Man U-Fulham 1-3
Den seger som vi borde ha haft för länge sedan kom helt rättmätigt igår.
Manchester United hade inte förlorat en match på Old Trafford på 13 månader, man hade heller inte släppt in något mål på hemmaplan hittills under Premier League säsongen. Det är två sviter som numer bara existerar i historieböckerna. En annan svit som nu är bruten är den nästan 40 år långa perioden utan en Fulhamvinst mot United.
Precis som mot Newcastle i veckan fick vi en drömstart. Redan i den tredje minuten slarvades det i Unitedförsvaret och Silvestre mer eller mindre "serverade" Steed bollen, Steed jobbar kvickt till sig den ytan han behöver för att slå ett lågt inlägg mot första stolpen som Kapten Clarke trycker in. Nu förväntade man sig den vanliga anstormningen från hemmalaget, men denna uteblev. Istället var det Fulham som tog tag i mittfältet och styrde därifrån matchen. United stack upp ibland men det kändes aldrig riktigt farligt, istället var det framför Tim Howard i Uniteds mål som chanser och lägen skapades med Mark Pembridges rungande ribbskott i den 18 minuten som det allra bästa.
Trots att Fulham var närmare 2-0 än United 1-1 så var det just det senare det skulle bli. Målet kom till i det allra minst psykologiskt lämpliga tillfället; den andra (och sista) minuten av tilläggstid. Målskytt Forlan efter en fin djupledsboll av Giggs som frispelade sydamerikanen.
Känslan efter kvitteringen var i stil med -"Jaha, då blir det väl som vanligt då!" Men det är så skönt att konstatera hur fel man hade. Trots att United försökte dra upp tempot i början på den andra halvleken så blev även dessa 45 minuter en ren njutning med svart-vita ögon. Det hade dock kunnat bli annorlunda om Forlan satt sin chans i den 54 minuten (och han borde nog ha förvaltat den bättre) som han brände långt utanför.
Tre minuter senare så slog han matchens lirare till och återtog ledningen för Fulham. Steed Malbranque är på rätt ställe vid rätt tidpunkt och tar än en gång vara på ett uselt försvarsingripande i United straffområde och trycker in bollen. Trots att vi var det bättre laget vågade jag trots allt bara hoppas på en poäng i detta skeda, mest på grund av att man lärt sig hur bra United är i slutet av matcherna samt domare Reilys facit på Old Trafford. Mina onda aningar till trots så fortsatte Fulham diktera villkoren på planen och det var uppenbart att spelarna var fyllda med lika mycket självförtroende som jag med oro.
Som sagt Steed var överlägset bäst på planen och fick i sin hundrade match för Fulham både göra mål och passa till de andra två. I den 79 minuten slår han en svepande inlägg från vänsterkanten rakt i Inamotos löpväg. Inamoto lyfter bollen snyggt på volley över Tim Howard och 1-3 är ett faktum.
Nu handlade det bara om att spela klart matchen och plocka med sig tre poäng hem till London. Denna uppgift löstes med bravur och även om jag fortfarande var orolig och pulsen låg närmare 200 så kunde jag passa på att njuta av den sista delen av matchen.
Vilken underbar dag!
--------------------------
Dagens Bästa:
Steed Malbranque, i Fredags förlängde han sitt kontrakt med oss till 2007 och dagen efter, i sin hundrade match för klubben har han lekstuga på Old Trafford - WoW!
Dagens Roligaste:
Att man långa stunder bara hörde "the black and white army" från läktarplats samt att Ruud inte fick iväg ett enda avslut på 90 minuter (bra jobbat Zat!)
Dagens Sämsta:
Att vi inte gjorde fler mål, eller för att citera Alex F -"It could have been six!"
