"Hur gick det så här?"
När Nani pangade in 3-0 fem minuter innan paus, kändes det som att vi skulle få återuppleva den fantastiska kvällen mot AS Roma några år tillbaka. I stället slutade det hela i ett mindre fiasko och United är ute ur Champions League. Magi förvandlades till ja, vadå?
Vad säger man egentligen?
3-0 förvandlas till 3-2 och avancemang förvandlas till ett respass ut ur finrummet. Det känns bittert, kan man väl lätt säga.
Nani var ju fantastisk, Rooneys närvaro skrämde upp Müller redan innan avspark och den röda maskinen gick på högvarv. Kändes som den där oförglömliga kvällen mot AS Roma några år tillbaka. 2-1 i baken efter första mötet, det här blir tight tänkte man. Efter 90 minuter på Theatre of Dreams stod det 7-1 på resultattavlan och vi hade fått uppleva en av de bästa kvällarna på Old Trafford, någonsin. Nu gick det inte riktigt så, men det var i alla fall en bra början. Vi kan spekulera i om Olic inte gjort mål, om Rafael inte hade blivit utvisad, hade United klarat sig då? Troligtvis, men vi lever inte i dåtid. Det är bara att rycka upp huvudet och gå vidare.
Vi ska inte nedvärdera Bayerns prestation på onsdagskvällen, men jag bara måste hålla med Ferguson när han säger så här:
"I don't think the best team has won the tie, I think we played better tonight than they did. I think we’ve done well. Our performance tonight was excellent, it was a great performance. We were very unlucky tonight, very, very unlucky. I don’t think anything’s been missing in our campaign, and I don’t think we were fatigued tonight."
Efter två år i finalen har vi nu fått respass redan i kvarten. Nu sätter vi blickarna på ligaspelet och ser till att bucklan stannar på Old Trafford, för fjärde året i rad.
Det är bara att rycka upp huvudet Rafael, next year we're back.
WE'LL NEVER DIE!
