Krönika: Geremi - symbolen för Allardyce misslyckande
"He plays like a 40-year-old. He can not run any more." Historien om Geremi på Tyneside är inte den roligaste. Den illustrerar mycket av den frustration som medier och andra utomstånde väcker hos oss skator. Tack vare mina starka befrielsekänslor jag nu upplever då han lämnar tänkte jag klarlägga varför det aldrig varit synd om Allardyce.
Tiden gick. Dagarna for förbi och timmarna kändes som sekunder. Allt var en frid fröjd och så pass mycket tycktes gå vår väg den där sommaren 2007. Vi minns den starka säsongsavslutningen som rendera i att vi sluta på UEFA cup plats i ligan. Vi minns hur glada vi blev av att slippa nice guy Roeder för den allt mer tuffe Allardyce. Vi minns de åtråvärda prestigevärvningarna omvärlden hyllade medan ingen sörjde förlusterna. Vi minns även det utdragna övertagandet av Ashley och därmed även sortin av Shepherd och Hall klanerna. Men främst av allt minns vi sommaren 2007 som en tid av opitmism av sällan skådat slag. Och det spred sig. Inte bara bland fansen, ledningen, Sam, spelarna och alla andra som berörde klubben. Hela presskåren stod i en stadig hyllningskör där klubben lyftes fram som outsider att bräcka den allt för monotona toppkvartetten.
Det är med skräckförtjustning jag tänker tillbaka på alla minnen från den tiden. Allt var verkligen bra. Jag minns hur jag satt där varje dag, timme efter timme och följde den legendariska forumtråden om klubbens träningsläger i Österrike på newcastle-online. Jag minns hur vi fullständigt glänste på försäsongen med en imponerande vinst mot Juventus som grädde på toppen av moset där underbarnet Big Andy Carroll nätade och en kärlekshistoria drog igångs.
Ja minnena från den svunna tiden då allt kring klubben senast sprudlade av optimism och nytänkande är förvisso ljuva på sitt säregna sätt men utgången blev inte som drömmarna hade utlovat. Ett halvår senare hade Allardyce lämnat klubben. Kvar stod en förargad supporterskara vars frustration hade eskalerat till rekordartad höjd. Ledningen agerade fort och såg till att den forne Sunderlandbacken fick lämna sin post illa kvickt.
Jag är inte den som gillar att delta pek-lekar-på-syndaren men sedan sparkandet av Allardyce har omvärlden beslutat sig att det var vårt fel, ja eller de lokala Geordiefansens fel, att utgången blev som den blev. Det skär som en sylvass kniv rakt genom min själ varje gång jag hör detta befängda påstående. Jag blir argsint och skogstokig, ovetande om hur jag ska bärga mig från att fullständigt raljera på valfri person som häver ur sig denna skröna. För skröna är just vad det är.
För mig kan ingen person, i sinna sinnesfulla bruk, som följde klubben under det halvåret tycka att det var fel att sparka Allardyce. Mannen var en växande katastrof och envis som ingen annan. Han stod vid sina kontroversiella arbetsmetoder in i det sista fram till han dagarna efter det mållösa bortamötet med dåvarande Championshipklubben Stoke för nästan exakt två år sedan då han fick sparken. Till och med The Guardians nordöst korrespondent, Louise Taylor, håller med oss skator om detta (läs mer om det här). Det säger en hel del då hon är både född och hejar på våra kära ärkerivaler i syd och ska även ha skrivit för en tidsskrift tillägnad alla mackems. Hon är med andra ord inte direkt den mest uppskattade personen av Geordiefansen...
Allt var en enda stor röra när Sam lämna. Aldrig någonsin har jag sett en spelartrupp så förvirrad, huvudlösa, rädda och utan självförtroende som den Allardyce lämnade efter sig. Ja laget var till och med sämre än det som spelade ur oss ur Premier League i fjol. Det faktum att det sedan tog en klassisk motivatör till manager som King Kev tio matcher att få spelarna att se ut som ett anständigt lag igen säger mycket om hur illa det var. Den enda anledningen till att vi inte låg så pyrt till i tabellen vid sparkandet var på grund av att vi gjorde vår bästa ligastart på tio år.
Det roliga är dock att när folk ska gotta sig i vår misär tycks det ständigt kretsa kring vissa specifika spelare. Vi kan kalla de Joey Barton och Claudio Cacapa. Den förstnämnde förunnas folk över att vi värvade med tanke på hans ökända förflutna i City och mycket riktigt har de rätt i det. Brassen hångarvar alla åt då han stod för en sagolik usel insats hemma mot Portsmouth. Båda värvade av Sam Allardyce.
