystert poängtapp på övertid.
Det är imponerande av ett skadedrabbat och slitet Fulham att, efter att ha mött lite exklusivare motstånd i Manchester City, Liverpool och Roma de senaste matcherna i ett väldigt tight spelschema, åka till ett publikmässigt minst sagt glest DW Stadium en kylig söndag i november och hämta upp ett tidigt underläge efter en ännu tidigare stolpträff. Det skulle vara väldigt lätt att vika ner sig i just en sådan match, men det gör inte dagens Fulham. Inte under Roy Hodgsons ledning.
Mål:
WAFC – Boyce 13’
FFC – Dempsey 39’
Gula kort:
WAFC – Edman 54’
WAFC – Bramble 84’
FFC – Etuhu 90’
Publiksiffra:
16 172
Domare:
Phil Dowd
Fulham XI (4-4-2): Schwarzer; Pantsil, Hughes, Hangeland, Konchesky; Duff, Baird, Greening (Etuhu 79'), Dempsey; Nevland (Gera 85'), Zamora
Wigan XI (4-3-3): Kirkland; Melchiot, Boyce, Bramble, Edman (Sinclair 78'); Thomas, Diame, Scharner; N’Zogbia, Rodallega, Scotland (Koumas 91')
