Inför West Ham - Leeds
Två United med en del gemensamt. Båda med minnen från fornstora dagar, en bister nutid och fans vars engagemang ibland går för långt. På fredag möts de på Upton Park.
Mer än en West Ham-supporter hävdar i dessa dagar att en viktig förklaring till Bobby Zamoras totala brist på självförtroende är vissa fans agerande. Kraven på spelarna är stenhårda, tålamodet minimalt och glåporden som haglat över Z-man från läktarplats har, menar många, sett till att förvandla hans vistelse i West Ham från en dröm som gick i uppfyllelse till - just det - en mardröm.
Så här precis innan ligaspelet nått halvvägs har ändå spelare och ledare i West Ham, tack vare att segrarna trots allt droppar in och tabellplaceringen är anständig, på det hela taget kunnat hålla "pöbeln" på avstånd. Hos Leeds är det värre. Deras fans är säkert inte annorlunda beskaffade än våra, men efter degraderingen från Premier League är klubbens ekonomiska situation t o m snäppet eländigare än West Hams. Tillsammans med Yorkshire-gängets magra poängskörd har detta gjort en del individer runt klubben riktigt desperata. Efter lördagens hemmaförlust mot Leicester väntade en grupp Leeds-anhängare i timmar på att mittfältaren Sean Gregan skulle komma ut från arenan. Tillsammans med sin höggravida fru och sin 14 månaders baby fick han ta emot alla de smädelser, all den frustration och ilska som dessa s.k. fans kände behov av att vräka ur sig.
Leeds tabelläge är bedrövligt, 25 poäng och blott fem lag bakom sig. Tar vi en lite närmare titt på deras senaste matcher inser vi dock att Hammers knappast ska räkna med någon promenadseger. Leeds varvar imponerande segrar (4-2 borta mot Preston, 6-1 på QPR) med magplask. För två veckor sedan träffade Leeds-försvararen Clarke Carlisle trävirket tre gånger (!) mot Rotherham men det var ligajumbon som vann med matchens enda mål och tog sin hittills enda trepoängare för säsongen.
Våra fredagsgäster har också dragits med stora skadeproblem. Försvararen Garry Kelly hade en tung eftermiddag mot Leicester, inte nog med att han blev skadad, han gjorde också motståndarnas 2-0-mål! Nu får han dock, liksom West Ham-bekantingarna Brian Deane och Matt Kilgallon, tummen upp av läkaren och då återstår bara två frågetecken för managern Kevin Blackwell: Anfallaren David Healy och mittbacken Clark Carlisle. Den sistnämnde skulle egentligen stått över senast mot Leicester men kom oväntat till spel och Blackwell har därför gett Carlisle smeknamnet "Lasarus" (ni vet han i Nya Testamentet som uppväcktes från det döda).
Brian Deane lär bli det största hotet mot Hammers-försvaret. Han gjorde fyra av de sex målen mot QPR för några veckor sedan och vi vet alla att han har en räv bakom varje öra. Deano är en kringflackande "legosoldat" med uppdrag att tillföra rutin, stabilitet och en och annan nätkänning och han gör oftast ifrån sig med hedern i behåll. Han gör f ö sin andra sejour i Leeds och under mellantiden (sju år) har han hunnit med att representera fem klubbar, senast West Ham där han gjorde sex mål på nio matcher från start och 17 inhopp.
Om alla är friska kan Leeds startelva bli densamma som i förra matchen:
1. Sullivan
2. Kelly, 4. Carlisle, 6. Butler, 26. Kilgallon
7. Wright, 8. Gregan, 18. Walton, 14. Oster
30. Deane, 9. Healy.
Matchen på fredagkväll kan, trots Leeds tabelläge, bli något alldeles extra. Förutsättningarna är nämligen de rätta: West Ham har varit inne i en kris, i alla fall en "minikris" av det allvarliga slaget. Managern i ordentligt blåsväder, rykten om spelare som hellre drar till Bahamas än drar på sig matchtröjan, och förstås det viktigaste, tunga, förnedrande förluster mot lag som Cardiff och Brighton och som "grädde på moset" så kommer man hem utan någonting med sig från bortamötet mot den runt Bolyen så illa omtyckta lokalrivalen.
