Carling Cup, City v Arsenal
Ikväll går det inte att kryssa lugnt.
Matchen kommer att avgöras vare sig vi vill eller inte. Det spelar ingen roll att det blir kryss efter 90 minuter bara vi vinner i förlängningen eller på straffar.
Vi borde kunna avgöra det här tidigare. Senast blev det som alla Gunners vet 4-2 till City efter någon tackling här och målgest där. Jag tar bara avstånd från tacklingen och den har vi fått sota för.
Förmodligen kommer vi att spela med våra bästa friska spelare och Arsenal med sina yngsta. Det borde vara avgörande men bollen är rund och ibland dömmer dommaren straff fast ingen annan har sett något.
En intressant poäng som jag läste i M.E.N är att City ställde i helgen upp med tre spelare som varit i klubben innan de var 16 och Arsenal med ingen. Ändå kommenterade en Arsenaldirektör (Ivan Gazidis ) det faktum att City köper framgång.
"We believe that success which is built is more significant, more meaningful and ultimately, more important than success which is bought,"
Svaret som är stulet från tidningen var.
If they had had any money left after buying a spanking new stadium, presumably Arsenal would have given it to the poor and needy, otherwise known as Liverpool.
Samtidigt skall jag inte förneka att jag gillar Arsenals filosofi. Vår är en utveckling på den. Vi kan kalla den för Zidanes Y Pavones. Funkade inte i ett annat sammanhang men Mark Hughes kanske får ihop det, eller inte.
City ställer upp med bästa möjliga lag som kan bli samma som i helgen.
Given
Richards, Toure, Lescott, Bridge.
SWP, De Jong, Ireland, Robinho
Tevez, Adebayor.
Inte läge att rotera för sakens skull men visst finns det spelare som vill in. Sylvinho, Onuoha, Zabaleta, Barry och Bellamy är alla aktuella. Santa Cruz är inte i närheten att platsa än och att Martin Petrov är nog inte helt kurrant.
Vi vinner ikväll och Mark Hughes köper sig en månad till.
2-0
