Helgläsning - Denis Law
Förra fredagen berättade jag historien om Captain Marvel. Den här helgen är det dags att lyfta fram en annan gammal United-hjälte. Slå er ner i soffan med en äkta ale, och läs om den lille skotten Denis Law.
Det sista Denis Law gjorde på Old Trafford var att sparka ner Manchester United i andra divisionen, och det iklädd Manchester Citys tröja. Trots detta var han älskad av fansen på Stretford End, hur märkligt det än kan låta. Denis Law är en av de största i Uniteds historia, och det här är hans historia.
Denis Law föddes i Aberdeen i Skottland, men började sin fotbollskarriär i Huddersfield. Som sextonåring fick han chansen i a-laget av Hudds manager Bill Shankly - som senare skulle bli känd någon annanstans. Efter fyra år i Huddersfield köptes han till Manchester City för 55000 pund. Nu tog karriären fart rejält, och han sköt 21 mål på 44 matcher för City säsongen 1960-61. Intresset för den unge skotten var nu stort, och ryktet om hans framtida storhet nådde ända till Italien. Så på sommaren 1961 hostade Torino upp 125000 pund för Denis Law, som därmed blev världens dyraste fotbollsspelare.
Det kan ju tyckas märkligt att Torino lade upp rekordsummor för en ung skotsk fotbollsspelare. På de brittiska topplistorna härjade Elvis, The Shadows och Del Shannon i rockmusikens gryning. Vilka som härjade i Italien låter jag vara osagt, men det måste onekligen ha varit en kulturkrock för en ung skotte. Förklaringen hittar vi i Torinos ärkerivaler Juventus. 1957 hade Juve köpt in den walesiske målsprutan John Charles från Leeds. Han fortsatte att spotta in mål i Italien - totalt 93 mål på 150 matcher - och 1961 hade Juventus vunnit Lo Scudetto två år i rad. Att värste konkurrenten vann två år i rad kunde förstås inte accepteras, så Torino försökte sig på att köpa in en egen John Charles. Det gick inte alls. Även om Denis gjorde 10 mål på 27 matcher så vantrivdes han i Italien och blev bötfälld gång på gång av Torino för "dålig inställning". Alla som sett den rödhårige krutdurken spela i England förstod att det nog inte var inställningen det var fel på.
På senvåren 1962 grubblade Uniteds manager Sir Matt Busby över sitt lag. De hade kommit tillbaka från Münchenkatastrofen, och köpt in dyra nyförvärv som Albert Quixall från Sheffield Wednesday och David Herd från Arsenal. Men ändå så stämde det inte. United hade slutat sjua i serien både 1960 och 1961, och 1962 kom man bara på femtonde plats - den sämsta placeringen på nästan 35 år. Busby hörde talas om Laws situation i Italien och slog till. Övergångssumman blev 115000 pund, då ett brittiskt transferrekord, och tidningar och experter var förstås inte sena att döma ut affären.
Denis Law debuterade mot West Bromwich och fick tyst på belackarna direkt med två mål. Säsongen fortsatte i samma stil, och när det var dags för summering kunde Law antecknas för 23 mål på 38 matcher. I ligan gick det tyvärr inget vidare för United - trots Laws målskytte - och man slutade säsongen indragna i nedflyttningsstriden, men klarade sig med tre poängs marginal. I FA-Cupen gick det bättre. Law gjorde ett hattrick direkt mot Huddersfield, och United marscherade fram till en final på Wembley mot Leicester. Leicester var på den här tiden ett defensivt starkt lag som spelade mycket taktiskt, och i mellan stolparna stod en viss Gordon Banks. Expertisen var eniga, Leicester skulle vinna lätt mot bottenlaget United. Sånt brukade inte Denis Law bry sig om. Efter en dryg halvtimmes spel så kom Pat Crerand fram på kanten för United och fick in bollen framför mål. Där störtade Denis fram i sin dödsföraktande stil och drog in bollen i mål bakom Banks. 1-0 till United. David Herd ökade sedan på till 2-0 och matchen var avgjord. När slutsignalen blåstes hade United vunnit med 3-1. Uniteds första trofé sedan 1957.
