Krönika: Säsongen hänger på en fotled
Med 30 sekunder kvar av den första kvartsfinalen mellan Bayern München och Manchester United kunde Bayerns Ivica Olic sno åt sig bollen från en sovande Patrice Evra, dansa förbi Ferdinand och Vidic innan han placerade in 2-1 för tyskarna. Så har jag hört att det gick till åtminstone, själv hade jag ögonen på Wayne Rooney som sekunderna dessförinnan trampade snett och hur hans ledband mår idag kan mycket väl komma att avgöra säsongen för Manchester United. Röda djävlar världen över håller idag andan.
Pang! 1-0! Det tog bara en dryg minut i den första kvartsfinalen mot Bayern München innan Wayne Rooney hade gjort ännu ett mål (nr 34?) säsongen 2009/2010 och återigen gett Manchester United ledningen. Ungefär 90 minuter senare var det inte lika roligt längre. Ett überpassivt United (var det verkligen meningen?) tillät Bayern äga så gott som allt bollinnehav och vad som såg kassaskåpssäkert ut under den första halvleken bröts upp med en synål i den andra.
Mario Gomez satte fart i den sista stopptidsminuten och då Rooney jobbade bakåt för att avväpna den väldige tysken trampade Uniteds och Englands frontfigur snett och när bollen strax därefter hamnade i mål bakom Van der Sar var det Rooney och inte målskytten Olic United-fansens blickar föll på.
Där och då kan Uniteds hopp om en fjärde raka PL-titel samt en tredje raka CL-final ha grusats. Med Rooney frisk på topp är jag övertygad om att det hade blivit en säker seger i returen på Old Trafford nästa onsdag. Utan Rooney känns det inte alls lika tryggt. Den 4-5-1-taktik som Sir Alex Ferguson använt sig av allt frekventare den här säsongen har fungerat så väl mycket p.g.a. Rooneys kapacitet som ensam forward. Killen kan möta uppspel, fördela bollar mot kanterna, löpa i djupled, störa en hel backlinje på egen hand och samtidigt ha den kylan som krävs för att göra mål när chansen väl dyker upp. ”Wazza” har dessutom utvecklat en nästan kuslig förmåga att befinna sig på rätt plats i straffområdet vid rätt tillfälle och stänka in bollarna med såväl huvud som fötter. Utan Rooney på topp blir det troligtvis Dimitar Berbatov som ensam spjutspets och även om bulgaren stundtals är fantastisk så kan han inte bära United på samma sätt som Rooney kan.
Min erfarenhet av den sortens stukning som Rooney nu råkat ut för att ledbanden har tänjts ut ordentligt (det var ingen liten stukning igår) och då ska det förbaskat mycket till för att vår målkung ska kunna spela "ligafinalen" mot Chelsea på lördag och sedan returen mot Bayern på onsdag.
Oddsen på 1:an i Manchester United - Chelsea sköt i höjden inatt då spelbolagen, precis som vi alla andra, inser Rooneys enorma betydelse för United. 1-0 räcker dock mot tyskarna på onsdag för avancemang och kan de Röda Djälvarna plocka fram den inställningen och den disciplin som gav en 1-0-seger över Barcelona i semin 2008 kan det mycket väl räcka till ännu en semifinal.
Om Rooney däremot missar några veckors spel (vilket högst troligt) får United klara sig utan sin superstjärna i april där motståndet heter Chelsea, Bayern München, Blackburn, Manchester City och Tottenham.
Hela Uniteds säsong hänger just nu på en fotled. Vi håller andan.
