Fulham - Sunderland 1-0 (1-0)
Fulham tog tidigt ledningen och borde sedan dödat matchen i första halvlek. 1-0 stod sig dock och i andra var Sunderland närmare en kvittering än vad Fulham var att få till ett 2-0 mål.
Roy Hodgson valde att göra ett par förändringar gentemot den elva som inledde mot CSKA Sofia i veckan. 4-4-1-1 blev till 4-4-2 där Erik Nevland gick in från start bredvid Bobby Zamora, Aaron Hughes startade istället för Chris Smalling på mittbacken och Jonathan Greening återtog platsen från Danny Murphy på mitten.
Matchen kunde inte börjat bättre för Fulham som tog ledningen redan efter åtta minuter. Damien Duff tog sig upp på sin högerkant, hittade tillbaka till John Pantsil som med ett utsökt inlägg prickade skallen på Bobby Zamora. Zamora hade bara att pricka mål och 1-0 var ett faktum. Om Zamora bara kan sluta hyscha åt de som buar ut honom varje gång han gör mål och visat lite glädje hade man kunnat glädjas fullt ut med honom.
Matchen utvecklade sig sedan identiskt med den som utspelade sig i torsdags. Fulham kontrollerade tillställningarna och borde utökat sin ledning. Erik Nevland hade ett friläge och i samma sekvens en retur som han brände och innan det hade Bobby Zamora ännu en gång varit uppe och nickat - den här gången i ribban.
I andra halvlek kunde man ganska direkt skymta en förändring. Sunderland press blev intensivare och högre, Fulhams försvarsspel sämre och sämre, kommunikationen var under all kritik och de individuella misstagen radade upp sig. Värst var antagligen Paul Konchesky som med sina tillbakaspel mer såg ut att öva på djupledsbollar åt sina motståndare i anfallet. En gång lyckades han faktiskt frispela Kenwyne Jones men då var Mark Schwarzer snabbt ute och lyckades precis knipa ihop benen när trinniern försökte tunnla honom.
Hete Darren Bent hade också både ett och två ypperliga lägen att göra mål på, men avslutade båda gångerna hastigt och dåligt och Fulham kunde rida ut den storm som fick hålla på alldeles för länge. Problemet låg, bortsett från de värdelösa försvarsspel Fulham visade upp, på mittfältet. De enda Greening/Baird lyckades med i andra halvlek var att sparka långt. Så fort de fick bollen kom det en dålig långboll eller en meningslös sidledspassning. Det är här man tycker att Roy borde kasta in kreatören och den väldigt mycket mer spelskicklige Danny Murphy, men den Gamle fick sitta kvar på bänken hela matchen. Istället bytte Hodgson in Kagisho Dikgacoi med fem minuter kvar.
Nu blev det dock tre poäng, så poängmässigt har det varit en jackpot-vecka för Fulham. Förmågan att döda matcher är dock borta med vinden, och det är bäst att den kommer tillbaka innan Fulhams tur rinner ut.
Nästa vecka väntar Burnley borta. En väldigt tuff bortamatch där det kommer bli oerhört viktigt att löpa mycket, löpa rätt och sätta bollarna när lägena uppstår. Kan Hodgson trycka in detta i sina offensiva spelares skallar ska det nog gå vägen.
COYW
***
Mål:
FFC - 8' Zamora 1-0
Gula kort:
SFC - 12' Richardson
FFC - 27' Nevland
SFC - 90+3' Bardsley
Åskådare:
23,168
Domare:
Mike Dean
Fulham XI (4-4-2): Schwarzer; Pantsil, Hughes, Hangeland, Konchesky; Duff, Baird, Greening (Dikgacoi 85'), Dempsey; Nevland (Gera 66'), Zamora
Sunderland XI (4-4-2): Fulop; Bardsley, Turner, Ferdinand (Nosworthy 29'), Richardson; Malbranque (Campbell 69'), Henderson, Cana, Reid; Jones (Zenden 72'), Bent
