Fernandes frisparkar saliggjorde St. Marys
En jämn match med två olika ansikten slutade i Saints favör.
Som de flesta förväntat sig, blev det en hård kamp mellan två lag som siktar mot den övre halvan av tabellen. Manager Strachan hade på grund av den digra skadelistan inte mycket att välja mellan i laguttagningen utan tvingades låta Matt Oakley och Anders Svensson spela trots småskavanker. Att detta faktum bidrog till att spelet blev lidande kunde ingen av de rekordmånga 31 879 på St. Marys betvivla efter en miserabel första halvlek. Det fanns inte många spelare som verkade vilja spela boll och felpassningarna var skrämmande många från båda lagen. En av få som visade framfötterna var Paul Jones som fick tampas med flera vassa chanser från Kanoute, Di Canio och Joe Cole. Jones växer med sitt stabila spel mellan stolparna alltmer ut till en av Saints nyckelspelare. Den dystra matchbilden gjorde att ledningsmålet kom som en blixt från klar himmel. En frispark från Fernandes missbedömdes av en olycklig Davy James och Kevin Davies lyckades på känt måltjuvsmanér brösta in bollen i öppet mål några minuter före halvtid.
Om ledningen i paus kändes oförtjänt jobbade Saints igen det under resten av matchen. Målet (och Strachans utskällning i pausen) verkade nämligen göra underverk på hemmaspelarna. Passningarna gick hem, laget började pressa framåt och Pahars skapade ständigt giftiga lägen. Även West Ham vaskade fram en del chanser men det var Saints som fick utdelning. I fint läge fick Fabrice Fernandes åter förtroendet att exekvera frisparken och som tack för förtroendet slog han till med årets mål på St. Marys. Ett stenhårt skott upp i vänstra krysset fick arenan att explodera av jubel och Hammers att börja fundera på hemresa. Kanoute hade visserligen några bra försök i slutet men gästernas effektivitet klickade och de fick räkna hem ännu en i raden av bortaförluster. För Saints en skön seger att bygga upp självförtroendet med inför helgens svåra drabbning på Highbury.
Endast 20 poäng kvar till serieledning...
