Fulham-Charlton 3-0
3 x Steeeeeed skickar Fulham till FA-cupens 5:e runda
I går spelades en på förhand rätt osäker match på Loftus Road, resultatet till trots så var Charlton länge med i matchen. Som vanligt (nåja, nästan!) satt Sven-Göran Eriksson på läktaren för att studera Sean Davis framfart inför matchen mot Australien nästa månad. Kontentan av hans besök slutade nog med att han önskade att Steed Malbranque var engelsman.
De tre målen till trots så var det 0-0 i halvtid, kanske till och med en lite fördel Charlton när lagen lämnade gräset för att dricka thé. Den första halvleken var spelmässigt intensiv men utan några större chanser för något av lagen. Med andra ord inte mycket att skriva hem om.
Halvlek nummer två för dagen blev desto händelserikare, redan 13 minuter in i halvleken tog Fulham ledningen genom Malbranque. Ett något oväntat mål då Charlton vart det lag som styrt mest efter paus. I och med målet jämnades spelet ut något och matchen stod och vägde och känslan var att nästa mål skulle indikera vilket lag som skulle ta sig vidare i cupen.
Nästa mål kom glädjande nog i Charltons kasse, även denna gång från Steed men från straffpunkten istället för ett spelmål. Rapporterna talar om en helt korrekt straff i en situation där Charltons Luke Young inte hänger med Boa Morte utan hindrar honom oschyst. Precis som väntat gick nu luften ur Charlton som inte alls visade någon vilja att spela fotboll under den sista delen av matchen. Vi skulle bjudas på ett sista mål av Steed som fullbordade hans hattrick. Ännu en gång fick han chansen på straff. Mark Fish var syndaren i Charlton som rev omkull Facundo Sava och fick ett rött kort som tack för insatsen.
Väl stora siffror i en match som Fulham totalt sett förtjänade att vinna. Kan inte på rak arm komma på när vi fick två straffar i samma match sist, men det känns rätt gott att veta att de var båda korrekt dömda.
För 1000:e gången i ordningen var publiksiffran usel på Loftus Road, endast 12,203 personer fanns på plats. Vad som gör saken ännu värre är det faktum att Charlton hade 4,000 fans på plats.
Det roligaste, om man bortser från avancemanget, är att Steed nu börjar kännas igen från förra året. Formen stiger för varje match, även om två mål kom på straff så tyder hans kyla på ett mycket bra självförtroende. Hoppas detta kan smitta av sig på övriga truppen och att klättringen kan börja i ligaspelet.
Som ni säkert redan vet får vi även i nästa omgång av cupen spela på ”hemmaplan”, denna gång mot Burnley. En på pappret lätt match, men de visade i ligacupen att de kan störa större lag, fråga Spurs ;o) Hade jag fått välja motståndare hade det varit Ch*ls*a på hemmaplan för att ta revansch för den snöpliga förlusten i semifinalen förra året. Nu blev det inte så, utan vi får vänta ytterliggare en runda tills vi kan lottas mot dem. Dags att lägga allt fokus på Man City på onsdag. Bring on Keegan, it’s payback time!
Matchfakta:
Fulham:
Taylor
Djetou (Knight 84), Melville, Goma, Harley
Malbranque (Goldbaek 87), Legwinski, Davis, Boa Morte
Marlet, Sava.
Kvar på bänken: Herrera, Inamoto, Hammond.
Mål: Malbranque 59, 66 pen, 87 pen.
Charlton:
Kiely
Young (Fortune 72), Rufus, Fish, Konchesky
Kishishev, Parker (Svensson 77), Jensen (Bart-Williams 72), Euell
Bartlett, Johansson.
Kvar på bänken: Rachubka, Powell.
Rött kort: Fish (86).
Varningar: Jensen, Young, Konchesky.
På läktaren: 12,203 (varav 4,000 addicks)
