Besvikna tankar och känslor om derbyt
Jag är besviken, mycket besviken och för den delen också förbannad. För vissa Unitedsupportrar betyder inte Manchesterderbyt lika mycket som förut nu när City inte har varit ett lag att räkna med men för mig är det årets viktigaste match.
Jag är bedrövad, jag tar inte det här med en klackspark, jag refererar inte till att det är viktigare och mer prestige i att slå Liverpool. Men jag klandrar inte er som gör det, för mig var lördagens Manchesterderby en mörk dag i Uniteds historia.
Det jag är besviken på är inte förlusten i sig utan hur spelarna genomförde matchen. Jag kunde räkna till en spelare som hade inställningen för ett derby och det var Gary Neville. Väldigt synd i tanke på att han gjorde sin sämsta match på länge. Det jag refererar till främst är i spelar gången då man ser honom fullkomligt fokuserad och iskall när Schmeichel (tråkigt nog) går runt med ett stort leende på läpparna och hälsar på sina forna lagkamrater och tror att det är en söndagsmatch i parken.
Annars så var den enda i backlinjen som tycktes kämpa och gjorde det bra enligt mig Laurent Blanc. Silvestre var praktiskt taget osynlig, Ferdinand spelade lojt och fumlar fram första målet. Gary Neville hade med vänliga ord en dålig dag på jobbet.
Mittfältet, Veron gjorde en hyfsad insats, Phil fullkomligt anonym, Giggs likaså han märks mest när han gör stordåd. Scholes insats har jag inget att säga något om.
Nistelrooy ska inte sågas, men i förhållande till den vansinniga summan pengar Manchester United la ut på honom så måste han prestera. Man har utan tvekan rätt att ställa högre krav på Ruud än till exempel O'Shea som missade öppet mål i slutet av matchen. Köper jag en Bang & Olufsen stereo så vill jag självklart ha bättre ljud än i den Electroluxbandare stående köket. Om inte Bang & Olufsen håller vad priset utlovar så kräver jag pengarna tillbaka...
Solskjaer står utanför diskussionen, han har visat upp det mest lojala agerandet jag sätt under 90-talet i professionell fotboll. Han älskar United, det behöver inte ifrågasättas.
Det verkar som om ett antal av dom väl överbetalda aktörerna i gårdagens match inte förstår vad det innebär att bära emblemet med skeppet och djävulen. Här lägger man ner otaliga timmar och kronor på United och då ska man inte behöva känna att vissa spelare inte ger allt, till råga på det i en sån här match. Det spelar ingen roll varifrån i världen spelarna kommer ifrån man bör förstå vad det innebär, man bör ta åt sig och känna känslan av att kliva in på ett packat stadion och höra supportrarna sjunga högre än vanligt. Men allra viktigast, man bör förstå vad detta är för match och vad det betyder för ens lags supportrar. Detta såg jag en stor brist på i lördags.
Här har jag debatterat enskilda spelares prestation, vilket intryck gav då det som egentligen har någon betydelse, lagmaskinen? Jo, ett lojt spel. Ett intryck av att man redan presterat under tidigare år. Ingen hunger. Det jag proklamerar är att släppa in spelsugna ungdomsspelare i mycket större utsträckning och ge vissa av (inga namn nämnda) etablerade spelarna konkurrens om platserna i startelvan dom tagit för givet för med det spelet vi spelar nu vinner vi inte Premier League, vinner vi inte Champions League, vinner vi inte FA Cupen. Det vi däremot kan vinna är ligacupen om våra unga oprövade spelar bra.
Jag vet att jag nu går till hårt angrepp och jag hoppas innerligt att jag har fel och saker och ting förändras på det sättet att spelarna får insikt i vad det dom håller på med (spela fotboll) egentligen handlar om.
Det är fel i ordningen, United ska slå City och det för att vi bryr oss om matchen. Inte för att United är ett bättre lag. Tabellplacering och så kallad form har ingen betydelse i ett derby. Man ger allt det spelar ingen roll om man har ont, man kan ha ont i matcher mot Leicester i ligacupen och kliva av planen men när det är derby mot Manchester City då ger man fan allt.
