Stålmannen har lämnat oss
Tack Stephen Ireland, vi kommer att sakna dig.
Stevie, Stevie Ireland. He's the white Pele of Man City.
Drives a, drives a pink car and his hairloss is a mystery.
Det är med vemod som jag säger farväl till en av Citys stora hjältar och en personlig favorit. Stephen Ireland må vara halvt galen och han har inte alltid kommit med så bra idéer. Att ljuga om att mormor dött för att sen ändra sig och påstå att det var farmor för att slippa spela för Irland var väl kanske det märkligaste han fått för sig. Bakom den storyn fanns det dock tragik då hans fästmö fått missfall och kanske borde Stephen bara ha nöjt sig med sanningen.
Att visa sina Superman kalsonger efter att ha gjort mål var mer harmlöst och genast så blev han allas vår Stålman. Däremot var det kanske en mindre bra idé att skaffa pluggs för att dölja flinten (vilket också kan ha varit en bidragande orsak till att han valde att tacka nej till Irland, han blev tydligen rejält retad). En annan sak som togs upp i tabloiderna var hans SUV med rosa navelkapslar (som i och för sig var frugans) som han kom åkandes i till träningen. Jätte tattueringen med änglavinglar på ryggen har spätt på bilden av en ganska care free dude som inte är helt med på vad omgivningen anser vara normalt.
Vad många inte vet är att familjefadern Stephen Ireland (sist jag räknade hade han tre barn) jobbar mycket med välgörenhet. Han är beskyddare för och samlar in stora summor pengar till Francis House Children's Hospice, ett hem för mycket sjuka och döende barn.
Det spelar ingen roll hur mycket pengar han har, att besöka dödssjuka barn och göra livet lite lättare för dom är stort.
Stephen Ireland verkar också vara en grubblare. När saker och ting går emot så kan han stoppa huvudet i sanden och helt försvinna på planen. Inte på det sättet att han lipar vid ett baklängesmål utan mer att när saker går emot honom utanför planen så påverkar det hans form. Kanske beror det på hans uppväxt eller dåligt självförtroende ibland men hitills har han alltid tagit sig i kragen och kommit tillbaka som en starkare spelare och person. Hans sommarträningar är redan legendariska. När andra spelare ligger på stranden så tränar Superman kampsport och löpning i berg 4-6 timmar om dagen. Killen har en inneboende vilja att bli bäst om han så måste slåss mot hela världen.
När jag träffade Stephen Ireland var han något blyg men artig och han signerade mer än gärna ett par Cityshorts med nummer sju på. Det må vara en petitess i sammanhanget men han kunde lika gärna gått därifrån istället för att ta sig lite tid för supportrarna. Han har dessutom alltid talat väl om klubben och dess fans och han hade säkert velat stanna om det inte vore för att han inte får plats i Mancinis 25 manna trupp.
Stephen Ireland kom till Manchester City från Cobh Ramblers på Irland som 15 åring 2001 och efter debuten 2005 så hann han med 142 matcher i City tröjan och han gjorde 23 mål. Ireland blev även utsedd till årets spelare 2008-2009 då han var en av ligans bästa mittfältare. Aston Villa fick alltså köpa en spelare med enorm potential för reapriset £8m.
Tack för att du finns Stephen Ireland och lycka till i din fortsatta karriär. Till Aston Villa säger jag grattis och ta väl hand om killen, han kan behöva det ibland.