Aston Villa-Fulham 3-0
Ack och ve, när ska förbannelsen på Villa Park brytas? Det går tydligen INTE att vinna där!
Sett över 90 minuter var inte Villas seger på något sätt orättvis, men efter en strålande start från Fulham där man borde ha tagit ett fast grepp om matchen rasade vårt försvar ihop. Tre mer eller mindre stora försvarsmissar ledde till säsongens största förlust. En förlust som var minst ett kanske två mål för stor. Trots att jag är enormt nöjd med vår försvarslinje på pappret så är det faktum att vi släpper till alldeles för många mål generellt väldigt oroande. Detta var dock endast vår andra match på bortaplan i år där min inte gör minst ett mål, och precis som tidigare visar det sig svårt att komma tillbaka i matcher där vi ligger under med vår 4-5-1 uppställning. Det måste finnas en backup plan i situationer som dessa.
Fulham var som sagt det piggare och mer kreativa laget inledningsvis och Steed borde ha förvaltat sin tidiga chans bättre. Först räddades hans skott på mållinjen av Lee Hendrie och returen tvingades Sörensen tippa till hörna. Trots spelövertag så blev det inte mycket mer än denna dubbelchans innan Villa kom in i matchen efter ca. 20 minuters spel.
I en mycket skum situation skulle Villa ta ledningen, först plockar Van der Sar ner en hörna men misslyckas med sitt utkast mot Steed. Bollen hamnar istället hos J'Lloyd Samuel som först vände bort Steed och sedan sprintade förbi Volz innan han slog ett inlägg som Angel kunde sätta i mål från nära håll. Rapporterna talar om en markeringsmiss från Zat Knight. Detta skedde efter en halvtimmes spel. Målet gav Villa vind i seglen som medgång ofta gör och resten av första halvlek vägde över till hemmalaget.
Om man ändå kunde vara en fluga på väggen i omklädningsrummet under matcher som denna. Förhoppningsvis fick spelarna veta att de levde, men oavsett vad som sades fick vi se ett lag efter paus som i sann "Tigana-anda" bara fortsatte där den första halvleken slutade. Trist men sant. Inga som helst byten, inga förändringar i löpvägar och ingen formationsförändring, sanslöst! Jag förstår det bara inte, varför kör man vidare i samma spår när man inte kommer någon vart, det är inte logiskt och det är tyvärr ett problem man ser med många managers.
Villa tog vid där de slutade och pressade oss tillbaka, stackars Saha var helt ensam på topp och fick inte många bollar att jobba med. Hemmalaget försökte och försökte men kom inte till några riktiga farligheter, men i den 67 minuten fick de i alla fall utdelning, igen efter tveksamt försvarsspel. En djup krossboll från Samuel nådde Vassel i boxen som redan lurat (tappat?) sin bevakning och landslagsmannen slog retfullt in 2-0 mellan Edwins ben.
Först nu kom de offensiva bytena, först ersattes Inamoto med Barry Hayles och med nio minuter kvar kom Sava in istället för Steed. Med åtta minuter kvar var det dags igen, en ny boll på djupet snappades upp av Vassel fylld av självförtroende som inte heller denna gång gjorde något misstag. RIDÅ!
Då övriga resultat fortsatte att visa att detta är en säsong där alla kan slå alla (med tre undantag) ligger vi kvar som ett topp fem lag när året tar slut. Det enda lag som passerade var Charlton som bortaslog Spurs. Liverpool, Southampton och Birmingham har dock en match mindre spelad och kan gå om oss om de tar tre poäng i sina hängmatcher. Avståndet till nedflyttningsplats är oförändrat med 10 poäng.
Nu är det bara att slicka såren, njuta av den höst som varit och skåla in ett nytt framgångsrikt år för våra hjältar!
Gott slut och gott nytt år Fulhamvänner!
