Fulham-Leeds 1-0
Fulham tar en skön seger och skickar kanske ”El Tel” mot A-kassan. Ge honom en P-45:a!
Så underbart att få rapporter från Loftus Road en dag som denna, en match som jag normalt skulle vara måttligt nervös över hade eskalerat till en potentiell mardröm. Inga ordinarie forwards att tillgå samt usla insatser på sistone (Liverpool undantaget) gjorde ju att man inte såg fram emot dagens match med tillförsikt.
Redan igår fick man lugnande nyheter, ingen Viduka, Bowyer eller Kewell. Kändes redan lite bättre, men vetskapen om Fowlers alla mål på Fulham genomtiderna fanns fortfarande kvar. Trots att Leeds inte imponerat på någon de senaste matcherna så har de en trupp som imponerar. Men utan ovan nämnda herrar och en ännu sämre form än oss på sistone så skulle vi i alla fall ha en chans.
Matchen började i ett rasande tempo och det stod snart klart för de 17,494 på plats att Fulham var taggat och definitivt satsade på ett snabbt ledningsmål. Redan efter nio minuter bröt jublet ut på Loftus Road efter att Djetou, med kraft och precision, nickat in en hörna från Pierre Wome. De svart-vita visade ingen intention att slå av på takten efter det tidiga ledningsmålet utan trummade oförtrutet på mot Paul Robinson i Leeds målet. (”Svennis” var på plats på Loftus på andra gången på kort tid, enligt media för att bevaka just Paul Robinson. Vi tror annat, han var givetvis där för att studera Sean Davis!). En bit in i halvleken drog Steed till ett mäktigt skott i ribban, och det var just stolpar, ribban och Paul Robinson som höll kvar ställningen 1-0 till halvtid.
Gästernas (före detta?) coach Terry Venables valde att ta ett byte redan i halvtid och plockade av Alan Smith till förmån för Robbie Fowler. Fowler som alltid varit en hetsporre behövde bara två minuter innan han i en privat uppgörelse med Wome drog på sig gult kort. Tilläggas ska att även Wome blev varnad i den incidenten. Med Fowler på plan spelade gästerna upp sig men var aldrig riktigt nära att komma in i matchen, de skapade endast två hyfsade lägen på 45 minuter, medan Fulham var nära både 2- och 3-0 under sista kvarten. Åh, vilken skön vinst! Eller som en del media valde att uttrycka det i sina matchrapporter: -”En genomgående välförtjänt vinst!”
I våras så vände vårt usla spel just mot Leeds (visserligen på Elland Road), låt oss hoppas att detta är denna säsongs vändning.
El Tel, here’s your P45!
