Analys: Ranieri höjer sig över mängden
Grälsjuka härskar och FA får agera spottkopp. Men inte för alla. Det är befriande att se att Claudio Ranieri inte vill delta i sandlådekrigen.
Dumma Wenger, hojtar Alex Ferguson.
Dumma Ferguson, grymtar Arsène Wenger.
Dumma FA, skriker Ferguson.
Dumma domare, tjurar Wenger.
Som i en usel dokusåpa fyller deltagarna och deras anhängare sedan på med den ena konspirationsteorin efter den andra, till skandallystna mediers stora förtjusning.
Men då har Claudio Ranieri för länge sedan stängt av tv:n och gått och lagt sig. På nattduksbordet vilar tre påbörjade böcker. För det är inte bara spelare som Ranieri älskar att rotera.
Den förste boken är "Inglesi", skriven av en italiensk journalist som porträtterar engelsmän och skildrar den engelska kulturen. Den andra är "Leadership" av New Yorks förre borgmästare Rudolph Giuliani. Den tredje är "My Spiritual Father" och handlar om en präst som har en kyrka i Neapel och arbetar med gatans barn.
Chelseatränarens bokval reflekterar hans personlighet. Här finns viljan att komma omgivningen närmare. Här finns viljan att bredda sin yrkeskunskap. Men framför allt skvallrar bokvalet om den ödmjukhet och det filosofiska förhållningssätt Ranieri har till tillvaron.
Ranieri älskar förresten rugby. Han passade också nyligen på att i varma ordalag berömma det engelska rugbylandslaget till VM-guldet. Att den eleganta och förfinade Ranieri är en passionerad rugbyälskare kan verka som en paradox. Men bakom den polerade ytan finns en stark glöd för både moral, disciplin och vilja. Något som går igen i hans sätt att bedriva ledarskap.
Det är lätt att charmas av Ranieris brutna engelska, hans engagemang och hans fallenhet att dra paralleller till allt från lejon till Leonardo Da Vinci. Italienaren har till och med fått rovdjursskribenterna på de engelska tabloiderna att bete sig som lamm framför tangentborden. För att göra en taskig Ranieri-analogi.
Men charm och ödmjukhet vinner inga titlar. Det är Ferguson det ultimata beviset på. Ranieri uppträder med värdighet. Han har den goda smaken att varken framställa sig själv som en dålig förlorare eller förringa andra personer inom fotboll. Men det är inte han som har ett CV som dignar under tyngden av alla titlar.
Chelseafans sliter emellanåt sitt hår i frustration över Ranieris lagdispositioner. Och den sympatiske italienaren har fortfarande inte vunnit någon titel med Chelsea. Sakta men säkert har han dock vunnit över supportrarna. I takt med att resultaten också stabiliserats har förhoppningar om ett 1955 vaknat till liv.
Utanför de blå själarnas skara i England är i alla fall en sak klar: vad man än tycker om Chelsea så är det fler som unnar Ranieri än Ferguson en titel.
Världen enligt Ranieri:
"If it is the case that you need just a first 11 and three or four more players, then why did Christopher Columbus sail to India to discover America?"
Ranieri försvarar på sitt egna vis policyn om att ha en bred trupp.
"Damien is Damien. When I don't put him in the squad my mother, who's 84, asks 'why isn't Damien playing?' She kills me about it and that's true."
Det är inte bara CFC-fans som uppskattar Duff.
"It is like a chef. With good ingredients you can cook anything, a fantastic dinner. I hope I can become the Gordon Ramsey (brittisk stjärnkock, reds anm) of football. At the moment, Sir Alex is Gordon. I have only one Michelin star whereas he has three."
Italienare har förstås koll på det där med mat också.
''It is my baby. Maybe soon it will be ready to get out of the pram... I will lead it by the hand''
Den omtalade bebisen, laget, sätts till världen.
"Two years ago I watched Carlton play for the reserves and I saw two animals in him - one was a rabbit and the other a lion. I want to see that lion come out in him more often"
Med tanke på Coles påstådda aktiviteter vid sidan av plan känns analogin...hmm..lite tveksam.
"He is my new little lion, And I like lions"
Ranieri om Hernan Crespo.
"He is like a shark, like Jimmy Floyd Hasselbaink"
Ranieri om Adrian Mutu men han...
"I once said Jimmy Floyd Hasselbaink is like a shark and Carlton Cole like a lion. Well, Adrian Mutu is another born predator. In fact, Mutu is like a snake"
...ändrar uppfattning om rumänen för att fylla sitt zoo.
"Football managers are like a parachutist. At times it doesn't open. Here, it is an umbrella. You understand, Mary Poppins?"
Ranieri får Cantonas filosoferande att framstå som lättförståelig.
"The peetch is sheet. Very sheet. But it is our sheet."
Ranieri snackar "skit" i samband med fjolårets "sandmatch" mot Charlton.
"I am happy when our fans are happy, when our players are happy and our chairman is on the moon"
Tja, alla har vi väl någon gång önskat att Bates försvann.
"One coach was training a player's hair, and another was training another part of his body"
Bilden som växer fram är lite oroande
"Mr Abramovich is a very kind person. He went into our dressing-room after the match to comfort the players. He didn't say: 'Melchiot bastard', or 'you are all sharks'!"
So far, so good
