Orosmoln på klarblå himmel
Gianfranco Zola har med all rätt hamnat i fokus tack vare sin sensationella form. Men Zola är också ett problem.
Som den cyniker man är efter årtionden som känslomässigt offer i Chelseas berg-och-dalbana, är det svårt att ta pratet om ligaseger på allvar. Man vill inte dras med igen, inte utsätta sig för den sönderslitande besvikelsen.
Det känns därför skönt att trots uppseendeväckande form och bara två poäng till ligaledning uppmärksamma ett problem i laget. Jag talar då inte om det obegripliga i att Mario Stanic finns med i startelvan eller rädslan för vad Jody Morris eller John Terry kan ställa till med på julfesten.
Nej, jag talar faktiskt om en av lagets största tillgångar så här långt, Gianfranco Zola. Det lilla italienska spelgeniet är efter sin pånyttfödelse på väg att skriva ett nytt ettårskontrakt med klubben, och det är han förtjänt av. Men Zolas form kommer inte att vara i evighet. En spelare behåller inte toppformen under en hel säsong, än mindre när man är 36 år. Det finns faktiskt redan tecken på att formen är på väg ned. Zola har sett aningen sliten ut de senaste matcherna och det har i alla fall tillfälligt blivit stopp i målmaskineriet.
Det svåra valet för Claudio Ranieri är om han vågar vila Zola för att ge honom möjlighet att återhämta sig. Kanske skulle det vara läge redan nu. Sambandet vila/form är inte glasklart, men att slita på en spelare för mycket kan få konsekvenser längre fram.
Och vare sig Zola finns på plan ur form eller sitter på bänken innebär det problem för Chelseas spel. Det ger ett tomrum som inte kan fyllas. I dagsläget är CFC förtvivlat beroende av Zola då nästan allt offensivt spel går via italienaren.
Dessutom är fjolårssäsongens givna anfallsduo, Jimmy Floyd Hasselbaink och Eidur Gudjohnsen, en skugga av sig själva. Få spelare kan vara mer frustrerande att se än Hasselbaink, men hans målkänsla har varit osviklig säsong efter säsong. Så är det inte i år.
Gudjohnsen är ett ännu större frågetecken. Han har knappt fått någon speltid och har sett blek ut de gånger han fått det. Chelsea var enligt Sunderland berett att sälja honom i somras, men islänning själv sade nej. Frågan är om Chelsea eller Gudjohnsen tackar nej till ett nytt bud i januari eller i sommar – trots Trevor Birchs påstående att Chelsea inte behöver sälja.
Listan över positiva aspekterna av Chelseas första halva av säsongen är lång. Chelseas förmåga att till skillnad mot tidigare avgöra till sin fördel i slutet av matcher är slående, Cudicini, Gallas och Desailly/Terry bildar en bermudatriangel där motståndarnas alla anfall försvinner och Chelsea vinner även när de spelar dåligt.
Tecknen finns där. Men det kan ibland kännas skönt att frossa i möjliga problem, så att man är förberedd på eventuella bakslag. Det har nämligen hänt förut…
