Cupfinalstämning och seger mot Liverpool.
Jag, Oscar Karlström ska nu skildra mina 4 dagar i London och den viktiga matchen mot Liverpool i Champions League striden. Jag, Oscar Karlström ska nu skildra mina 4 dagar i London och den viktiga matchen mot Liverpool i Champions League striden.
Allt började någon gång i mitten av september då pappa frågade om jag ville åka till England igen. Svaret var ju självklart. Det är ju klart att man vill se sitt kära Chelsea spela.
I fredags, 8 månader senare satt jag och en massa andra förväntansfulla Chelsea fans på Västerås flygplats och väntade på vårat plan. Det skulle bli min 5:e Chelsea resa i mitt 12-åriga liv. Och förhoppningsvis den bästa. Den hade nämligen alla förutsättningar för det, dessa var:
* Min kompis Max skulle med till London för första gången.
* Matchen gällde en Champions League plats och Chelsea hade fördel.
* Vädret skulle bli bra.
* Vi hade fyra dagar i den Brittiska huvudstaden. Till skillnad från två eller tre som det normalt brukade vara.
* Och det sista var att det kommer att vara en massa CSS:are på Stamford.
Några av dem var: Jag själv, min pappa Lasse, Harri, Fluffo, DomarTobbe, Kevin och Mats Arnlund, Brinken, Max och Björn Klèbe, Kim och Anders Danell samt ett par killar från Sunne. Även Gunnel Walker var med på flyget men hon skulle inte på fotbollen, hon skulle hälsa på sin dotter. Och flera skulle komma senare.
Nedflygningen till London gick bra och vi var före tidtabellen. Men sen så vart det värre, efter en läsk, (öl för de vuxna) så tog vi Stansted Express ner till Tottenham Hale, där vi fick vänta på biljetterna i en kvart. Därifrån fortsatte vi med Tunnelbanan ner till Victoria. Nere vid Victoria tog vi en taxi till Stamford. Men den taxiresan tog väldigt lång tid. Det verkade som om våran chaufför sökte efter de mest långa och segast köerna och de trångaste bakgatorna i sydvästra London.
Efter taxiresan var vi äntligen nere vid Stamford Bridge. Där slängde vi direkt i oss en snabb lunch utanför Shed Bar eftersom vi var dödshungriga. Med vi menade jag alla utom Gunnel som fick vänta i en halvtimme på sin mat.
Efter maten skulle de vuxna bara ta en öl, sen bar det av mot Megastore för att rensa lagret. Fast vi köpte inte upp hela lagret (man måste ju lämna något åt engelsmännen).
Vi köpte mycket, det tyckte i alla fall hon som stod i kassan, hon undrade nämligen om det var ”Early christmas shopping?”.
Jag kan nämna något av det vi köpte: till mig in handlades den nya matchtröjan och shortsen, en piké tröja samt en t-shirt, jag köpte även lite små saker till syrran, bland annat målvaktströjan och en keps.
Efter Megastorebesöket bar det av till Shed Bar igen, där tog vi några drinkar. Och småpratade lite om laguppställningar med mera. Till Shed Bar kom även Anna, Göran och William Domås, som hade anlänt till London en dag tidigare.
Framåt kvällen gick vi och åt på en dålig pub vid Earl`s Court. Maten var god men det tog väldigt lång tid att få den.
På lördagen stack jag, pappa, Domås och Danells in till de Centrala delarna av London. De andra hade andra mål för dagen. Vi besökte skräckmuseet London Dungeon. Jag och pappa åkte även London Eye. Man såg väldigt mycket men tyvärr inte Stamford Bridge.
På kvällen anslöt jag och pappa oss till familjen Klèbe. Med dom skulle vi gå på Musikalen The Lion King. Den var bra men lite svår att hänga med i när de sjung men annars lätt.
Efter musikalen, på vägen hem mötte vi våra vänner utanför hotellet, de hade varit vid arenan och träffat lite spelare. Till gänget hade även Sir Wiklander anslutit sig under dagen.
