Pints, Hammeretts och Teddy
Jonas Stenberg, som inte nöjer sig med att tillbringa lördag eftermiddag med webradio och Text-TV, ger oss en reserapport från Upton Park.
Vi hade bokat resan tidigt så väntan kändes som en evighet, som vi längtat till detta. Så äntligen kom dan, upp tidigt sen bar det av till Västerås. Väl där så började det bra, där stötte vi ihop med tre West Ham sjals bärande herrar, vi kom till beslut med dom att dela taxi från Stansted direkt till Upton Park istället för att krångla med tåg sen tunnelbana osv. Väl i taxin så fick man se dom vackra färgerna igen, i backspegeln i taxin hängde en West Ham flagga, föraren var en hängiven anhängare, hans dilemma var att han jobbade för många lördagar så han missade många matcher. Som förstagångsbesökare på de brittiska öarna så kändes taxifärden minst sagt uppseendeväckande, speciellt i rondeller, hursomhelst, nu var vi på plats, området formligen kryllade av claret&blue klädda människor, man kände direkt att man kommit hem, efter att ha åtnjutit Englands bidrag till världsköket, fish and chips, så hamnade vi på The Boleyn.
Där flödade pinten och stämningen var hög. Ingången till arenan var imponerande med dom gula tornen på varsin sida, nu var vi inne, köpte mer pintar (börjar komma i riktigt god stämning nu). Plötsligt står två Hammeretts framför mej och vill sälja lotter, kunde knappast säga nej, så jag bad dom fota mej ihop med dom, (ser jag som en merit). Avspark, vi hade våra platser på Dr Martens upper så sikten var strålande, gåshuden var på väg genom maskorna på tröjan när fansen sjöng forever blowing bubbles när spelarna kom in.
Matchen började bra, en hel del chanser på en gång, Matty och Calum imponerade stort, Reo-Coker var kul att se, vilken energi. West Ham höll ett bra tempo från början och tryckte tillbaka Wolves rejält men efter ett bortdömt mål (offside på Zamora) + en massa uteblivna chanser började det kännas lite oroligt, Wolves började sticka upp lite nu. Men till slut kom det förlösande målet av Teddy, vilket jubel, det ringde i örat i en vecka efteråt. 93 min, matchen är slut, vi tog 3 poäng, underbart.
Nu var det dags för mer öl, mot nästa bar, engelsmännen har ett bra system på barerna när det är trångt fick jag erfara, man knacka grannen på axeln, gav honom pengar sen vandrade pengarna fram mot baren via nästa person osv, efter en stund såg man en pint komma vandrandes tillbaka via samma personer, cheers man! sa dom sen sjöng vi. Tidigt morron igen, hemresa. En fantastisk helg hade det blivit med löfte om en snar återresa. (Gärna i sällskap med ett gäng från Svenska Fans WHU sida ;)
