Det blev i alla fall en pinne...
Jag trodde aldrig att jag skulle vara nöjd med 0-0 hemma mot Middlesboro.
En avslagen 0-0 match där gästerna var det bättre laget blev den sista matchen att spelas på en lördag på Maine Road. Att inget av lagen hade allt för mycket att spela för märktes och jag kan ärligt säga att det var skönt att City äntligen tog poäng och höll nollan. Efter de senaste matcherna känns det som ett stort steg i rätt riktning.
Middlesboro ställde upp med samma lag som senast medan City gjorde en del förändringar. Horlock och Wiekens fick lämna plats för Foe och Jensen. Unge Barton fick behålla sin plats som balansspelare på mitten och skötte sig återigen mycket bra. Så bra faktiskt att han blev vald till matchens lirare.
Själva matchen finns det inte mycket att orda om. Båda lagen hade en del chanser men ingen lyckades bryta dödläget. City pressade på för att avgöra men Boro verkade hela tiden ha ganska bra koll på City.
Det intressantanste är att Keegan valde att byta ut både Anelka och Fowler i den 64 minuten och ersätta dem med Goater och Macken. Att Keegan valde att byta ut sitt £20 miljonersnafall är i sig anmärkningsvärt. Att Goater och Macken efter sin entre visade sig vara klart BÄTTRE än Fowler och Anelka är riktigt anmärkningsvärt. Fowler och Anelka har varit helt säkra på sina platser trots måltorka men Geten och Mackens fina samspel med Benrabia på mitten visade att det inte borde vara så. Efter bytet fick City ett mycket mer dynamiskt anfallspel med en släpande Macken.
Så visst finns det ljuspunkter trots den senaste tidens miserabla spel och minst sagt magra poängskörd. Barton har visat att han är här för att stanna, Fowler/Anelka har fått press på sig, och för första gången sedan Dackefejden visade sig City kunna hålla nollan.
En pinne är en pinne och nu hoppas jag att Keegan under veckans träningar hittar det vinnande konceptet för på långfredagen sitter jag på White Hart Lane och då nöjer jag mig INTE med en 0-0 match.
