Fredagskväll - men the Boleyn är inget fort! Del 2
Kanske har "old geezer" rätt. Eller också hade vi ett lika dåligt lag för 15 år sedan när Lou Macari tagit över som manager. Skillnaden mot då är väl att Pards får sitta kvar, han har gjort det i 17 månader nu (Macari fick foten efter sju) och även om det inte är schysst att skylla allt på honom hör jag till dem som inte tror att Readings gamle manager kan lyckas med det här laget om han så får 17 år på sig. Han får som sagt inte till det, han har inte lösningarna, idéerna, tycks dessutom ha lätt för att drabbas av panik i ganska ordinära matchsituationer. Jag menar, i tisdags tar vi ledningen med 1-0 när det är kvarten kvar mot ett av seriens sämsta lag. Vi spelar hemma och har dominerat kraftigt hela matchen men vad tar sig vår gaffer till? Jo, han blir skraj, gör ett defensivt byte, ut med Teddy, in med Mullins på högerbacken, upp med Newton på mitten. Varför denna omstuvning av ett försvar som enligt rapporterna skött sig ganska anständigt fram tills dess? Och framförallt, varför sätta in en spelare som för tillfället fullständigt saknar både form och självförtroende och dessutom vill spela på mittfältet? Kvitteringen kom hur som helst på Mullins kant...
Vi ska inte bortse från att skadebekymren, som vandrar fram och tillbaka mellan de olika lagdelarna och för stunden i första hand präglar försvaret, ytterligare försvårar den tuffa uppgiften att lämna Coca Cola-träsket. Men det förklarar inte, eller ursäktar, att inte alla, men väldigt många av de som ändå drar på sig tröjan i claret & blue tycks sakna både ansvarskänsla, yrkesheder och självrespekt. Har vi någonsin, så till den milda grad, saknat en Billy Bonds, eller en Julian Dicks, spelare som tog sitt lags framgångar och motgångar djupt personligt, där det bara inte finns på kartan att gå ut och försvara klubbemblemet med mindre än 110 %?
Nu kan det faktiskt bli seger i alla fall på fredag kväll med följden att hoppet återigen kommer att glimta till i våra ögon och bilden av en stor final i Cardiff i slutet av maj kan manas fram på våra näthinnor. Jag hittar två skäl till denna möjligen ogrundade optimism. Det ena är att vi helt enkelt möter ett lag som inte är bra och som ödslat såväl mental som fysisk energi på FA-cupen den senaste tiden. I helgen tog den sagan slut för the Foxes efter 0-1 mot Blackburn i kvarten (jodå, Stevie var på plats på Ewood Park och han är idag en bruten man enligt rapporter i mitt närområde). Det andra skälet får bli det här med traditionens makt. Om den fungerade "åt fel håll" mot Leeds för några veckor sedan, kan den väl få tala till vår fördel nu istället. Saken är nämligen den att Hammers har plusstatistik på Leicester, i modern tid är den dessutom riktigt rejäl. Sedan 1983 har lagen möts 29 gånger med utgången 19 segrar, sju förluster och tre oavgjorda. Och även om the Boleyn sannerligen inte varit något ointagligt fort den här säsongen så kan i alla fall West Ham stoltsera med endast en förlust och resten segrar i de 14 senaste hemmamatcherna mot Leicester!
Å andra sidan visade Leicester i tisdags upp en egenskap som skrämmer oss Hammers. Man hämtade nämligen in ett 0-2-underläge i bortamatchen mot Watford och fick med sig en pinne hem. Reduceringen petades in av en viss David Connolly, lagets bäste målskytt för säsongen med sju fullträffar. Connors kommer att vara fredagskvällens återvändare. Han beträder Upton Parks matta för första gången sen 18 maj förra året. Då representerade han West Ham i playoff-semifinalen mot Ipswich. Nu spelar han alltså för Leicester. Nästa säsong spelar han säkert någon annanstans.
När Pardew gått igenom sjukjournalerna (där Ethers gjort Hutch, Dailly, Lomas, Rebrov, Mackay och Repka sällskap, nej förresten, den sistnämnde är bara sjuk i huvudet) och frågat de friska om de har något bättre för sig än att spela för West Ham (för det händer väl en del kul en fredagskväll i London kan man tänka sig) så lyckas han skrapa ihop en monsterelva enligt nedan. Den förutsätter att Ferdinand faktiskt är helt återställd och klarade sig igenom tisdagskvällen utan bakslag samt att Sheringham (39 i nästa månad) fixar två matcher inom 72 timmar. Precis som mot Crewe lär Zamora komma in om målen uteblir, vem som kommer in om vi leder kvarten kvar vill jag helst inte tänka på.
Bywater
Newton Ward Ferdinand Powell
Williams Fletcher Noble Chadwick
Harewood Sheringham
På bänken: Walker (mv), Mullins, Cohen, Reo-Coker, Zamora
