Sweet Cardiff - fråga Rio!
Ser man spelare i kostym jubla som tokar och gråhåriga män skrika sig röda i ansiktet inser man vilken pressen ett topplag har på sig...
I ärlighetens namn hade jag inte alltför stora förhoppningar, givetvis hoppades jag, men efter resultaten den här säsongen så ja var det mer på hoppet man levde än något annat. Men som man brukar säga så är hoppet det sista man ska överge.
Ronaldo, egentligen behöver jag kanske inte skriva mer än så för att ni som såg matchen ska förstå vad jag menar. Till er andra så kan jag meddela att United har ett formidabel rött årgångsvis från varma Portugal. Som vi alla vet så smakar dessa bättre med åren, men att de smakar bra redan från början. Så är verkligen fallet med Christian Ronaldo. Jag lekte med tanken vad några års lagring i en omgivning i form av absoluta toppspelare kommer att göra. Det jag kom fram till var att en sådan råtalang kryddad med erfarenhet och lite mer tyngd kommer skapa historia. Men redan nu visar ynglingen som anlände med spaghetti i håret att han kommer att klara av att axla den ack så prestigetyngda tröja nummer sju. Om inte annat så kan ni fråga Arsenals unge vänsterback...
*****
Före matchen var det stora ämnet hur i allsin dar United skulle lyckas göra mål? Nistelrooy satt i kostym och detsamma gällde cuptrötta Saha. De två som skall stå för Uniteds målskörd. Jag hade satt mitt hopp till idolen Scholes och jag fick rätt. Den ettrige Scholsey visade åter prov på att han är en av världens bästa mittfältare. Särskilt jämte en Keane som återigen visade vinnarskalle. Ifall det berodde på att han fick spela ihop med radarvännerna Giggsy och Scholes eller inte är jag oklar över, men jag tippar på att det tillsammans med en tuff utmaning väckte kaptenens fotbollslusta åter.
*****
Brown, en spelare som det blåst kring det senaste. Den unge engelsmannen lär knappast ha kunnat missat alla rubriker om att man från Uniteds sida gjorde en stor miss när man inte köpte en ny mittback. Brown verkar dock nu hittat fram och tagit tjuren vid hornen. Mot Arsenal gjorde "yellowhead" några glidtacklingar ala "Hysén på Wembley" och visade att han kan den konsten. Tillsammans med Silvestre bildade han ett ruggigt effektivt mittlås, något som verkligen kommer att behövas de sista matcherna. Kanske var det därför som Rio tjöt av glädje, de klarade sig utom honom...
****
Sir Alex som fått mycket kritik för veliga laguttagningar under säsongen gjorde nu det hans skulle. Han tog ut enbart säkra kort och spelade med en slitvarg på topp, något som jag tror Wengerboys inte tog som något större hot. Dette ledde till att man slappnade av lite i försvarsspelet. Så pass att Arsenals mittfält inte fick den uppbackning man är van vid vilket gjorde att United kunde vinna mitten. En enligt mig helt perfekt taktisk kupp av Fergie.
****
När slutsignalen ljöd bröt en glädjeyra värd en extra tanke ut. När man ser spelare i kostym jubla som tokar och gråhåriga män skrika sig röda i ansiktet inser man vilken press ett topplag har på sig. För tänk ifall United, the proud of Singapore, skulle misslyckas en säsong? Världen skulle gå under och solen skulle slockna. Människan skulle försvinna och alla Unitedfans skulle börja hålla på Shitty. Är det verkligen så illa? Nej, så illa är det inte. Skulle man förlora mot Millwall i Cardiff skulle det i stort sett bara vara en väckarklocka. Givetvis skulle det vara tragiskt, men man kanske skulle behöva en säsong utan succé, en säsong som skulle göra det roligt att starta upp nästa?
****
- Fergie tyckte man gjorde säsongen match. - Jo, tror jag det, så som han skrek!
- The Times tyckte att Brown spelade som en Premier League back.- Ja inte spelar han i Millwall, än?
- Viera gnällde över Uniteds "tuffa" spel - Kära Viera, statistik ljuger aldrig.
- Rios gläjdjetjut! - Kan det ha vart lättnad över att hans avstängning inte innebar uteblivna titelchanser?
- Millwall? - Räkna med att "Köttarna" från söder stöter på patrull i Cardiff, Butt, Keane & Scholes från start?