Cuptiteln 63 följdes upp av ligasegrar 65 och 67, och Denis Law öste in mål för glatta livet. Han spelade tillsammans med Bobby Charlton och George Best i en sanslös kedja och livet lekte. 1964 blev han utnämnd till Europas bästa fotbollsspelare efter att gjort 30 mål på 30 matcher för United. Om Bobby Charlton var den store eleganten i United, en gentleman som var populär hos domare och motståndare, så var Denis Law precis tvärtom. Han var den envise och tjuriga gatpojken som alltid satsade allt och som bara hade en sak i huvudet - få in bollen i mål. Han var lika hänsynslös mot motståndarna som mot sig själv och han skällde ut domare, med- och motståndare i rader under matcherna. Målgesten var en arrogant sträckt näve i luften när han gick tillbaka på mittplan - ungefär på samma sätt som Ralf Edström skulle fira ett mål för svenska landslaget långt senare, men då av en helt annan anledning. Självklart blev han fansen på Stretford Ends store hjälte och de döpte honom till "The King", trots spelare som Charlton och Best i laget.
Denis Law var fruktansvärd att möta i straffområdet. Jens Lehmann hade antagligen fått nervösa besvär och åkt hem till Tyskland direkt om han hade fått möta "The King". George Best uttryckte det en gång: "Denis behövde inte ens en halvchans, det räckte med en hundradels chans." Men det var inte bara i straffområdet han gjorde sina mål, det kunde lika gärna vara med en kanon från distans. Denis Law hade allt en anfallare behöver, han hade balans och spelsinne, en underbar bollkontroll, ett härligt distansskott och var suverän på huvudet. Men med den beskrivningen hade han bara varit en bra fotbollsspelare, kanske fortfarande en av de bästa, men det som gjorde honom till en av de största var förstås hans offervilja. Tyvärr så kostade hans spelstil på en del, och han drabbades av en hel del skador. Det gjorde att han missade det som borde ha varit hans karriärs största ögonblick - Europacupfinalen 1968.
Efter europacupsegern drog sig Matt Busby tillbaka. Uniteds lag började bli ålderstiget och generationsväxlingen gick inte som den skulle. I ligan handlade det om mittenplaceringar och United avverkade en rad managers. I december 1972 utnämndes Tommy Docherty till ny manager. Han insåg att något drastiskt måste göras. George Best sattes upp på transferlistan och nya spelare köptes in. Docherty lyckades rädda kvar United i högsta ligan och utrensningen fortsatte på sommaren 1973. Denis Law släpptes på fri transfer mot sin egen vilja, och skrev på för Manchester City efter 409 matcher och 239 mål i den röda tröjan. Säsongen blev en mardröm för United och i sista omgången mötte man City på Old Trafford. United var tvungna att vinna för att hänga kvar, och på motståndarsidan i ljusblå tröja stod Denis Law. Kärleken till United var så stor att Denis bett sin manager Tony Book att få slippa matchen, men Book vägrade låta honom stå över. Efter 82 minuter stod det fortfarande 0-0 när City anföll på högerkanten. Bollen slogs in framför mål där Denis Law med en ren reflex klackade in den förbi en häpen United-målvakt. "Jag kände mig alldeles sjuk invärtes när den gick in" sa Denis efter matchen. "Jag har aldrig varit så deprimerad i hela mitt liv." United förlorade med 1-0 och åkte ur högsta ligan.
Efter säsongen spelade Denis Law VM med Skottland innan han slutade med fotbollen. Han hade inte hjärta att fortsätta. Unitedfansen förlät sin hjälte direkt och fortsatte att hylla honom. För dem skulle han alltid vara "The King".
