Fulham - Manchester United 1-1 (0-1)
Efter en något avvaktande första halvlek vaknade matchen till liv ordentligt i den andra halvleken. Fulham kunde med tre minuter kvar av ordinarie matchtid kvittera Uniteds ledning från den första halvleken. En riktig kanon av Diop borrade sig via stolpen in till höger om Roy Carroll. En kvittering som i Fulhamögon var rättvis, bortafansen tycker helt annorlunda.
Fulham startade med samma lag som senast mot Norwich med undantaget att Liam Rosenior ersatte avstängde Moritz Volz. I United saknades den skadade Ruud Van Nistelrooy, ett välkommet besked hos Fulham som brukar ha svårt med holländaren. I Fulhamlägret fanns det innan matchen förhoppningar om poäng. Man har tidigare kunnat störa de rödklädda djävlarna rejält och förra säsongen tog man fyra poäng mot Sir Alex mannar i ligan. Kvällsmatchen på det fullsatta Craven Cottage började avvaktande. United hade mest boll men Fulham pressade högt upp i planen och några farligare chanser skapades inte i inledningen. Var det någon mer än jag som tänkte på Sydkoreas taktik vid fotbolls-VM för två år sedan när de såg Fulhams spel den första halvtimmen? Fulham tvingades på grund av Moritz Volz avstängning testa ett oprövat kort på högerbacksplatsen. Liam Rosenior gjorde sin debut i seriesammanhang och som han gjorde det. Han kämpade och slet matchen igenom och gick inte bort sig nämnvärt många gånger för att vara en debut. 20-åringen var dessutom bra med i anfallsspelet, en gång stressade han Heinze vid långt nere vid Uniteds hörnflagga.
Med dryga halvtimmen spelad började United få mer ordning på sitt spel och man träffade trävirket två gånger inom loppet av tre minuter. Först var det Roy Keane som jagade sitt 50:e mål i tävlingssammanhang för United. Han fick bra träff strax utanför straffområdet och bollen tog i insidan av den högra stolpen innan den studsade ut i straffområdet. Fulham lyckades rensa undan bollen den gången. Bara minuterna senare kom Wayne Rooney igenom till vänster men jagande Fulhamförsvarare och en utrusande Edwin Van der Sar kunde pusta ut efter att Rooneys avslut prickat den vänstra stolpen. Den gamla klyschan om att stolparna är målvaktens bästa vän passade bra in här. Båda stolparna hade med korta mellanrum bidragit till att ställningen 0-0 höll sig. Speciellt länge skulle den dock inte hålla sig. I den 33:e matchminuten gjorde Alan Smith 1-0 till United. Ett skott av samme Smith blockerades av Fulhamförsvaret och Sylvain Legwinski såg ut att ha bra koll på returbollen men då kom Smith. Legwinski förväntade sig inte en glidtacklande anfallsspelare utan tog det relativt lugnt i sin position till vänster i straffområdet. Då kom Alan Smith i ordentlig fart och knep bollen. I Sverige hade domaren med allra största säkerhet blåst frispark till det försvarande laget men det här var inte i Sverige. I Premier League tolererar domarna mer och jag tycker inte att det Smith gjorde var något regelvidrigt. När Smith hade vunnit bollen av Legwinski attackerades han av Rosenior men bollen studsade Smiths väg, han kunde enkelt rulla in bollen under Van der Sar.
Andrew Cole skapade Fulhams bästa chans i den första halvleken när han med en genomskärare försökte nå Brian McBride i mitten av straffområdet men bollen var för brant slagen. På stopptid i den första halvleken kunde United ha punkterat matchen. Cristiano Ronaldo, som för övrigt såg sur ut hela matchen, fick bollen till höger i planen och han drog på ett skott. Bollen gick centimeter utanför Van der Sars högra stolpe. Fulham pustade ut och gick till halvtidsvila. Chris Coleman måste ha sagt något bra i halvtid för i den andra halvleken var Fulham betydligt bättre än i den första. Laget vågade satsa framåt på ett annat sätt, om det berodde på att United slog av på takten eller ej låter jag vara osagt. På en hörna direkt i inledningen av den andra halvleken kom Papa Bouba Diop upp bra och Roy Carroll tvingades tippa bollen till hörna. Minuterna senare vände Andrew Cole bort Rio Ferdinand i straffområdet men bollen prickade stolpen. Alain Smith och Steed Malbranque hade sedan halvchanser innan Gabriel Heinze provade lyckan med en frispark meter utanför Fulhams straffområde. Bollen skruvade sig över muren och dök sånär in i målet men Fulham hade lyckan på sin sida den gången. I den 76:e matchminuten var ett kvitteringsmål nära. Diop arbetade sig framåt i planen och slog ett inlägg mot McBride och Cole som dock inte hann fram till bollen. Fulham bytte på slutet in Tomasz Radzinski och Collins John för att skapa press framåt. Med fem minuter kvar fick Cole chansen igen. McBride nickskarvade en boll framåt till Cole som med ryggen mot mål försökte nicklobba in bollen men den gick utanför. Två minuter senare kom så Diops drömmål.
Vi är i den 87:e matchminuten. Bollen befinner sig utanför Uniteds straffområde Mark Pembridge vinner bollen. Han petar den till Papa Bouba Diop som kommer i full fart och klipper till från 30 meter. Unitedspelare försöker blockera skottet men bollen får en sådan fart och går i en sådan båge att den är helt otagbar för Roy Carroll. Via stolpen går den in till höger om den dykande nordirländske målvakten. 1-1 och Diop firar målet genom att springa över hela planen ner till egen hörnflagga. United försöker direkt efter kvitteringen pressa framåt och Rooney får ett bra läge men bollen far över ribban. Efter en hörna prickar inbytte Collins John Uniteds burgavel men ställningen 1-1 står sig. Fulham är givetvis nöjt med resultatet. I Unitedlägret råder andra känslor. Peter Wennman på Sportbladet skrev efter matchen en krönika om att Diops mål hade förvandlat Sir Alex till Sur-Alex. Det är alltid lika roligt att knipa poäng av storlagen. Speciellt om matchen såg ut som den gjorde. Fulham spelade vissa stunder ingen bra fotboll men man kämpade och gav sig inte. Om man ser till skador och avstängningar i Fulhamlägret är insatsen helt klart godkänd. Nästa måndag väntar ett Londonderby på The Valley.
Bring on Charlton!
