Reflektioner efter chocktappet
Mikel Arteta dundrar in kvitteringen för Everton och fullbordar Manchester Uniteds kollaps.

Reflektioner efter chocktappet

I bortamatchen mot Fulham den 22 augusti hände något som kändes väldigt olikt Manchester United. En till synes säker trepoängare kastades bort i slutminuterna och lämnade en bitter eftersmak. Spelarna uttalade sig starkt om besvikelsen att tappa två viktiga poäng, men när det blev dags för en ny bortamatch hände precis samma sak - den här gången en ännu värre kollaps. Frågan jag ställer mig idag är därför, vad håller vi på med?!

Det var ett tag sedan jag skrev något här på SvenskaFans. Jag vet inte om ni har saknat mig, inte märkt att jag har varit borta eller kanske rent av varit glada över min frånvaro. Hur som helst känner jag mig tvungen att reflektera över gårdagens match mot Everton. Vafan var det som hände egentligen??

* * *
När jag såg startelvorna kände jag direkt att det här kommer att bli en tung match och med tanke på hur det såg ut i den första halvleken skulle ett oavgjort resultat vara något som vi absolut borde varit nöjda med. Everton körde över oss. Det var tydligt vilket lag som var hungrigast efter poängen. United visade dock klasskillnaden i de avgörande lägena och kunde på något märkligt, fantastiskt sett hämta upp ett 1-0-underläge till ledning 1-3.

Vi hade sedan bud på ett, två och tre mål till då Everton blottade sig bakåt i desperata försök att få till en reducering. Berbatov, Scholes och Nani hade alla jättelägen att fulltsändigt begrava matchen, men var nonchalanta i avsluten och sedan fick Everton precis det man inte får ge dom. Ett hopp.
Tim Cahill (oj vad jag älskar den spelaren) gjorde ett Tim Cahill-mål i den första tilläggsminuten och jag sa då direkt till Chelsea-polaren i TV-soffan att "nu kommer det ett till". Sagt och gjort, drygt 60 sekunder senare hade Cahill skarvat ner ett inlägg till en omarkerad Mikel Arteta som kunde dundra in kvitteringen. Ledning 1-3 efter 90 minuter. 3-3 efter drygt 93 minuter. Det får bara inte hända. Det är ta mig fan inte likt Manchester United.

Då man har Fulham-matchen färskt i huvudet kan man inte slarva så som Nani & Co. gjorde i kontringslägena vid ledning 1-3. Där måste man bara döda matchen. Nu är vi istället redan fyra poäng bakom Chelsea som har öppnat med en hänsynslöshet som vi har saknat i två bortamatcher (det skall dock sägas att motståndet de blå mött än så länge har varit patetiskt). Ska vi tappa ännu en ligatitel på grund av kollapser som denna? Vi har kastat bort fyra poäng så här långt, jag hoppas jag slipper räkna på var det gick snett i maj, för då vet jag var jag kommer att titta.

* * *
Håller verkligen Gary Neville för spel i matcher som den mot Everton? Som United-supporter älskar man såklart killen, men i mitt tycke finns det tre högerbackar som är bättre i truppen.

* * *
Vad har hänt med Wes Brown? Killen är fit för tillfället men harvar ändå i b-lagsmatcher medan Chris Smalling sitter på bänken. Kan någon förklara det för mig? Smallin före Brown? Är det bara jag som tycker att det är helt uppåt väggarna och en jävla käftsmäll på Wes?

* * *
Mot Rangers på tisdag vill jag se fart, passion och fullständig hänsynslöshet. Och den här startelvan:

Van der Star
Rafael, Ferdinand, Vidic, Evra
Nani, Fletcher, Scholes, Giggs
Rooney, Berbatov

Vi har en grym vecka framför oss med matcher på OT hemma mot Rangers och Liverpool. Inget mer slarv nu, tack.

Simon Soltan-Zadeh2010-09-12 11:20:00
Author

Fler artiklar om Manchester U

MUWomen’s Barmy Army: Marinbiologen som räddar allt
Tre tankar och spelarbetyg efter segern mot Manchester City
Inför: Manchester City – Manchester United