5 saker vi vill se efter uppehållet
Fotbollens mörkaste stund - landslagsuppehållet - är i full gång och under denna dystra och tråkiga tid kan vi endast spekulera om vad som komma skall nästa vecka. Manchester United har inlett säsongen svagt men har ett bra slagläge inför vintermånaderna. Detta är 5 saker vi vill se när helvetet är över.
5. En tro på ynglingarna: En ständigt igångsatt debatt bland fans är om och när klubbens talanger ska spelas in i A-laget. Med all rätt dessutom då det är en viktig fråga. Egna produkter motsvarar lagets identitet. The United Way handlar till stor del om detta. För exempelvis Real Madrid (Puertan i uppror om 3...2...1) är en sådan aspekt mindre fundamental. Detsamma gäller Manchester City och Chelsea som prioriterat sugerdaddys plånbok. Alla får välja sin egen väg så vi fokuserar på Manchester United istället och det faktum att klubben sedan WW2 insett och gjort en poäng av att de yngre spelarna utgör framtiden. Från Georgie Best till Paul Scholes till Danny Welbeck - över åren har denna metod inneburit framgångar såväl som en stark och utstrålande identitet. David Moyes jobb är inte enbart att leverera sportsliga resultat utan även att utveckla och förädla det som både Sir Matt Busby och Sir Alex Ferguson byggde upp på väldigt liknande sätt, om än under skilda eror. Manchester United lider av en brist på ett klart och tydligt ledarskap, något man inte haft sedan Roy Keanes dagar men som även, till stor del, dog ut då veteranerna en efter en tackade för sig. Med endast Ryan Giggs kvar är detta det PERFEKTA läget att utnyttja den fantastiska akademi man har till sin förfogan. När både Nemanja Vidic och Rio Ferdinand gjort mediokra säsongsstarter kan någon som Tom Thorpe - klubbens utan tvekan största talang - slå sig in i laget. Eller när Patrice Evra är en skugga av sitt forna jag och Alex Büttner inte håller på den stora scenen, varför inte ge Tyler Blackett förtroendet att utvecklas och ta vänsterbacksplatsen? Sådant sker inte över natt, utan unga spelare måste långsamt matchas in i seniorfotbollen. Men nu, år 2013, under David Moyes styre, är det helt rätt tillfälle.
4. Antonio Valencia: Alla vill nog glömma Tonys fjolårssäsong. Den var bedrövlig. Samtidigt ska man inte bortse från att han var en av världens allra bästa yttrar bara ett par månader dessförinnan. "Form" är en mental del av fotbollen och i slutet av dagen handlar det helt enklet om att självförtroendet sitter. När en spelare börjar överanalysera varje situation blir resultatet...fel. Se på Fernando Torres. Spanjoren minns fortfarande hur man gör mål - det är som att cykla - men det mentala klickar inte. Istället för att på en halvsekund ha avslutat i bortre innan hjärnan hinner reagera tar det nu kanske tre gånger så lång tid, och under denna period har både en och två idéer dykt upp i skallen. Resultatet blir, återigen, fel. Formen sitter i hjärnan och det märktes att Antonio Valencia, förra säsongen, saknade den biten av sitt spel. Men han är en av de bättre högeryttrarna och säsongen så här långt lovar gott. Det har inte varit samma Tony som våldtog vänsterback efter vänsterback våren 2011 och 2012, men samtidigt en klart kvickare och mer beslutsam Valencia än den som trampade vatten i tio sekunder och sedan spelade bollen bakåt till Rafael. Med hänsyn till Antonios högsta nivå måste han fortsätta få förtroendet. Augusti och september var bra månader för sydamerikanen och ett, eller två, steg i rätt riktning.
