En multinationell mix-
Trogne forumskrivaren, dALLAS, alias Jens Agö, ger här sina synpunkter om hur man når framgång.
Newcastle United är idag i allra högsta grad ett multinationellt konglomerat. Under en längre tid har utländska importer från när och fjärran värvats till Englands nordöstra hörn. Alla har de kommit för att spela för och representera klubben i våra hjärtan, Newcastle United. Långtifrån alla har lyckats och i dagens läge är det många supportrar på Tyneside som vänder sig mot de misslyckade importerna och kräver att Newcastle värvar inhemsk eller i vart fall brittiskt. Många är de sydeuropeer och sydamerikaner som högt och gällt förkunnat ut sin förtvivlade situation i Newcastle. Under Dalglishs och Gullits dagar värvades det utan minsta tanke på homogenitet i laget och snart befann sig klubben i en näst intill okontrollerbar situation; man parkerade ju som bekant på jumboplatsen under Gullits sista veckor. Vändpunkten kom och med den britterna. Även Bobby Robson har gjort ett flertal mindre lyckade utländska värvningar men han har tillika bidragit till att truppen idag befinner sig i balans. De sydländska divorna har skickats hem eller sålts vidare. Idag är det brittiskt stål influerat med sydländska kryddor som gäller på S:t James Park. Att som sydländsk fotbollsspelare leva i Newcastle är givetvis inte enkelt; språket (geordie) är tämligen obegripligt, kulturen svåremottaglig medan klimatet är minst sagt annorlunda. Detta kan inte ens en nätt summa pengar överbrygga. Att spela för ett lag i London ter sig givetvis helt annorlunda.
Acklimatiseringsbekymmer verkar snarare vara regel än undantag för de spelare som värvats till Newcastle under de senaste åren. Professionalism genomsyrar dessvärre inte vissa spelares agerande. Kanske bör klubben revidera sin värvningstrategi. Det är i längden givetvis ohållbart att misslyckas med större värvningar. Det har blivit klart bättre under de senaste två åren och en viss röd tråd kan utkristalliseras. Produkter från den egna Akademien, unga brittiska talanger och ett och annat mer etablerat förvärv har knutits till represenationslaget, en positiv utveckling förvisso men fortfarande krävs väsentliga förändringar för att reparera det herrarna Dalglish/Gullit åstadkom.
Att dagens spelartrupp är multinationell vet väl de flesta supportrar. Det torde ändå vara på sin plats att ge en kortare presentation av representationstruppen. Spelarna kategoriseras efter nationalitet. Inom parentes finns antalet spelare från den aktuella nationen.
England (17)
Steve Harper Robbie Elliott Wayne Quinn
David Beharall David Cowan Kieron Dyer
Jamie McClen Stuart Green Mark Boyd
Alan Shearer Carl Cort Jamie Coppinger
Michael Chopra Andy Griffin Shola Ameobi*
Jermaine Jenas Richard Offiong
*Ameobi är född i Nigeria men engelsk medborgare och spelar regelbundet i u-21.
Skottland (5)
Gary Caldwell Steve Caldwell Ryan McGuffie
Brian Kerr Colin McMenamin
Frankrike (3)
Laurent Robert Sylvain Distin Olivier Bernard
Irland (2)
Shay Given Andy O Brien
Wales (2)
Gary Speed Craig Bellamy
Nordirland (1) Holland (1) Spanien (1)
Aaron Hughes John Karelse Elena Marcelino
Grekland (1) Peru (1) Chile (1)
Nikos Dabizas Nolberto Solano Clarence Acuna
Argentina (1) Paraguay (1) Portugal (1)
Christian Bassedas Diego Gavilan Pedro Dimas
Zaire (1)
Lomano Tresor Lua Lua
Summerar man denna sammanställning kan först konstateras att antalet brittiska spelare, d v s engelsmän, skottar, walesare och nordirländare är i överlägsen majoritet. Det bör dock givetvis påpekas att detta hänger samman med de unga reservspelarna som är många till antalet. I vilket fall som helst är truppen 39 man stark och av dessa representerar 25 England, Skottland, Wales el. Nordirland. En nätt summa på 64%. Härtill kan läggas de båda irländarna och vi är uppe i 69%. Hela 15 nationer har representanter i Newcastle United anno 2001. Antalet europeer i truppen är 34 till antalet (87%) och de sydamerikanska spelarna är 4. Ensam afrikan är stackars Lomano Tresor Lua Lua.
En för mig remarkabel upptäckt var att inte heller om man ser till de 20 mest använda spelarna under årets säsong förändras siffrorna nämnvärt (Lee inräknad). 13 av 20 spelare är från de brittiska öarna vilket ger 65% i jämförelse med de 69% som de utgör av truppen. Vill man granska ändå närmre startelvan kan man se att 8 spelare utav 11 i normalfallet utgörs av spelare från de brittiska öarna. De tre undantagen utgörs av Robert, Solano och Dabizas.
Enligt mitt tycke är detta mycket goda siffror. Gärna utländskt men definitivt inte i överflöd såsom flera andra engelska klubbar. Som jag poängterat tidigare: Grunda med brittiskt stål – krydda med lite sydländsk kvalitet och man har dagens Newcastle United.
Utan att vara alltför kategorisk kan man med rätt hävda att Newcastle United ligger i den attraktiva mittfåran vad beträffar spelartruppens sammansättning En multinationell blandning främjar samhället brukar det heta. Enligt mitt tycke främjar den även fotbollen. Det gäller bara att finna den gyllene medelvägen.