Portsmouth - Man Utd 2-0
Man blir inte ens förbannad längre, det börjar bli en vana.
United åkte till Portsmouth stärkt av matchen mot Arsenal. Nu trodde de flesta att självförtroendet och därmed också spelet skulle vara tillbaka. Ack så fel alla fick.
Sir Alex valde att starta med samma elva som slog Arsenal, så när som på Ruud Van Nistelrooy som avtjänade sin andra matchs avstängning. Alan Smith ersatte honom från start. Roy Keane var tillbaka men fick förvånande nog börja på bänken.
United började starkt och borde tagit ledningen under de första 25 minuterna. Tama avslut var dock nyckelordet denna dag, skott som morsan hade fångat i kepsen skrämmer ingen målvakt i Premier League.
Paul Scholes, Cristiano Ronaldo, Wayne Rooney och Ryan Giggs hade alla chansen men skotten var av juniorlagsklass.
Istället för en motiverad ledning så tog hemmalaget över spelet, ett underbetyg för United och dess mittfält framför allt.
Det var stirrigt ett par gånger i Uniteds straffområde, bl.a så räddades ett skott på mållinjen av Gary Neville. Amdy Faye hade ett skott som Roy Carroll tvingades sträcka ut på och tippa över ribban.
Den andra halvleken var verkligen uselt tam från United. Om ens hälften av passen gick fram så var det allt, maken till dåligt passningsspel har jag sällan skådat från United.
Pompey var dock bra, kanske gjorde de sin bästa match för säsongen. Ganska typiskt att det skall vara så varenda gång, att ett lag spelar över sin förmåga (jämfört med tidigare under säsongen) mot just United. Dock gjorde United hemmalaget mycket bra med sitt tama spel, ingen fart alls i anfallsspelet och uselt passningsspel.
8 minuter in på halvleken tog hemmalaget ledningen. Richardo Fuller får bollen, Rio Ferdinand drar honom onödigt i tröjan utanför straffområdet, Fuller springer dock ett par meter till och ramlar (av vad ser man inte på någon repris) innanför. Domare Barry pekar på straffpunkten. Givetvis skulle det varit frispark men vi är knappast dom som gnäller, sådant jämnar ut sig över säsongen (vi fick ju en billig förra söndagen). David Unsworth brukar vara säkerheten själv och var så även denna gång. 1-0 till Pompey.
Sir Alex tog ut Smith och Phil Neville och satte in Roy Keane och Louis Saha. Både Smith och Neville var mycket tama.
Detta hjälpte dock föga. Pompey kontrade in 2-0 i den 72:e minuten genom Ayegbeni, som Sir Alex rekommenderade till Harry Redknapp, då United hade lyft upp sina positioner ordentligt i jakten på en kvittering.
United hade dock inga större chanser till kvittering, en nick i stolpen av Ronaldo var det närmaste man kom. Paul Scholes hade ett öppet läge vid straffpunkten men hans skott denna säsong har inte varit i närheten av hans normala kapacitet.
Pompey vann matchen helt rättvist mot ett United som hittills denna säsong gjort 1 mycket bra halvlek (första mot Liverpool) och 3 bra (andra mot Tottenham och båda mot Arsenal). Detta räcker givetvis inte till någonting i dagsläget.
Frågan är hur man kan få ut så lite av en sådan trupp som United förfogar över? Att man inte kan få igång spelet med sådana spelare är en gåta som åtminstone inte jag finner något svar på.
Men som jag skrev i inledningen: Man blir inte ens förbannad längre, det börjar bli en vana. Inte kul men så är det i dagsläget. Vad skall till för en förändring?
I nästa match väntar Sparta Prag på hemmaplan, en match som ZTV sänder. Där efter är det Manchester-derby, ingen match som jag längtar efter direkt.
