Krönika:Varför ligger vi tvåa egentligen!? Fredrik Ottensten kommer med tankar och funderingar...
Vad är det som gör ett mittenlag till ett topplag? Vad är det som gör ett lag fyllt med inte alltför namnkunniga spelare till en enorm lagmaskin? Vad är det som gör att Newcastle Utd till dags dato ligger tvåa i Premier League? Här kommer historien om Dagssländan som höll…
Ni som är frekventa besökare på den här delen av SvenskaFans (alla Newcastle-fans förhoppningsvis) har redan läst min krönika ”Ny Era På G”. Därför sparar jag på snacket om hur Bobby är på väg att skriva historia. Istället går jag in på varför Bobby håller på att skriva fotbollshistoria.
Allt bygger på hårt arbete. Till att börja med så älskar Ol’ Bobby klubben som sin klubb. Han är född och uppvuxen i Newcastle och vet hur mycket fotbollen betyder här uppe. Allt. Han vet även hur många som vill se en
Newcastle-manager sparkad efter ett uttalande som ”This is just like any other derby” angående Toon - mack*ms. Alla.
Dessutom bor han inte i Holland. Han har, till skillnad från en viss före detta manager, insett svårigheterna med pendling.
Just därför satsar Bobby på att skapa ett lag med klubbkänsla. Ett folkets lag. Inte satsa på att köpa in divor för att skapa ett lag med 11 spelare. Istället satsa på ett lag med balans och harmoni. Ett lag där varje spelare offrar blod svett och tårar för tre poäng. Ett lag som vi nu äntligen verkar ha.
Vem kan klaga på någon av våra lagdelar just nu? I Shay Given har vi en av Europas bästa målvakter för tillfället. Oavsett vad herr Alselind säger. Som mittbackar har vi tre spelare av högsta klass; Nikos, Sir Andy och Distin. Som ytterbackar har vi både stabila och snabba alternativ; Hughes/Griffin och Elliott/Ollie B. På innermittfältet har vi Great Gary, Acuña, Rob Lee, Kieron och nu Jermaine Jenas. Kan det se mer lovande ut? Som yttermittfältare har vi Laurent Robert och den eminente Nobby. Vassa fötter? Svar: Ja! Och, sist men inte minst har vi ligans vassaste anfallspar; Loudmouth Craig och Big Al, plus Shola Ameobi på bänken, LuaLua på landslagsuppdrag och Carl Cort på väg tillbaka.
För att bygga för framtiden har även Bobby upprättat en av Englands bästa ungdomsakademier. Michael Chopra kommer bli stor. Richard Offiong likaså. Detta är bara exempel.
För att utveckla kämpaglöden citerar jag de tre musketörerna; ”En för alla. Alla för en”. Insatserna mot Arsenal och Leeds borta som perfekta exempel. Vi låg under både mål- och spelmässigt, men spelarna vägrade ge upp. Att sedan två backar, Sir Andy och Elliott, gör mål tyder ju bara ännu mer på teorin om laget där alla betyder lika mycket.
Det enda vi kan göra just nu är, just det, fortsätta kämpa och hoppas att det håller länge, länge till!
We’ve had Kevin, Kenny and Ruud.
C’mon Bobby, We can do it!
HOWAY THE LADS
