Reseberättelse / Fulham - Chelsea
Halva Fulhamred gästade förra veckan den engelska huvudstaden. Besöket på Craven Cottage var givetvis höjdpunkten men mycket annat hanns också med. Här är reseberättelsen.
Efter att ha spenderat onsdagskvällen på en distriksdomarkurs i bandy i Linköping åkte jag hem till Motala för några timmars sömn. Klockan 02.30 var det uppstigning, en halvtimme senare skulle jag hämta upp min kompis Lucas. Några minuter försenad och med musikkanalen på högsta volym anlände jag vid hans dörr. Framför oss hade vi 15 mils bilfärd mot Skavsta flygplats utanför Nyköping. Flyget skulle avgå 06.40 och efter att ha passerat Linköping och Norrköping på motorvägen var vi framme vid långtidsparkeringen 04.40. Gott om tid för frukost och eventuella problem med bagage och incheckning. Några problem behövde vi dock inte uppleva, det fullsatta flyget avgick i tid. Vi var på väg mot England och Stansted!
Efter att ha upplevt en flygresa med två flygvärdinnor vars engelska inte var den mest lättförståeliga landade vi strax efter åtta lokal tid. På planet hade vi köpt biljetter till Stansted Express, när vi kom till perrongen stod tåget där redo för avfärd så det var bara att hoppa på. Efter trekvarts färd mot den engelska huvudstaden steg vi av tåget vid Liverpool Street. Väl där skaffade vi tunnelbanekort som skulle fungera under hela Londonvistelsen. Efter att ha åkt genom tunnelbanenätet kom vi till stationen West Brompton på District Line. Där visste vi inte mycket mer än att vi uppe vid gatan skulle ta vänster för att vid nästa gata ta vänster igen. Förvånansvärt bra hittade vi till 4 Hildyard Road och Swifts Guest House. Där välkomnades vi av familjen innan vi kunde lämna bagaget på vårat rum. Om vi förstod det hela rätt så bodde familjen Swift längst ner i huset och på de tre våningarna över fanns gästrum. För en summa av £21 per natt fick man säng, TV på rummet, dusch och frukost. Ett helt ok boende som jag kan rekommendera till andra.
När vi hade packat upp bestämde vi oss för att åka mot stadens inre delar för att se vad som fanns där. Efter att ha varit vid Piccadilly Circus och Oxford Street kände vi att tröttheten blev allt mer påtaglig och vi åkte till Swifts för sömn. På fredagsmorgonen åkte vi tunnelbanan mot Wimbledon för att komma till Putney Bridge, tre stationer från West Brompton. Nu var vi verkligen i Fulhamkvarteren. Vi tittade runt bland kvarteren för att kunna hitta bra dagen efter när det var dags för match. Klubbshopen besöktes där matchtröja och diverse andra saker inhandlades. Vi gick även ner Stevenage Road och vad låg där om inte Craven Cottage. Grindarna var låsta men vi tog ett varv runt arenan. Senare på dagen besökte vi Maddam Tussaud och på kvällen blev det utgång. Vid Leicester Square hittade vi en klubb som såg bra ut. Namnet var Equinox och där tillbringade vi större delen av kvällen och natten. Dansare och liveuppträdande av två kända hiphopartister vars namn vi ännu inte lyckats klura ut var två av ingredienserna på klubben. Tillbaka vid Swifts somnade vi någon gång vid 05.00.
Lördag och matchdag! Den sena natten gjorde att vi sov länge på morgonen. Strax efter elva lämnade vi Swifts för färd mot Putney Bridge och uppladdning. Utanför puben The Golden Lion stod en man och slussade in Fulhamsupportrar. I våra Fulhamtröjor släpptes vi snabbt in. På lappar vid entrén stod det, "Home fans only, no away colours". På TV-apparaterna visades Tottenham - Arsenal och stämningen steg när Tottenham gjorde 1-0. Efter puben gick vi mot arenan och det märktes i kvarteren att det var match på gång. Framme vid Craven Cottage gick vi igenom de trånga biljettluckorna vid Putney End. På biljetterna stod det;
Putney Stand
Block P2
Row B
Seat 17
Platserna var på den neutrala sektionen. Vi satt nere vid hörnflaggan under stugan, helt ok platser. Stämningen var hög och supportrarna sjöng. Mest hördes Chelseasupportrarna vars sektion började ett tiotal meter till vänster om våra platser. Fulham inledde matchen lovande men efter att Tomasz Radzinski totalbommat ett skott i första halvlek tog Chelsea över allt mer. Resultatet i halvtid skrevs till 0-1, mål på frispark av Frank Lampard. Jag och de andra Fulhamsupportrarna var besvikna över att domaren blåste frisparken som resulterade i målet, det var ju kamp om bollen!
Fulham fortsatte att streta emot i början av andra halvlek och efter tolv minuters spel hände det. Bollen gick i en båge mot Papa Bouba Diop, han drog till bollen...
MÅL!!!
... som gick in till höger om Petr Cech, ett riktigt drömmål. Jag flög upp från min sittplats och skanderade Diop! Glädjen blev dock kortvarig. Två minuter senare nickade Mark Pembridge bollen rakt till Arjen Robben som avancerade förbi ett antal Fulhamspelare innan han la bollen i mål, 1-2. Chelsea skulle göra två mål till, 1-4. Chelseasupportrarna sjöng, "Boring, boring, Chelsea" i tio minuter. Efter förlusten var jag givetvis besviken men Chelsea var helt enkelt för bra. Fulham hade behövt den turen de hade borta mot Newcastle när det var vi som vann med samma siffror. Efter matchen åkte vi till arkadmaskinerna i Funland som ligger i det stora huset Trocadero vid Piccadilly Circus.
Söndagen ägnades åt shopping på Oxford Street och sevärdheter som Big Ben och Buckingham Palace. På måndagen åkte vi hem. Jag är mycket nöjd med min vistelse i London och jag kommer definitivt att åka till Craven Cottage igen, kanske redan i vår med supporterklubben (jodå, en sådan kommer förmodligen att bli verklighet). Om ni håller på Fulham och inte har upplevt fotboll på Craven Cottage, se till att göra det. Ni kommer inte att ångra det.
