Platt fall
Ett oinspirerat Manchester United fick se sin svit om fem raka ligasegrar bruten efter en rättvis 0-1 förlust mot Blackburn.
Strax före start stod det klart att Veron inte skulle kunna spela pga. skada och Diego Forlan fick ta plats på ett mittfält framför Phil Neville och Paul Scholes. Som väntat fick Beckham börja på bänken medan Ole Gunnar Solskjaer tog hand om högerkanten.
Efter en något trevande inledning dominerade Manchester United långa stunder av första halvlek men missade gång på gång öppna lägen. Först ut i paraden av missar var Nistelroy som fick se ett skott i åttonde minuten täckt av en Blackburn spelare. Strax därefter var det Ole-Gunnar Solskjaers tur, norrmannen hoppade högst på ett Gary Neville inlägg men nicken var alldeles för tam. Forlan brände ännu en chans efter ett fint förarbete av O’Shea och när både Forlan och Nistelroy lyckades sjabbla bort ännu ett läge från O’Shea började det anas att detta nog inte var Uniteds dag.
Som alltid när man inte gör mål på sina chanser trots spelmässigt övertag löper man risk för kallduschar. I 40:e minuten fick så Blackburn en frispark strax utanför Uniteds straffområde vilken försvaret inte lyckades rensa undan. Bollen föll till Flitcroft som enkelt kunde skjuta in 1-0. Manchester United lyckades aldrig hämta sig från detta snöpliga baklängesmål.
En bit in i andra halvlek var det så dags för Roy Keane att göra comeback efter lång skadefrånvaro. Men hans närvaro gjorde föga för att lyfta ett United som nu såg allt annat än livfulla ut och Blackburn dominerade matchen efter behag. Yorke och Cole ställde till ideliga problem för sina gamla lagkamrater medan deras efterträdare gjorde föga intryck.
Trots Blackburns övertag i andra halvlek borde Nistelroy ha kvitterat i 65:e minuten. Ensam med Brad Friedel lyckades han runda målvakten för att sedan skjuta ett halvmissat skott utanför. Denna enskilda händelse symboliserade mer än väl Uniteds dag. Trots att man senare slängde in även David Beckham och tog ut Giggs i vad som syntes vara ren desperation lyckades man aldrig få igång något ordnat spel. Blackburn kunde relativt hålla enkelt undan och var betydligt närmare 2-0 än vad Man U var 1-1.
Blackburn genomförde sin taktik till punkt och pricka. Efter en nervös inledning stängde man igen mittfältet och sänkte tempot i spelet. Man U fick därigenom aldrig igång sitt passningsspel och ju längre matchen led desto mer frustrerade blev spelarna. Avsaknaden av Veron var tydlig och flertalet av Uniteds spelare tycktes trötta och omotiverade.
Som så ofta i fotboll vinner det lag som vill vinna mest, det räcker inte att ställa sig på plan och tro att namnen på ryggen ska skrämma motståndarna till underlydnad. Det krävs arbete och det krävs skärpa för att vinna matcher. Lär sig inte Manchester United detta efter denna match blir det en mycket dyster julvecka på Old Trafford.
