Chelsea - Blackburn 4-0
En svit bruten och ser vi kanske början på en ny era? Vår vinstlösa svit mot Blackburn på hemmaplan är med besked avslutad och med Robben på plan blir vårt anfallsspel kreativt igen.
Innan matchen ställde jag en fråga och kan man få ett bättre svar än det jag fick? Arjen Robben visar med all önskvärd tydlighet varför han var så eftertraktad innan vi lyckades lägga ryssvantarna på honom.
Nåväl, till gårdagens match.
Första halvlek
Innan jag kommer till Eidurs båda fullträffar vill jag egentligen bara nämna en par korta händelser. Glen Johnson visade direkt i matchen att han är en offensiv kraft att räkna med, Mourinho kommer nog att ha en del att fundera på när det gäller högerbacksplatsen i fortsättningen. Lampard hade en par skott, det första i ett bra läge som undgick Friedel men Neill dök upp vid stolpen som en räddande Rover. Det andra saknade kraft och riktning och gick rätt på Blackburns målvakt. Vi visade innan Eidurs första mål annars upp den tragiska ineffektivitet som vi gjort i de senaste matcherna i Premier League, vi kommer till lägen men kan inte sätta dit dom.
Just när man börjat vänja sig vid tanken att få gå till halvtid med funderingar på hur vi ska få hål på Blackburn slår firma Cole-Gudjohnsen till, Joe lobbar en utsökt boll över Blackburns backlinje som misslyckas med att ställa Guddy offside. Ensam med Friedel gjorde islänningen inget misstag utan stötte behärskat in 1-0. Detta var i den 36:e minuten och två minuter senare var det dags igen, denna gången var det Lampards tur att agera framspelare. Från egen planhalva slog han en boll över en trög backlinje och vips var Eidur fri med Friedel igen. Mer kraft än finess denna gång men likväl 2-0.
Parker som under första halvleken varit bra och hård som sten fick i 40:e minuten gult kort efter att bokstavligen kört över Dickov.
Andra halvlek
Andra delen av matchen inleddes med ett vackert anfallsspel av hemmalaget och en av kombinationerna mellan Gudjohnsen och Cole ledde fram till att Short var tvungen att fälla Guddy alldeles innaför Rovers straffområde. Självklart fick Eidur chansen att fastställa sitt hattrick och med en välplacerad straff och Friedel i fel hörn var 3-0 ett faktum.
I 52:a minuten gjorde Blackburn sitt första byte, ett dubbelbyte där båda anfallarna ersattes och in kom Stead och Bothroyd. Dessa två skapade i ärlighetens namn mer än Dickov och Djorkaeff gjort men trots det var det aldrig riktigt farligt.
I 63:e minuten gick ett sus genom Stamford Bridge, äntligen skulle man få se talangen Arjen Robben på engelsk mark. Och som han visade upp sig, nog för att Blackburn gett upp efter Eidurs tredje men maken till löpningar och aviga vändningar var det länge sen man såg på Bridgen. En alldeles perfekt injektion i ett Chelsea som varit lite för förutsägbara tidigare under säsongen. Tiago och Kezman fick också komma in i 65:e och 72:a minuten, dessa ersatte Smertin och Gudjohnsen i nämnd ordning.
Nu var det ett mer eller mindre konstant tryck mot Blackburns mål och chanserna avlösta varandra, Robben var nära efter att ha kommit igenom på vänsterkanten och Duff hade ett bra läge som han tyvärr sköt ut till hörna. Av någon anledning (deflektion som inte jag såg kanske?) blev det en högerhörna av Dufferns misslyckade skott. En hörna som Lampard slog kort till Duff som i sin tur tog några steg inåt banan och sköt ett hårt skott intill Friedels vänstra stolpe, 4-0.
Robben hade en bra chans till innan full tid men den bästa chansen måste ändå tillskrivas Kezman, en underbar genomlöpning av Robben gav Kezman ett ypperligt läge vid första stolpen men hans skott gick oturligt nog i ribban.
Sammanfattning
Glädjande nog var Johnson och Parker inkluderade från start i matchen och bägge visade att de har i truppen att göra. Johnson överglänste sin portugisiske parhäst på högerbacksplatsen i samtliga situationer han var inblandad i. Om någon hittar Gray vilse utanför arenan kan ni väl visa honom vägen till Heathrow, han såg bra snurrig ut ett tag.
Parker är ett bättre alternativ i dessa matcher än Makelele om ni frågar mig, hans register är bredare än Makeleles och kan tillföra mer i offensiven.
Samtliga spelare gjorde igår en bra insats och förutom de två jag nyss skrivit om vill jag även nämna Guddy för sin rörlighet och fina mål, Carvalho för en närmast gudomlig glidtackling och Duff för att det är så roligt att se honom i gammal god form. Tyckte även att Kezman visade att Robben återkomst kan vara en injektion för honom, de båda kan varandra utan och innan sen tiden i Holland och jag kan inte göra annat än att stämma in i publiken på Matthew Harding: "Come on Kezman".
Slutligen kan vi konstatera att vi fått tre nya poäng i jakten på Arsenal och hoppas att målskyttet igår inte var en engångsföreteelse.
Carefree wherever you may be.
