Nere på jorden igen
West Hams sex matcher långa svit utan förlust bröts i kvällens match mot Leeds som efter två tidiga mål av Mark Viduka bärgade en säker väg mot segern på Elland Road.
Tabelltrean Leeds hade klart för sig vad som krävdes för att, om än temporärt, kliva förbi Arsenal upp i serieledning. Det krävdes en vinst mot formlaget West Ham som spelat förvånansvärt bra på sistone och som innan matchen var obesegrade sex matcher i följd.
David O´Leary visste länge innan kvällens drabbning att han var tvungen att klara sig utan Dominic Matteo, Eirik Bakke, Harry Kewell, Seth Johnson, Robbie Keane, Olivier Dacourt och Jacob Burns som alla är skadade.
Värre var det för West Hams Glenn Roeder som tidigt i morse fick beskedet att varken Paolo di Canio eller Michael Carrick var kurranta nog till spel. Paolo di Canio som idag återvände tillbaka efter avstängning ådrog sig en skada på knäsenan sista träningen innan match och var således borta från deltagande. Michael Carricks huvudskada mot Liverpool i lördags var tydligen allvarligare än vad man först trodde vilket betydde att det inte blev spel för honom heller. John Moncour och Jermain Defoe ersatte dem båda.
Leeds chocköppnade matchen med en mästerlig offensiv och fick utdelning direkt. Matchens första anfall inleddes av Danny Mills vars passning nådde Robbie Fowler, som i sin tur släppte till Alan Smith. Inlägget nådde till Mark Viduka som slog in 1-0 på ett nära volleyskott bakom David James.
Naturligtvis en mardrömstart för West Ham som i fjol vann på Elland Road för första gången sedan 1978 efter att Nigel Winterburn blivit matchhjälte. Men det skulle bli värre.
1-0 målet i den 4:e minuten följdes upp av 2-0 tre minuter senare. Återigen en tam insats av West Hams annars så stabila defensiv resulterar i att Danny Mills får tag i bollen och skickar in ett inlägg mot boxen som Viduka nickar in lätt i nätet. Australiensarens andra mål för matchen och endast 7 minuter var spelade.
West Ham repade sig förvånansvärt fort efter den mindre lyckade starten av matchen och blev allt mer anfallsglada. I taktpinnen höll Joe Cole som fortsätter utvecklas för var match som fortlöper. Tyvärr var hans kompanjon i mitten John Moncour inte lika lyckad.
Hammers första chans kom efter en kvarts spel. Frederic Kanoute dribblade fint fram till vänster och dukade upp ett bra skottläge för Joe Cole vars skott gick strax utanför Nigel Martyns stolprot.
Stämningen på Elland Roads läktare existerade knappt trots hemmalagets effektiva målskytte. Det faktum att alkohol har en direkt koppling till stämningen på läktarna kan bara understrykas då Leedsborna uppenbarligen spottat i glasen så här dagen efter nyårsnatten. De tillresta West Ham anhängarna misstänks dock ha haft alkohol som en punkt på aktivitetslistan i bussarna på väg upp till Leeds – i alla fall så lät de bra mer än hemmaklacken vid ett flertal tillfällen trots den ganska magra underhållningen.
West Ham ägde faktiskt en hel del boll i den första halvleken, men i ärlighetens namn skapade man aldrig några riktigt heta målchanser. Det gjorde däremot Leeds på ett kallt och snöpyntat Elland Road. David James fick visa sin auktoritet och klass vid ett flertall tillfällen när vårt försvar var ute och cyklade.
Samtliga närvarande var beredda att anteckna 3-0 till Leeds minuterna innan pausvilan, men Alan Smiths volleyskott räddades magnifikt av James.
Fem minuter efter paus var det så dags igen. Gamla Liverpoolstjärnan Robbie Fowler fick poängtera vilken måltjuv han är genom att vackert chippa in 3-0 bakom ett redan uppgivet West Ham.
Direkt efter 3-0 spelade Kanoute fram Defoe som dock vägde för lätt i närkampen mot en rensade Leeds-försvarare i form av Rio Ferdinand.
Hammers spelar nu alltför slarvigt och Trevor Sinclairs idiotiska passning når Mark Viduka som nästan sätter sitt tredje mål för aftonen.
David James storspelade stora stunder av matchen och hann knappt andas mellan fenomenala ingripanden. Robbie Fowlers snygga volleyskott efter 70 minuters spel räddas återigen av James som även tar hand om samme Fowlers returskott.
Glenn Roeder insåg att han var tvungen att agera för att inte laget skulle kollapsa totalt. Jermain Defoe byttes ut och in kom bulgaren Svetoslav Todorov som fick en dryg kvart på sig att prestera något i anfallsväg.
Glenn Roeder lät även unga talangen Richard Garcia göra sin Premier League debut då han med åtta minuter kvar av ordinarie matchtid ersatte Frederic Kanoute.
Men West Ham mäktade aldrig med något reduceringsmål på ett säkert spelande Leeds som i och med dagens seger tog över serieledningen från vår granne Arsenal.
Matchstatistik:
Målchanser: 12-9
Skott på mål: 11-4
Skott utanför: 1-5
Stolpe/ribbträffar: 0-0
Hörnor: 8-6
Fouls: 15-8
Offsides: 0-2
Sammanfattning
Klart att man är besviken efter en förlust, men innerst inne hade man lite på känn att vi snart skulle åka på en smäll då laget spelat över sin förmåga på sistone. Leeds var det bättre laget och Glenn Roeders manskap får börja om arbetet för att spela till sig en ny poängtrend. Förlusten betonar vår svaghet då vi inte har tillräckligt bred trupp till att ha råd med två ordinarie spelare borta. Vi väntar ivrigt på att Glenn Roeder skall använda kapitalet till att höja kvaliteten på truppen, först då är vi mogna för spel i Europa. Efter jul och nyårshelgens tuffa ligamatchprogram väntar nu FA-cupspel för West Ham på söndag då man reser till Macclesfield i den tredje omgången av den anrika cupen.
Hammer of the game:
David James storspelade stora stunder av matchen och höll hoppet uppe om en vändning. Säkert är att utan magnifika James hade förlusten varit betydligt större. Vid ett flertal tillfällen visade han prov på sin otroliga skicklighet och retade ett tag galla på frustrerade Leeds-spelare.
Tabellposition:
11:a med 25 poäng och målskillnad 25-34
Nästa match:
Macclesfield Town-West Ham 6/1 (FA-cupen)
