Trupputvärdering - hösten 2010
Transferfönstret slog igår igen med dunder och brak, och även om Hughton & Co inte plockade in några nya rekryter i grevens tid så var och är man ganska nöjd med truppen. Istället för panikvärvningar av Ollie Bernard och Sibierski kunde vi anse oss färdiga med några dagar kvar av fönstret. När vi nu har truppen svart på vitt följer här en utvärdering av de olika lagdelarna.
Målvakter – 3 / 5
Steve Harper är förstaval och en favorit hos Chris Hughton. Harper gjorde sin debut i början av 1700-talet och har efter två sekel av bänknötande äntligen blivit förstemålvakt. Trots att klubben förfogar över två av brittiska öarnas mest lovande målvakter är Harpers position till synes ohotad.
Farhågorna om att hans allt sämre reflexer och bristfälliga beslutsfattande ska kosta oss poäng kommer bara att bli fler. En säker målvakt på många sätt, men samtidigt en burväktare som inte kommer att vinna många poäng åt oss. Straffsituationen mot Aston Villa och Ryan Giggs snigelavslut på Old Trafford är två situationer som står ut. Harper har en del att bevisa om rösterna som föredrar Tim Krul ska tystna.
Fraser Forster är utlånad till Celtic.
Försvarsspelare – 4 / 5
Bredden, kompetensen, talangen och rutinen. Allt finns där. Den enda position som det kan komma att brista på är högerbacken. Danny Simpson, James Perch, Ryan Taylor och Steven Taylor kan alla figurera där ute, men frågan är om någon av dessa herrar kommer att göra jobbet tillräckligt bra för att vi ska vara nöjda. På mittbackspositionerna finns Fabricio Coloccini, Sol Campbell, Mike Williamson och Steven Taylor att tillgå. Dessa fyra är alla spelare som med all rätt kan hävda sig vara förtjänta av en startplats, men i dagsläget ser det ut som att Coloccini, Campbell och Williamson går före Taylor.
Coloccini är en nyckelfigur, och tillsammans med Campbell bidrar han med väldigt mycket rutin. Williamson ser ut att inte ha några som helst problem med tempot i Premier League, och har av de inledande matcherna att döma sett kanske bäst ut.
Taylor stannar nu hösten ut och har där med förhoppningsvis tid på sig att lösa kontraktsbråket samt komma i form. Unge Tamas Kadar finns som alternativ på mittbacken, men lär i första hand ses som backup till José Enrique – världens, som bekant, i särklass bästa vänsterback.
Lägg därtill James Tavernier som varit med en del under försäsongen och Shane Ferguson som gjorde en klart godkänd insats mot Accrington, och vi lär inte hamna i någon backkris innan 2011.
Mittfältare – 3,5 / 5
I och med värvningen av Cheick Tioté – vars kaliber återstår att bedöma – har Hughton adresserat ett problem som många ansåg som väldigt viktigt. Bollvinnande mittfältare behövdes inte i särskilt stor utsträckning förra säsongen då vi allt som oftast höll i spelet och kunde tillåta oss själva att starta med Kevin Nolan och Danny Guthrie på innermittfältet. Med Nolan i en mer framskjuten position krävs en defensiv balans på mitten, och även om Alan Smith inlett säsongen väldigt positivt, så vet vi mer än väl att hans uppoffrande spelstil lätt kan förbytas i närmast fega alibiglidtacklingar och slarvigt passningsspel. Förhoppningsvis är värvningen av Tioté lika viktig som den har potential att vara.
Joey Bartons pånyttfödelse innebär att vi har en dynamisk motor på mitten som håller väldigt hög klass. Barton vinner boll, passar med brett register, skjuter fenomenalt och fyller dessutom på i djupet. De som såg Birmingham ifjol vet hur mycket Barry Ferguson och Lee Bowyer betydde för deras sensationella form. Barton kan mycket väl fylla den rollen. Dan Gosling är åter till jul och ska bli spännande att följa, dessutom finns redan nämnde Guthrie som var enastående under hela fjolårssäsongen att tillgå som kreativ kraft.
