Veckans United
United utan Wayne Rooney tappade en säker vinst till kryss borta mot Everton. Det och lite annat i Veckans United.
En vecka som helt och hållet kretsat kring Wayne Rooneys otrohetsaffär har kommit till sitt slut. Nyheten, som chockade England och fick varenda journalist på de alltid så underbara engelska tabloiderna att gnugga händerna, offentliggjordes dagen efter att Rooney spelat en framträdande roll i Englands seger på Wembley mot Bulgarien. Wayne Rooneys liv kommer aldrig att bli sig likt igen och man kan ju inte direkt tycka synd om honom. Även fast jag skulle vilja…
Rooneys säsong vändes, över en natt, helt upp och ner. Från att ha handlat om att ta revansch efter en förlorad ligatitel och ett misslyckat VM kommer det nu snarare bli en kamp för att behålla sin familj och tåla alla de hån och förlolämpningar som kommer hagla över honom och frågan är om han kommer klarar av allting? ”Wazza” har tidigare blivit ur balans när han blivit hånad från läkatern. Vi minns ju Everton borta för några år sedan då han hånades av sina gamla fans och Rooney svarade med att kyssa Unitedmärket. Senare byttes han ut av Ferguson. Denne Ferguson har lyckats få spelare att klara av trycket från motståndarnas fans tidigare. Fallet med Ronaldo är väl det tydligaste av dem. Det var efter att han blivit hela Englands hatobjekt efter VM för fyra år sedan då han övertygade domaren att ge just Rooney rött kort efter en närkamp. Domaren plockade upp det röda kortet och Ronaldo föjde upp det med att blinka ut mot avbytarbänken. Något som irriterade hela England och det var mer eller mindre skottpeng på CR7 efter det. Ferguson övertygade dock Ronaldo av stanna och han blev senare bäst i världen o.s.v. Beckham efter VM 98 är ett annat, då han blev Englands stora syndabock efter utvisningen mot Argentina. Problemet den här gången är att det känns så mycket värre. Återstår att se om Rooney klarar av trycket.
Rooney lämnades p.g.a. otrohetsaffären hemma igår när United åkte till Liverpool för att möta ”Wazzas” gamla gäng, Everton. Jag tror nog Ferguson gjorde ett klokt val, oavsett om det innebar ett poängtapp eller inte. Som alla vet vid det här laget så hade United 3-1 till övertiden började men tappade senare till 3-3. Givetvis helt oförsvarbart och oförlåtligt. United har nu tappat fyra poäng i bortamatcherna mot Fulham och Everton efter att ha slarvat bort vinsterna i slutskedet. Fyra poäng som mycket väl kan bli avgörande när vi summerar ihop säsongen i vår. För att vara lite positiva kan vi ju dock påpeka att vi kammade noll pinnar i dessa två matcher förra året. Alltid något.
Everton imponerade i första halvlek och visade hur bra man kan vara. Sett till den kontinuitet som finns i laget så borde en topp 6 placering inte vara helt orealistisk för Moyes grabbar.
Ligan har annars utvecklats lite som man kunde förvänta sig. Chelsea kör över det lätta motstånd de haft såhär långt, United har tagit ungefär så många poäng som väntat, City blandar och ger och Liverpool visar tydligt att de inte kommer vara med i någon toppstrid.
United startade matchen med alla de tre legendarerna Scholes, Giggs och Neville. Legendariskt var ordet. Det är ju trots allt 115 år som springer omkring där ihop.
Kommande vecka ser ultraintressant ut. Först premiär i Champions League då Rangers kommer till Old Trafford. Prestige givetvis, ingen vill förlora slaget om Storbritannien men det är dock sett ur Unitedögon bara en liten försmak på söndagens drabbning då Liverpool kommer till stan. Eller förlåt, förorten. Personligen är det årets match, inte för att ”Pool” bjuder på någon större fotboll för dagen men rivaliteten mellan dessa två klubbar är väldigt speciell. United får anses som storfavoriter i matchen men jag tror att det kommer bli en underhållande fight. Det brukar bli det. Liverpool känns väldigt beroende av att Torres och Gerrard kommer igång för att de ska ha någon som helst chans i den här typen av matcher.
Grattis till Paul Scholes som blev månades spelare i Premier League. Väldigt kul. Väldigt rättvist.
