Saints 2 - Aston Villa 3
Kim´s rapport direkt från England - del 1.
Om man åker buss från Birmingham till Southampton så reser man mellan två världar. Jag lämnade en nedgången, smutsig och grå industristad kl 6 på lördagsmorgonen och anlände till en vital, lummig och grön parkstad framåt lunch. Tyvärr var denna stora kontrast lika tydlig i första respektive andra halvlek i matchen Southampton - Aston Villa. Mitt besök i den underbara staden Southampton startade med ett svensk-norskt möte då jag slöt upp med två norska saintsfans, Trygve känner folk igen från svenska fans forum, samt hans bror. En lång shoppingrunda i Saints megastore följde och det var med hopp om seger och en rykande färsk matchtröja som jag satte mig ner i Itchen stand för en försenad avspark.
Som svensk kunde jag konstatera att vi hade 2 spelare, Svensson och Jakobsson i startelvan medan norrmännen bara hade 1, Lundekvam. Det kändes också bra att vi hade samma backlinje som de senaste matcherna. Även om man släppt in 3 mål mot Chelsea och Blackburn så är ändå kontinuitet där bak, för det mesta, bra med tiden. Niemi i mål var också en trygghet. Även intressant då att Svensson fick plats till vänster istället för Le Saux, ett offensivt val av Redknapp som ville styra spelet på hemmaplan. Ännu en av alla bra känslor inför matchen var att Phillips fick plats bredvid Crouch istället för Camara som på sistone varit totalt under isen. Dessutom satt den absolut bästa fotbollspelaren och en av mina favoritspelare för Aston Villa på bänken, Nolberto Solano, något som höjde förhoppningarna ännu mer.
Niemi
Delap-Lundekvam-Jakobsson-Bernard
Telfer-Quashie-Redknapp-Svensson
Phillips-Crouch
Även om mina positiva känslor fick sig en liten chock första minuten när Lundekvam rensade en boll på mållinjen så blev det egentligen bara bättre och bättre. Jag fick en tidig flashback från matchen Southampton - Charlton förra säsongen där Beattie jagade upp en hopplös boll vid kortlinjen och serverade Ormerod till 1-0 i en match vi vann med 3-2. Detta inträffade när Crouch jagade ifatt bollen vid kortlinjen precis nedanför min position. Han lyckades med en lång tå sno den från Samuel och sedan lägga en fin macka in till Phillips som från nära håll dunkade in bollen i bortre hörnet, 1-0. Det underbart vackra St Marys exploderade i jubel och det kändes bara ännu mer positivt. UNDEBART! Redknapp och Quashie forsade fram bollar till Crouch, Phillips och Svensson och Aston Villa hade få tillfällen då de kunde anfalla kontrollerat. En djupledsboll av Redknapp hittade fram till fötterna på Crouch som helt ensam med Sörensen i Villa-målet inte gjorde något misstag och placerade säkert in den vid bortre stolpen, 2-0. St Marys exploderade ännu en gång och den här gången var det nästan ännu mer UNDERBART!
Direkt efter målet så kollade jag upp på matchklockan och såg att det knappt gått en kvart av matchen. Jag sa till mig själv att "nu får gärna domaren blåsa av matchen och så kan vi spela vänskapsmatch i 70 minuter istället". Detta hände ju dock inte och Saints fortsatte dominera matchen med eftertryck, man skapade chanser och spelade fint spel. Aston Villa hade bara några skott ur dålig vinkel eller långt utifrån och det kändes aldrig riktigt farligt, Niemi tog hand om de lägen som uppstod. Men helt plötsligt hände något som i alla fall för min känsla blev vändpunkten till det negativa. Phillips fick ett kanonläge till höger framför mål, Sörensen räddar men returen faller till en omarkerad Crouch som mitt framför öppet mål lyckas trassla in sig i sina ben och halvmissar bollen, inspark. Dock skadade sig Darius Vassell efter en dryg halvtimme och Carlton Cole kom in för Aston Villa, en landslagsman ut och en relativt oprövad ung spelare in. Ännu bättre för Saints tänkte jag, tyvärr så blev det sämre, mycketsämre. Precis när domaren blåste av halvlek nummer 1 så fick Jakobsson en smäll och blev liggande. Egentligen tänkte man inte så mycket mer på det då utan såg fram emot fortsättningen av matchen.
När spelarna kom ut efter paus så kom två byten som hade en stor del i matchavgörandet. Nolberto Solano (huga!) kom in för Villa, dessutom tvingads Jakobsson byta och in med Davenport istället, jag hade hellre sett Higgy just då. Det relativt stabila försvarsspel som Saints visade upp i första var som bortblåst men eftersom bollen mest var i anfall för Saints så märktes det inte omgående. Den stora genomklappningen började istället med att Davenport inte lyckades rensa bollen utan tappade den till en Villa-spelare. Därpå jagade han efter Villa-spelaren vilket tvingade in Bernard i planen för att fylla ut luckan. Dessvärre fyllde inte Svensson upp Bernard lucka på vänsterkanten där Solano kom framstormande, han fick bollen, la in den till Cole som brottades med den återvändande Davenport. Cole vann duellen men halkade samtidigt som han sköt, trots det rullade bollen retfullt långsamt in vid bortre stolpen och trots att Niemi sträckte ut allt vad han kunde nådde han inte bollen, 2-1 och nerverna var utanpå. Aston Villa skapade omgående mer chanser mot hönsen i SFC, Niemi lyckades på något sätt rädda en chans med rygg, rumpa, armar, huvud, händer och Fan och hans farmor. Jag var helt övertygad om att bollen faktiskt var över mållinjen, något som både Villa-spelar och Villa-fans också var, men som tur för Saints inte domaren. Jag har dessvärre inte sett några TV-repriser i efterhand men det spelar mindre roll nu.
Saints mittfält kollapsade, backlinjen gick upp i molekyler och Phillips och Crouch stod uppe vid mittlinjen och såg sitt fina arbete från första halvlek förstöras, brännas upp på bål och omintetgöras flera gånger om. Till och med Niemi såg osäker ut och då är det illa! Aston Villa tackade och tog emot, Solano kunde stå och ta emot en hörna nästan i målområdet, lägga bollen till rätta, titta upp, sikta, dricka en kopp te och sen enkelt bredsida in bollen förbi ett fastvuxet Southampton-lag, 2-2 och katastrofen hade inträffat. För att återknyta till Southampton - Charlton 3-2 från förra säsongen så hände samma sak där, 2-0 till Saints i halvtid som blev 2-2 efter två drömmål av Scott Parker. Skillnaden var att Saints visade hjärta och Niemi höll dem kvar i matchen så att Ormerod kunde avgöra i slutet. Mot Aston Villa visade man bara inkompetens och virrighet. Direkt efter kvitteringen så fick Aston Villa återigen passa in bollen i straffområdet och Davis skott touchade en Saintsspelare och bollen gick in mellan benen på Niemi, 2-3, Ridå!
Även om matchklockan tickade på i 20 minuter till så var själva matchen slut, Redknapp skickade in Camara som skapade ett par lägen på egen hand men inget som blev farligt. En enda lång mardröm som handlade om Läskligan nästa år. Skillnaden i hjärta, kämpaglöd och vilja förtydligades när Sörensen blev ruffad men ingen frispark och Villa rensade undan bollen ner till Niemi, hela laget verkade tro att det var frispark trots att domaren inte blåst. Niemi stod och väntade på bollen i evigheter innan han gick fram och la upp en lös lyftning upp till en Aston Villa-spelare på mittplan medan hela Saints gick med blicken ner i backen och brydde sig föga.