Alan Smith är en annan spelare som Sam valde att lägga ut stora pengar på. Killen var ett levande skämt fram till denna säsong. Seriöst. Om ni tyckte Cacapa var dålig så vad var då Smith? Han är den sämsta spelaren jag sett i klubben under mina år. Att han ryckt upp sig denna säsong är givetvis kul men sanningen kvarstår att han var förbannat värdelös under sina två första säsonger hos oss.
David Rozehnal var en annan spektakulär värvning. Killen försvann från klubben nästan lika fort som Sam själv. Inte blev det mycket av honom varken hos oss eller i Italien. Och Mark Viduka var en hejdundrans dyr inredningsredskap till sjukstugan.
Ska man ge honom någon slags cred så var Abdoulaye Faye, Habib Beye och Jose Enrique lyckade värvningar. Det patetiska är dock att den senare fick pressväldet efter sig på grund av en trevande start. Sanningen är dock att han växer hela tiden. Idag är han utan tvekan ligans bästa vänsterback och hör egentligen hemma hos en Premier League klubb av dignitet.
Den uppmärksamme påpekar nu att jag glömt av Geremi. Spelaren vi igår sålde till Turkiet efter en minst sagt bedrövlig vistelse i klubben. Det jag kommer ihåg av honom är att han kom "gratis" men krävde £2 miljoner i sign on bonus, såg ringrostig ut, kom aldrig riktigt igång, drog på sig skador och sedan försvann in i en dvala under ett halvår för att plötsligt dyka upp i Turkiets huvudstad med ett kontrakt med en av stadens klubbar i hamn. Och så har vi givetvis de där uttalandena från Sir Bobby Robson i hans kolumn i Mail on Sunday. Behöver ni fräsha upp ert minne har ni de här under och det är dessa som kommit att förfölja herr Njitap hela sin kvarvarande tid i klubben.
"Jose Mourinho told me last season that Geremi's legs had effectively gone. "Mister, he plays like a 40-year-old. He can not run any more. He will not play for me in important matches again," was Jose's typically forthright response.
Naturally, I was alarmed to read that Newcastle wanted to sign Geremi. I passed on my information to someone at the club (this was before Mike Ashley took over) but Geremi still ended up signing. In fact, Sam made him captain."
Medan många såg Barton som Parkers rättfärdiga ersättare och Smith som tilltänkt anfallare blev Geremi den naturlige ersättaren för beflyktade Kieron Dyer. Framför allt eftersom Geremi tilldelades en central roll och med kaptensbindeln runt högerarmen skulle han leda styrkorna ut i krig. Istället blev Dyer ut och Geremi in sagan bara praktexemplet på allt det Allardyce gjorde fel. I och med Kierons uttåg förlorade vi den lilla snabbhet och kreativitet vi hade på mittfältet. Geremi i sin tur var inte kapabel att ersätta dessa förlorade egenskaper för att han som spelare var slut.
Resultatet av Sams beslut att ersätta Dyer med Geremi blev ett statiskt och lättläsligt spel och för mig det starkaste beviset för vad som gjorde att han misslyckades. Han trodde att han med spelare som Smith och Geremi skulle införa samma hårda och disciplinära lag som han hade haft i Bolton. Istället blev vi bara ett långsamt gäng utan fart och fläkt i en liga där snabba omställningar avgör de flesta matcher.
Det är dessutom med stor förtvivlan man tänker tillbaka på det faktum att Allardyce inte lyssnade på en man som Sir Bobby Robson. Jag undrar ärligt talat vem denne pajas kan tänka sig lyssna på i så fall. Är man Mourinhos mentor och Sir Alex rådgivare bör man nog veta vad man talar om, tillskillnad från alla andra som svamlar om att Sam vore något slags offer för de krävande fansen i norr. Nej det där är fortfarande en skröna folk inte kan backa upp med bevis eller för den delen diskutera. Och jag är jävligt less på att höra hur jäkla synd det var att vi sparkade Allardyce för det var det inte då, det är det inte nu och det kommer det aldrig att bli. Sam var en vandrande katastrof. Den som säger annat var inte ombord samma skepp som oss som bevaka klubben mellan sommaren 2007 fram till årssikftet ett halvår senare. Jag vet att det är väldigt sent att dra upp detta nu men jag kände mig tvungen att skriva av mig fter att ha försökt tänka igenom Geremis tid i klubben var det bara dessa uttalanden från Sir Bobby som ekade i huvudet på mig...