Söndagen var den stora matchdagen. Vi vaknade upp ganska tidigt. Den goda frukosten var svårare att få i sig då än vanligt, man var ju lite nervös.
Framåt 11 tiden var vi vid Stamford, vi började med att ta en ny tur i Megastore, den här gången var jag nästan den enda som inte köpte något.
Nästan alla svenskar samlades uppe i baren på Chelsea Village. Därifrån tog vi olika vägar. Jag, Pappa, Max och Björn gick till Pizzeria Brazil och tog oss en varsin Pizza. De är jätte goda där! =)
Efter lunchen gick vi vidare mot SO Bar där stämningen var på topp. Alla sånger sjöngs om och om igen några var: Carefree, Super Chelsea, One man went to mow, Celery, We all follow the Chelsea. Efter ca en och en halv timmes sjungandes, skrikandes och svettands började vi röra oss mot arenan.
Vi hade perfekta platser på Shed End, övre läktaren, första raden, precis ovanför målet. Från de platserna såg vi en bra match med Chelsea som det bästa och vinnande laget.
Stämningen var på topp hela matchen, utom ca 5 minuter runt halvtidsvilan. Det var den bästa stämningen Harri någonsin upplevt med Chelsea. Jag håller med om att det är underbart att se hela arenan sjunga ”Carefree”.
Efter ca 10 minuter tog Liverpool ledningen genom Hypiää, efter slarv i Chelsea-försvaret. Sedan kom Chelsea igen, några minuter senare kvitterade nämligen Desailly med en välplacerad nick. Och lite senare gav Grönkjaer oss ledningen med ett fint skott i bortre hörnet efter att ha skurit in i straffområdet.
Resten av matchen handlade i stort sett om Chelsea. Liverpool hade en boll i mål efter Cudicini-slarv, men det blev bortdömt sedan Milan Baros tagit hands.
I slutet hade Melchiot ett välplacerat skott som Dudek styrde i stolpen.
Att tillägga är att Zola som vanligt var stor publikfavorit på Stamford. Hela arenan sjöng hans sång när han byttes in. Och när han väl hade kommit in på planen så dribblade han med Liverpool-försvaret nere vid hörnflaggan och fick stående ovationer. Hasselbaink hade en bra chans mitt i straffområdet. Men hans skott träffade en Liverpool-försvarare och flög upp till mig på läktaren. Strax för fulltid åkte Gerrard ut efter sin andra varning.
Efter matchens slut fick Cudicini pris som årets målvakt i Premier League.
Eftersom det var sista matchen för säsongen så gick spelarna som vanligt ett ärevarv runt planen. De vart rejält hyllade av fansen som var nöjda med en fjärde plats.
Efter ärevarvet gick svenskgänget upp på Drakes och Tamblings och pratade lite med engelska vänner och tittade på highlights från matchen. Sen gick vi barn och Göran ner och tog autografer utanför East Stand. Jag hade tur och träffade Zola och Cudicini och fick deras autografer. Vi hann även med att ta ett kort med mig och Cudicini. Jag passade också på att gratulera honom för hans pris.
Vi började bli ganska hungriga då, så vi gick till en kinarestaurang. Maten där var otroligt god. Och det kändes skönt att få något i sig.
När middagen var avslutad drog barnfamiljerna sig tillbaka till hotellet. Där kunde vi sova en skön nattsömn efter den fina dagen.
Måndagen var den dagen då de flesta av oss skulle åka hem. Men eftersom det var ett kvällsflyg så kunde vi hitta på något på förmiddagen. Några valde att ta det lugnt nere vid Bridgen, de andra åkte in mot de centrala delarna av London. Vi valde det sistnämnda.
Inne i London fanns det mycket att göra. Men vi valde att gå på London Aquarium. Där fanns det många fiskar och hajar och rockor och massa andra vattendjur. Några som arbetade där höll på med att fånga in fiskar, men det gick inte riktigt så bra som de hade hoppats. Fisken var väldigt svår att fånga in. Och när vi stått i en kvart och tittat på deras misslyckanden bestämde vi oss för att fortsätta.
Vi tog tunnelbanan upp till Picadilly Circus och China Town. Precis som
