Fredagskrönikan
Rolf Corneliusson fortsätter traditionen. Läs och njut.
Roffes Fredagskrönika
Ja, så har ännu en vecka flutit förbi. Själv har jag tillbringat den med bland annat en turnering i innefotboll, rört i grytor och slagit i skolböcker. Examen närmar sig med stormsteg och engelska ligan går in i sin absoluta slutfas.
Veckan har bjudit på en hel del goda resultat för vårt älskade Newcastle. Till höjdarna hör avancemang för U17 i slutspelet och reserverna som åter gick upp i serietopp.
På spelarfronten är det senaste att klubbledning och Oliver Bernard nu verkar vara överens om att skriva kontrakt. Med Distin är läget fortfarande oklart. Om problemet ligger hos PSG, Newcastle eller spelaren själv må vara osagt. Man kan bara hålla tummarna för att det löser sig. Envisa rykten gör gällande att Newcastle under senaste tiden visat stort intresse för Lutons mycket lovande försvarare Matthew Taylor. Enligt samma källa skall Newcastle lagt ett bud på £2m för denne 20-årige yngling.
Vårt U17-lag spelade i lördags den avgörande matchen i sin slutspelsgrupp mot Wimbledon. Man vann hemma på Chester-le-Street med 3-1. Första halvlek spelade våra ungskator lysande och deras 2-0-ledning skulle minst varit det dubbla. 1-0 gjordes av Alan O´Brien efter en soloraid när en kvart var spelad av matchen. 10 minuter senare spädde Lewis Guy på ledningen efter ett vackert inlägg från denne O´Brien. Fina chanser brändes sedan av bland andra Carr och Zola-Makongo. I andra halvlek lyckades dock den Kongofödde Zola rulla bollen i mål efter misstänkt offside. Wimbledons 1-3 mål i slutet av matchen var i senaste laget för att skaka Newcastle och blev faktiskt det enda målet vi släppte in i denna slutspelsserie.
Våra U17-pojkar möter nu vinnaren av Arsenal-Nottingham borta i kvartsfinal den 20 april.
Newcastles U19-lag reste i helgen till Blackburn och delade där broderligt på poängen. Enligt rapporter bjöd våra grabbar här på något av det bästa bortaspelet under en lång tid. Richard Offiong var än en gång den store målsumparen och han brände flertalet öppna chanser. Det var dock "Offy" som gav oss ledningen i matchens 35:e minut. Han avslutade säkert ett fint anfall med att göra sitt 13:e mål för säsongen bakom Robinson i Blackburn-målet. Hemmalaget kvitterade strax innan halvtidsvilan genom Morgan.
Newcastlestrikern, Johnny Mann, hade vårt absolut bästa läge att avgöra i den, annars rätt händelsefattiga, andra halvleken. Han fick en dubbelchans på vilken Blackburnkeepern gjorde ett par strålande parader. Detta innebär att med en match kvar att spela (Coventry hemma) kan vi bli som bäst tvåa. Klara seriesegrare sedan tidigare är Nottingham Forest.
För reservlaget ser läget än ljusare ut. Efter onsdagens vinst mot Liverpool har man goda möjligheter att få höja guldpokalen i Barclaycard Premiership Reserve League.
Matchen slutade 4-2 till Newcastle efter, stundtals, strålande spel. I sanningens namn ska erkännas att Liverpool ställde up med ett ungt, orutinerat lag och en seger var väl vad som förväntades.
Målen för vårt B-lag gjordes av McClen, Chopra, Bernard och Offiong.
Det blir en stenhård kamp in i det sista om seriesegern. Två matcher kvar att spela har Newcastle (bortamöten med AstonVilla och Leeds), Boro (en poäng efter) och Bolton (ytterligare två poäng bakom). Även Man. U har en chans på tabellseger. De är fem poäng efter oss men har tre matcher kvar att spela.
A-lagets hemmamatch mot Fulham tänker jag bara nämna helt kort. Vi gör en bedrövlig match. Målskytten Dyer, är tillsammans med Given, Solano och Distin de enda spelarna som kommer undan med godkänt. Vi får en poäng i och med att matchen slutar 1-1. En poäng som kan visa sig bli mycket värdefull när summeringen av säsongen skall göras. Alla lag gör ett antal plattmatcher under ett spelår. Det är bara att beklaga när det inträffar men så är det bara. Alla som följer fotboll på nära håll vet detta. Att det sen finns folk som börjar hojta om "Avgå Robson" och liknande tänker jag inte ens kommentera.
Nåväl, den lägger vi till handlingarna och går raskt vidare. Fjärde platsen vi återerövrade med vår poäng mot Fulham tog Chelsea tillbaka på torsdagskvällen via 0-0 mot Blackburn. Kampen om en Champion Leagueplats går vidare i helgen som stundar.
På lördag är det bortamatch mot Derby på Pride Park som gäller för vår del. Leeds åker till Birmingham för match mot Aston Villa medan Chelsea står över ligaspel för att istället spela semifinal mot Fulham i FA-Cupen.
Derby borta har jag ett härligt matchminne ifrån som jag gärna delar med mig av. Det var ett, som nu, aprilmöte säsongen 1998/99. Matchen spelades en vecka före semifinalmötet mot Tottenham i FA-cupen på Old Trafford och kändes väl, tack vare detta, som en liten förrätt. Det blev nu en rejält svängig tillställning med massor av chanser och mål.
Shearer, som var småskadad, sparades och vår kedja, med Maric och Ketsbaia, såg allt annat än skräckinjagande ut.
Matchen hann inte mer än börja förrän Derby, via en cykelspark från Burton, ledde med 1-0. Newcastle svarade, innan man suckat färdig bland Newcastlefansen, genom Gary Speed, som språngnickade in kvitteringen.
Ungefär en kvart senare var det dags igen. Dabizas orsakade en straff genom att försöka dra tröjan av Biano. Varning för greken och 2-1 i baken. Än en gång replikerade Newcastle blixtsnabbt och än en gång genom Gary Speed. Denna gång på en underbar frispark som fick Derbys målvakt att kröka rygg.
Minuterna innan halvlek fick Ketsbaia skottläge. Han fick ordentlig snedträff men träffade turligt nog en Derbyförsvarare och bollen letade sig in i hemmamålet, 3-2 för oss.
I halvlek var stämningen på topp i vårvädret och de medresta Newcastlefansen skanderade: "Ketsbaia-my-lord, Ketsbaia…"
Andra halvlek radade vi upp chanser utan att få bollen i mål. När halva av den avverkats fick vi äntligen utdelning. Ketsbaia hittade Solano med ett vackert inlägg. Vår lille peruan mötte bollen med en perfekt volley som borrade sig in i nättaket. Derby lyckades, efter stort trassel i Newcastleförsvaret, göra 3-4 genom Wanchope men närmare än så kom aldrig hemmalaget.
Robert Lee fick priset som matchens lirare men även Maric gjorde en kanonmatch (vilket inte hörde till vanligheterna…).
Segern firades med några välsmakande pints på puben efter matchen.
Något jag gärna upprepar nu på lördag!
Come On, Howay The Lads!
