5,85 miljarder Bugg och en rysk oljemiljardär
Mattias Heikki har i Norrköpings Tidningar skrivit en krönika inför säsongsstarten. Här är hans funderingar.
Kan man snacka om dagens Premier Leaguestart utan att nämna Roman Abramovitj? Nej.
Kan man dedikera en hel sida i NT-sporten i den engelska fotbollsfinrummets ära utan att viga merparten åt den till den shoppingglada oljemiljardären? Nä, inte det heller. Låt oss således föra ett resonemang kring mannen som denna sommar chockat en hel fotbollsvärld.
För er som, mot all förmodan, inte har hört talas om denna Roman kommer här en kortfattad, men ack så svindlande resumé.
Rysslands näst rikaste människa (rankad som världens 49:e dito) köpte majoriteten av aktierna i det skuldtyngda Chelsea. Aktier till ett värde av 780 miljoner kronor.
Som ett blygsamt tecken på sin goda vilja betalade han direkt av det massiva skuldberg som fotbollsklubben samlat på sig. Skulder som uppmättes till 1,17 miljarder kronor.
Men pengainsprutandet stannade inte där. Köper man ett fotbollslag kan man inte bortse från det allra viktigaste: Fotbollsspelare.
Det ryska oljedoftande checkhäftet användes flitigt under några hektiska sommarmånader. Det resulterade i en hel legion av stjärnor till det pånyttfödda Chelsea.
Detta till ett värde av modesta 975 miljoner kronor.
Inget var gott nog för klubben i sydvästra London.
Siktet ställdes in på Real Madrids guldson Raul. Ett bud kablades fram. Ett bud värt drygt 900 miljoner kronor.
Men Raul avböjde. Och inte trodde väl ens Abramovic själv att han kunde locka över den spanska guldkalven. Ryssen villa kanske bara visa fotbollsvärlden vad Chelsea faktiskt är kapabla till nuförtiden: Att slänga ut nästan en miljard kronor - på en enda spelare.
Just nu har Abramovitj sammanlagt hostat upp 2 miljarder 925 miljoner kronor på sin nya hobby.
Låt oss för ett ögonblick inse hur mycket pengar det egentligen är. Eller försöka inse, i alla fall.
För 2,925 miljarder kronor kan man köpa 5,850 miljarder 50-öres Bugg. Ett sådant tuggummi är exakt 2,5 centimeter långt. Om du, efter att ha betalt detta världsrekordstora inköp av bubbelgum, radar upp varenda liten bit - en efter en i en prydlig rad, blir raden...lång. Om du utgår från Idrottsparkens huvudentré i ditt uppradande kommer det vita spåret av Bugg sträcka sig runt hela jordklotet.
Tio gånger om.
Så mycket pengar är 2,925 miljarder kronor.
Det skulle ta ett fullsatt Himmelstalundshallen (4 300 personer) nästan 40 år att tugga slut på samtliga tuggummin om de modigt och envist tuggade utan
att sluta - dygnet runt.
40 år.
Detta förutsatt att smaken på ett Bugg varar i 15 minuter.
Tänk er alla de smackande munnarna. Tänk er all mjölksyra som producerats under den halva livslängden i de frenetiskt arbetande käkmusklerna. Tänk er den enorma, smaklösa gummiblobben av tuggat gummi som de 4 300
kämparna slängt ner på Hästen Hockeys hemmais, i samma ögonblick som smaken försvunnit.
Tänk er det förvånade ansiktsuttrycket på den människa som i förbifarten släntrar in i ishallen och får förklarat för sig exakt vad som där pågått de senaste 40 åren.
Så mycket är 2,925 miljarder kronor.
Det går inte att skänka den summan pengar till ett fotbollslag utan att kritiska röster höjs. I det här fallet har smutskastningen kommit från alla hörn och kanter. Och spottloskorna haglade flitigt.
Chelsea kommer att vara det mest hatade laget i hela landet den kommande säsongen.
Får jag plats med en egen liten personlig reflektion i ämnet, så här på sluttampen? Tack.
Hata på. Jag älskar Roman Abramovitjs ryska revolution!
Han har gett Chelsea förmågan att realistiskt tro på en storhetstid av det forna Romerska rikets storleksklass.
Jag har njutit av varenda dag sedan hans namn och Chelseas första gången nämndes i samma andetag och firat den ena triumfen efter den andra framför internets nyhetssiter.
Och än har inte ens säsongen startat.
Det gör den i dag. Klockan 13.00.
Grattis, grattis, football lovers.
Mattias Heikki
(Publicerad i Norrköpings Tidningar lördagen 16 augusti.)
