Avundsjuka City?
Trots Dickovs firande på plan stod Cityfansen mest och smålog på läktaren.

Avundsjuka City?

Fan också! De kom på oss. Vi är bara avundsjuka.

Jag får väl börja med att tacka ett "stolt united-fan" för komplimangen. Att få en unitedsupporter att förstå att fotboll faktiskt handlar om känslor borde nästan rendera i något slags litteraturpris. Men det där med ironi, sarkasm och vanligt hederligt banter flyger som vanligt högt över deras huvuden. När man dessutom bjuder på lite skämt om sin egen klubb verkar det som om de likt dyslektiska barn inte kan få ihop varken bokstäverna eller meningen med dem när de läser.

Men nog om världens genuinaste och bästa fans. För det här handlar faktiskt om oss. Shitty. Ärelystna men opassionerade muppar utan någon som helst verklighetsförankring. Likt små giriga troll är vi bara ute efter snabbköpt framgång och vi tittar med gröna avundsjuka ögon på våra grannar som så ärligt och i linje med fotbollens ursprungliga kodex byggt upp hela världens stolthet. Varför tänkte vi inte på att bli röda djävlar från början? Fast det förstås, vi hade aldrig haft orken eller tålamodet att stå ut med deras 26-åriga ligatiteltorka eller att behöva se klubben uppfostra alla spelare själv. Nej, har man ingen historia är det bättre att köpa den än att försöka göra den.

Vi Shitty-fans, ostolta som vi är, byter ju klubb hej vilt så fort vi inte kan köpa någon titel. Vi har ju inte heller någon som helst respekt för våra gamla spelare. Bert blev ju så illa bemött av Cityfansen att han fick tårar i ögonen när han var på Birminghammatchen. Men visst, det ligger kanske något i vad det stolta fanet säger. Dagens City saknar hjältar. Visst har vi Tevez som hyllas flitigt och Shaunie kommer finnas i många hjärtan långt efter att han slutat spela men sedan finns det inte så många kultspelare i City. Och det är ju faktiskt inte så konstigt. Till skillnad från United har vi aldrig haft lyxen att kunna locka spelare med annat än pengar och möjligheten att spela i Europa. Alla kan inte få samma känslor för sina spelare som Unitedfansen snabbt utvecklade för spelare som Veron, Blanc, May, Forlan och Taibi. Alla kan inte heller vara lika klarsynta och se igenom fasaden på spelare som Unitedfansen som ju tidigt insåg att Tevez varken håll måttet på plan eller som människa.

Med det är klart, vi är ju bara avundsjuka. Vi vill verkligen vara som er, känna som er, vinna som er och framför allt, få titta på fotboll från bekvämligheten i vår egen fåtölj. Vi har alltid saknat spelare som Roy Keane, Gary Neville, Dwight Yorke, Paul McGrath eller Ralph Milne som verkligen stått för allt som är gott med den här världen och som representerat klubben på ett fläckfritt sätt. Och vi har aldrig under några som helst omständigheter firat som United gjorde i den där betydelselösa matchen på Old Trafford i vintras. När Dickov satte den på Wembley, när Nellie målade i Newcastle, när Kennedy sänkte Blackburn och när Dunnie spikade i igen på Old Trafford, då undrade vi bara vem som faktiskt vann innan vi gick hem och la oss.

Och eftersom den här texten (samlingen med bokstäver ovanför de rader du läser just nu) innehåller både ironi och sarkasm så är det väl lika bra att jag säger det rakt ut också:

Vi vill inte vara som er. Vi är faktiskt stolta över att inte vara som er. Vi älskar City och (nästan) alla spelare som har vettet att dra på sig vår vackra tröja. Men vi har också ödmjukheten att inte ta ut något i förskott, att inte tro att vi är bättre än någon annan och vi har tillräckligt med verklighetsförankring för att veta att fotbollsspelare är arbetare på samma sätt som alla oss andra. Visst, med tiden visar vissa spelare kvaliteter som gör dem större än så eller deltar i något historiskt men de flesta är och förblir lönetagare. Vi gillar att driva med andra och vi gillar att driva med oss själva. Det har vi tvingats att göra pga några av fotbollsvärldens sämsta ledare både på läktaren och på bänken. Så när ni kommer med era "lustigheter" tar vi liksom inte åt oss. Vi har redan drivit bra mycket värre med oss själva.

Till sist...

"Were where you when you were shite?" Brummies visar stor ironi (för inte kan det ha varit okunskap?) på Eastlands.

DLBH2010-04-16 16:10:00
Author

Fler artiklar om Manchester C