City vann stort med 10 man mot Bolton
Igår var det dags för en match jag sett fram emot i flera år. Min första på den nya arenan och den kunde inte ha slutat mycket bättre. 6-2 och det var Game, Set and Match.
Efter att ha bänkat mig ner på City of Manchester Stadium (mer om den i senare artikel) med min kompis Mattias och gått igenom lagupställningarna så insåg jag att det kanske inte skulle bli så lätt match som jag trodde från början. Inte bara för att vi saknade ett par namn (Sinclair främst) och för att det var ett litet derby. Inte heller blev jag speciellt orolig av Boltons laguppställning utan Djorkaeff och den ännu inte helt fulltränade Mario Jardel. Utan helt enkelt på grund av de naturlagar som säger att City kan spela precis hur som helst och dessutom att dom underpresterar när jag är på plats. Nu kanske det inte stämmer längre med tanke på play-off finalen 99, Keegans första säsong och bortaderbyt förra året men "End of an Era matchen" mot Southampton visade att man inte skulle ta något för givet. För mig tog det tretton matcher innan jag såg mitt lag vinna och då var cirka hälften på Maine Road. Skulle jag få se en vinst igår?
Ja inte började matchen speciellt bra med chanser åt båda hållen innan Bolton på vad jag tycker är en solklar offside gör ett mål. Har sett otaliga repriser och min åsikt är att det inte spelar någon roll om Sommeil petar till bollen, det ska vara blåst innan när inlägget kommer. Nolan står ju i offside läge hela tiden och är i högsta grad med i spelet.
Hur som helst replikerade City nästan direkt då SWP stack in från kanten på en perfekt passning av Barton och lobbade målvakten ur dålig vinkel. Han fick förutom publikens ovation ett gult kort för att han tagit av sig tröjan, alternativt sprungit in publikens armar. Domaren var tydligen lika petig som linjedomaren var blind. Dessutom var han nära att sätta rekord i snabbast gula kort då Kevin Davies fick ett efter 11 sekunder.
City fortsatte med att ha innehav och Anelka kunde ha gjort mål men sköt utanför. Bolton målvakten gjorde också en kvalificerad räddning på ett skott som även det kan ha varit från Anelka (satt långt bort, högt upp med solen i ögonen då, kanske första gången man förbannade solen i Manchester). Även Bolton hade chanser, minns främst en benparad av Sjömannen. Halvleken slutade oavgjord och Keegan hade varit missnöjd i halvtid enligt den andra solen.
I andra halvlek hände så mycket så jag inte på något sätt kan skriva ner allt eller ens minnas allt. Ni som såg Aston Villa matchen på tv har något att jämföra med. City gjorde 2-1 på ett anfall där Anelka vänder bort en Bolton back snyggt och spelar fram Distin som avslutar snyggt med högerfoten!
City tar över mer och mer och efter en stund kommer två snabba och matchen är avgjord genom mål av matchens två bästa spelare. Först Shaunie Wright Wright Wright igen och sedan Anelka för sitt första för kvällen. Satt sedan och njöt eller snarare skrek som en galning en kort stund och hann tänka att Ivan "hair" Campo hade visat sig vara en alldeles utmärkt balansspelare för Bolton. Naturligtvis gjorde den gamle mittbacken mål i samma sekund.
4-2, Jardel in och SWPs utvisning ändrade matchbilden totalt igen och Bolton såg livsfarliga ut. Dom hade bland annat några farliga fasta situationer där främst Campo men även Jardel var farliga. Satt och funderade på varför Keegan inte bytte den tyvärr osynlige Fowler mot en mittfältare då vi var en man kort och dessutom precis slängt in Sibierski som kan spela släpande. Keegan är dock inte helt naiv och bytte efter ett tag ut Fowler mot Tiatto som styrde upp spelet på mittfältet med sitt slit. Från att ha börjat matchen med 4-4-2 som blev 4-3-2 så var det nu mer naturliga 4-3-1-1 och City tog över igen.
5-2 var så snyggt så jag inte kommer ihåg det. Anelka gjorde något snyggt på någon snygg kontring. Tidigare hade McManaman och SWP levererat smörpass på smörpass men med både borta tog övriga mittfältet över. Tyvärr fick Barton känning av något och Dunne fick komma in vilket innebar att vi avslutade matchen med en 3-4-1-1 uppställning men inte blev det sämre för det för strax innan slut gjorde Claudio Reyna sitt första för klubben efter ytterligare ett mönsteranfall med flera spelare inblandade. Den här gången var det Sibierski som spelade snett bakåt till Reyna som kunde slå in en bredsida eller så var det målet innan som var så och det här en chip vid stolpen?
Ni förstår min förvirring, euforin var total och om det har gnällts lite om stämningen på nya arenan så var det åtminstone inte så på slutet. Naturligtvis var det några som började skrika "we want more/seven" men jag tror att folk ändå gick hem väldigt mätta och belåtna. Själv var jag inte mätt förrän en timme senare på Abduls men det är en annan historia.
Slutligen så måste samtliga spelare ges godkänt med överbetyg åt Sun, Stevie Mac, Barton, SWP och Anelka. Bäst återigen Anelka som gjorde sitt nionde och tionde för säsongen (ja, han har fått ett ändrat till självmål i efterhand av den nitiska Premier League nämnden). Wright-Phillips kunde säkert ha fått en flaska skumpa också men den onödiga stämplingen som renderade utvisning förstör något.
