Det gör ont!

West Ham förlorade den så viktiga matchen mot Reading med 3-1 efter att Dave Kitson gjort ett inspirerat hattrick. Detta betyder att the Hammers fortfarande parkerar på en sjunde plats, just utanför play-off, tre poäng efter Reading med en match mindre spelad men med sämre målskillnad.

Supportrarna lider, det är tungt nu. Lika tungt gick det för laget på Madejski Stadium. Spelet fungerade inte alls och som vanligt då vi möter ett lag som står upp viker spelarna ner sig. Det har hänt förut, och kommer tyvärr att hända igen. Jag har frågat det förut, och tvingas göra det igen, var finns ryggraden? Har vi verkligen ingenting att luta oss mot när "the going gets tough" som det så vackert heter?

Redan efter knappa kvarten tog Reading ledningen med 1-0. Det var första målet Kitson gjorde för aftonen men tyvärr inte det sista. Målet kom till då han knoppade in en frispark efter att ha vunnit en luftduell mot Hayden Mullins. Kitson verkar tyvärr trivas mycket bra mot sin gamle chefs nya lag då han på de tre senaste matcherna lagen emellan gått av planen med sammanlagt 5 mål. Inget dåligt facit av anfallaren.

I minut 27 var det så dags igen. Den här gången efter hörna. Kitson hade återigen lekstuga och kunde ännu en gång nicka in en balja, 2-0 var ett faktum och West Ham var ett slaget lag. Kitsons Hattrick fullbordades 12 minuter in i andra halvlek då anfallaren mer eller mindre tryckte in bollen i mål. Ett härligt viljearbete där Stephen Bywater gjorde två riktigt fina räddningar innan Kitson kunde slå in sin andra retur. Var försvararna fanns kan man fråga sig, men jag har hört att korven på Madejski Stadium är suveränt god. Kanske var det där de fanns?

Med 3-0 i ryggen fanns det naturligtvis ingenting som kunde stoppa Reading. Det har inte West Ham lag till idag. Teddy Sheringham byttes in i andra halvlek och fick också till tröstmålet.

Fanns det då verkligen ingenting att glädja sig åt denna afton? Jo, att "bubbles" hördes från läktarna under hela matchen. Fansen var bäst på stadion enligt radioreportrarna. Nyförvärvet från Wolves, Shaun Newton, gjorde en relativt bra insats från sin något ovana högerbacksposition. I övrigt var glädjeämnena få.

Vad är det då som behövs? Vad är det som saknas? Så som laget spelar nu så är det omöjligt att säga vad som saknas. Det är lättare att säga vad som inte finns, svaret på det är väl allting? Jag är mycket orolig för fortsättningen och kan tyvärr mycket väl tänka mig att årets sista hemmamatch mot Sunderland kommer att vara betydelselös. Det skulle naturligtvis vara positivt om vi redan var klara för kval men tyvärr är jag orolig för att det ska gå åt andra hållet. Att kvalet är utom räckhåll. Det enda som talar för att vi ska kunna vara med och fightas är det faktum att ett lag som Reading håller sig kvar på kvalplats trots endast en seger på hela 2005. Det går med andra ord att gå kräftgång eftersom det finns fler halvtaskiga lag i divisionen. Det gäller bara att bryta trenden, hitta rytmen. Klarar Pardew och hans mannar det? Just nu är jag i tvivel.

Peter Larsson2005-03-13 16:40:00

Fler artiklar om West Ham