Nu känner dock fansen återigen doften av framgång; "nu vänder det, våra böner kanske trots allt är besvarade". Två spektakulära segrar mot Watford och Sunderland har gett en hunger, tro på upprättelse och man kommer till sin helgedom Upton Park sprängfyllda av längtan att frälsas av sina hjältar. Om hemmaspelarna på rätt sätt kan svara upp mot dessa förväntningar, då får vi uppleva en atmosfär av det där elektrifierade slaget som vid vissa, ganska sällsynta tillfällen, kan göra vår arena rent magisk. Det blir något som åtminstone påminner om sista hemmamatchen mot Chelsea den våren vi åkte ur Premier League, eller glädjefnattet i samband med playoff-vinsten mot Ipswich i våras. Eller varför inte, om man nu får tillåta sig att gräva riktigt djupt i historien, ett da capo av det som hände i mars 1974 när våra dåvarande hjältar 3-1-besegrade det Leeds som var Englands i särklass bästa klubblag. Clyde Best, "Pop" Robson och Trevor Brooking hette målskyttarna den gången och de nästan 40 000 på läktarna såg till att Upton Park kokade. Att det nu på fredag dessutom handlar om en kvällsmatch, fotboll ska inte spelas i solljus utan i strålkastarsken som bekant, gör inte saken sämre. Man får hoppas att åtminstone en förnimmelse av denna East End-magi också kan upplevas via TV-apparaterna.
Det är nu hög tid att Hammers mäktar med att vinna tre matcher på raken. Ska laget på allvar lyfta och bli en riktigt skarp kandidat om direktplatserna till Premier League måste det bli ett slut på "ett steg framåt, ett tillbaka". Når laget upp till sin normala standard så grejar de den saken. Att försvaret måste vara på tårna, särskilt om både Healy och Deano kommer till start, är förstås givet. Vilken fyrbackslinje Pardew väljer är inte alldeles enkelt att spekulera över, eftersom Mullins är tillgänglig igen efter sin utvisning och MacKay tränar för fullt sedan några dagar tillbaka. Repka och de båda Powell är väl givna, men vem blir det mer?
Ett viktigt segervapen finns i kantspelarna, med både Chadwick och Etherington på humör kan dessa förse spelarna i mitten med matnyttiga bollar och då smäller det förr eller senare. Centralt på mittfältet är Reo-Coker återigen tillgänglig för spel efter sin avstängning senast. Tyvärr har RC inte uppvisat samma fina form på sistone som han gjorde under säsongsinledningen och helt uteslutet är det faktiskt inte att Pardew väljer att starta, precis som mot Sunderland, med Lomas och Fletcher på de inre mittfältspositionerna. På topp kan man förvänta sig att Rebrov och Harewood inleder, med Sheringham redo att komma in när/om det behövs. Kanske är det så att den gamle måltjuven får nöja sig med att agera "Supersub" i fortsättningen? Gavin Williams är dock inte aktuell, han betalar fortfarande av för ett rött kort han fick i Yeovil för några veckor sedan. Nyförvärvet blir aktuell först till nästa match.
Startelvan kan mycket väl bli densamma som senast mot Sunderland:
1. Bywater
2. Repka, 19. D Powell, 15. Ferdinand, 34. C Powell
30. Chadwick, 6. Fletcher, 11.Lomas, 12. Etherington
10. Harewood, 16. Rebrov
På bänken hittar vi ett tag framöver inte reservmålvakten James Walker. Han är skadad och från Spurs (var annars?) har West Ham lånat 18-åringen Robert Burch på en månad. Övriga bänkaspiranter blir således om elvan ovan stämmer 20. Reo-Coker, 8. Sheringham, 14. Cohen, 25. Zamora, 17. Mullins, 21. MacKay och möjligen 5. Melville.