3. Rotation: Det är helt naturligt att en ny tränare med skyhöga krav på sig "plays it safe" och spelar med det på pappret bästa laget i mer eller mindre varje match. Fullt naturligt. Men sanningen är den att en av många saker som gjorde Sir Alex speciell var att han visste hur man på bästa sätt roterade en bred trupp och samtidigt få ut det mesta av sina manner. Storleken på Manchester Uniteds trupp MÅSTE utnyttjas. Dels för att konkurrensen sporrar spelarna, dels för att ett nöjt lag är ett vinnande lag men också för att det kommer behövas under vintermånaderna när spelschemat är hemskt för spelarna men oj så underbart för oss supportrar hemma i TV-rutan den där kalla tisdagskvällen i december när man ska till Stoke och hämta hem tre färska pinnar. Namn som Ben Amos, Jonny Evans, Chris Smalling, Phil Jones, Wilfried Zaha och Javier Hernandez har inte fått särskilt många minuter på planen. I Jonnys fall är det oförståeligt då han de senaste två säsongerna varit den bästa mittbacken. Wilfried Zahas momentum har helt avtagit, även om han gör nytta på U21-nivå. David de Gea behöver inte heller vakta buren i VARJE match, vilket varit fallet ett tag nu. Där finns både Anders Lindegaard och Ben Amos, där den senare inte kommer utvecklas till den målvakt vi tror och hoppas han kan bli i framtiden, från bänken. Javier Hernandez är en målgaranti och bör användas bättre. Utnyttja bredden på ett försiktigt men effektivt sätt och rotera, David Moyes.
2. Hemmasvit: Detta är inte enbart ett problem som den nye bossen fått handskas med, utan även under Sir Alex senare år stod det klart att Old Trafford inte längre var den ogenomträngliga borg vi blev så vana vid. Chelsea vann en avgörande match i Manchester våren 2010, Manchester City utklassade sin stadsrival hösten 2011 och ifjol förlorade man mot de ljusblå, Chelsea och Spurs på Old Trafford - tre stora och betydelsefulla matcher (även om ligan redan var avgjord när Chelsea kom på besök). Inte bara resultaten har sviktat, utan motståndarens attityd har även förändrats. Den där rädslan att inte göra bort sig har ersatts av en tro och optimism om att besegra stora, mäktiga Manchester United. För tre-fyra år sedan hade inte West Brom spelat på ett så respektlöst sätt, men för bara två veckor sedan bjöd de upp till dans. Det måste ha varit någon form av latinsk dans, kanske flamenco, för Manchester United kunde oroväckande nog inte stegen och blev utspelade. Resterande delen av månaden är det endast hemmamatcher för ligamästarnas del, därför blir det ytterst viktigt att någon form av Old Trafford-svit inleds. De poäng som förlorades under säsongsinledningen måste hämtas upp för att haka på övriga topplag, och detta är ett bra tillfälle att göra just så.
1. En tydlig spelidé: Kanske förväntade man sig en mix av Manchester United och Everton men ärligt talat kan jag inte riktigt sätta fingret på hur laget spelat den här säsongen. Det hela verkar nästan lite slumpartat, som när man lirar fotboll ute på gården. Vi alla vet att David Moyes är en väldigt kompetent tränare. Han redovisade lysande resultat med ett klart sämre lag. Det finns heller ingen tvekan om att David ska få minst tre-fyra år på sig att sätta sin prägel, innan vi kan snacka om succé/besvikelse, en ersättare, etc. Den dagen, den sorgen (eller lyckan). Men i nuläget saknas en tydlig spelidé. Manchester United har gjort godkända halvlekar, som efter paus mot Liverpool, Manchester City och Sunderland men inte riktigt briljerat i någon enstaka match. Vems fel är detta? Jag är beredd att försvara David Moyes. Det är ju faktiskt inte skotten som ser totalt ointresserad ut på planen. Det verkar existera en brist på engagemang i laget, som påminner lite om mättnad. Kanske finns inte hungern och beslutsamheten där i samma utsträckning som under Sir Alex styre. Vi kan endast spekulera. Men kontentan är att flertalet spelare måste höjas sig och de som inte är villiga att följa David Moyes kan nöta bänk. Ett nytt projekt kräver tid, tålamod och ett fungerande samarbete. Det är nu David ska banka in sin spelidé i huvudet på grabbarna. In Moyes we trust.
Håller ni med eller inte? Vad vill ni se förändras i Manchester United när klubblagsfotbollen återvänder? Diskutera gärna nedanför men håll en god ton, tack.