Jonas Gutierrez kommer att löpa upp vallgravar på varenda arena, men hans slutprodukt är vad den är, även om den förbättras något senaste året. Gutierrez är fortfarande en viktig spelare, och framförallt har han helt rätt inställning. På andra kanten kommer Wayne Routledge farande med en spelstil fylld av energi och vilja. Routledge gör väldigt mycket väldigt bra, men liksom Jónas har han problem med koncentrationen i vissa situationer. I vårt senaste möte mot Wolves hade han rundat Hahnemann och kunde i lugn och ro sikta in sig på den framstormande Joey Barton i mitten, men istället slängde han in bollen på chans och det hela rann ut. Potentialen finns där i vårt fartfyllda ytterpar, men det finns likaså en hel del att jobba på. Ryan Taylor kan givetvis räknas som ett alternativ även här.
Nyförvärvet Hatem Ben Arfa är en oerhörd talang som ska bli väldigt rolig att skåda. Oavsett om han placeras bakom anfallaren eller på en av kanterna, kommer han att orsaka mängder av bekymmer för vilket lag vi än möter. HBA är fartfylld, superteknisk och älskar att göra sin gubbe. En spelare som kan bryta mönster och dessutom vara mycket effektiv på bortaplan med sina rappa ben.
Bland de yngre förmågorna finns här även Brad Inman och Haris Vuckic att tillgå, men dessa båda får nog räkna med begränsat med speltid under säsongens första halva.
Kazenga Lua-Lua är utlånad till Brighton.
Anfallare – 3 / 5
Vem rår på Andy Carroll i luftrummet? Vem kan stoppa detta ursinniga anfallsvapen? Carrolls första matcher i Premier League har hintat på att vi kan ha ett riktigt guldkorn i vår besittning. Med endast fyra mål under hela hösten 2009 såg det länge ut som att Carroll inte var mer än en ”jobbig-att-möta” – anfallare av Championshipklass. Men någonting hände i Birmingham under en 2-4-förlust mot West Bromwich Albion. Carroll bestämde sig för att bli helt ospelbar, och har sedan sina två mål där varit just ospelbar. Med en kroppshydda och energi som kan bräcka vilket försvar som helst, och med ett självförtroende framför mål som påminner om en viss annan nummer 9, är Carroll det mest spännande vi sett i anfallsväg hos Newcastle sedan Shearer-Bellamy gjorde livet surt för allt och alla under 2000-talets inledning.
Bakom Big AC är det tyvärr lite för tunt. Om Carroll är hel är det givetvis ingen fara förutsatt att vi spelar med en ensam anfallare, men det är svårt att se hur Leon Best eller Shola Ameobi ska kunna axla vår nya Nr. 9 och hans färdigheter. Shola har misslyckats på den här nivån så otroligt många gånger nu, och även om han var bra när han spelade i The Championship, så är det inte Coventry utan Evertons backlinje han ska göra mål på nu.
Peter Lövenkrands var en av lagets mest tongivande spelare under förra säsongen, men i Hughtons 4-5-1 / 4-2-3-1 finns ingen plats för den sympatiske dansken. Lövenkrands och Carroll utformade ett formidabelt anfallspar under våren, och Lövenkrands är och förblir ett bra alternativ när grundformationen kör fast.
Spanjoren Xisco är en annan som kommer få begränsat med speltid under säsongen, men han verkar ha jobbat bra på träningarna under säsongsinledningen, och ser ut att vara en fullt duglig Premier League-spelare det lilla vi har sett. Xisco har även använts på kanterna som ersättare för Gutierrez eller Routledge.
Nile Ranger står på tillväxt (och borde väl ändå ha lånats ut?), men är i mitt tycke den anfallare som sett mest kapabel ut att spela i Carrolls roll när han fått chansen. Stor, stark och med samma ”urgency” som Carroll – det vill säga raka motsatsen till Ameobis likgiltiga kroppsspråk.
