Gästkrönika
En dag med många tankar...
Här följer en gästkrönika från "Zorro", alla på SF vet vem han är.
Som vanligt så är det högst personliga tankar från en supporter, dessa behöver inte överrensstämma med andra suportrars.
Jaha, vad ska man egentligen skriva en sådan svart dag? Wayne Rooney kör bil och krockar, Rio Ferdinand är i knipa, Sir Alex Ferguson är "charged" för ett utallande och den ryska maffian (och Chelsea) har kidnappat vår egen norska nigerian, John Obi Mikel. Allt på samma gång men kanske det som har berört oss mest är nyheten om amerikanen Malcom Glazer's och hans köp av klubben/företaget. Nu är det bara GUD som vet var vi är på väg. Kanske en framgångsrik framtid men kanske ett steg ner mot lägre divisioner.
Röster har spridits, tangentborden har talat och redaktionen har äntligen engagerat sig vilket man inte har sett på länge. Bittra skriverier och uppgivenhet är stor hos fansen. Trots allt är det bara 0,2% + 1 aktie kvar innan Mr.Glazer får händerna på klubben vilket är så gott som klart när börsen öppnar igen. Det är också så lite kvar till laget hamnar i en skuld som inte kommer att återbetalas så lätt trots att vi är världens bästa varumärke (tilsammans med Dallas Cowboys(?)). Fast än är det inte över. Vi har sett mirakel ske och de sker varje dag. Liverpool är Champions League final, Arsenal gick en Premier League säsong utan förlust och läkare kan väcka döda till liv. Ja, nästan i a f.
Men vad som förvånar mig i denna stund är att fansen vänder sig mot just egna fansen. Hur kan det hända? Det får ju nästan inte ske att man skyller på varandra i sådan ögonblick då vi ska stå enade (åtminstånde till en vis grad). Det finns personer som slår sig för bröstet och ropar "ööö, jag har minsann två aktier, hade du haft lika så hade vi överlevt". Vissa menade t o m att aktien visade hur pass man älskade sitt lag. Man behöver väl inte vara gift för att visa sin kärlek till en kvinna. Ska vi kanske kolla på Malcolm Glazer då? Borde inte han älska laget i o m aktier? Ska vi kolla på andra som sålde sina andelar hur mycket de älskade laget? Tänk på att utan aktier så skulle vi slippa allt detta. Så med andra ord får vi skylla oss själva eller rättare sagt på styrande i klubben. Vi (Styrelsen i a f) tog en risk och placerades oss bland hajar och snart kom storhajen, tog en bit av oss och släppte inte. Fast innan denna "tragedi" så upplevde vi en del framgångar som aktiebolag. Det ska inte glömmas.
Vad som också irriterar mig fortfarande är hur fansen reagerat. Jag håller med att det är svårt att se någon plocka åt sig bit för bit (live på LondonStockExchange) men ska det göra mig till en Manchester United hatare? Nej! Det gör det inte till skillnad från 90% av er andra. Vad gör laget gott att man inte köper något från ManUtd's sponsorer? Vad gör laget gott om man bojkottar ManUtd prylar? Inget! Vi drar själva laget i skiten och är det något en supporter som verkligen älskar laget villig att göra? Det har jag svårt att tro. Så innan ni pratar mer om att pengar går till Glazers egna ficka tänk på att Glazer är ManUtd nu (snart). Vad som är bra för laget är bra för Glazer och tvärtom. Dessutom brydde ni er inte om var pengarna innan gick så varför bry sig nu egentligen? Frågan man egentligen bör ställa sig är: Håller vi på det som styr Manchester United eller laget?
Vad hände med att man inte skulle bry sig om laget van titlar eller inte för man skulle älska laget ändå? Likväl tycker jag att vad som än händer så ska ni älska laget oberoende vem som är chefen.
Egentligen är det svårt att se frammåt men jag gör det. Jag sitter inte och deppar och gråter nu utan biter ihop och ser frammåt. För vad gör det mig gott att sitta och svära över amerikanen nu? Ingen gillar honom men nu lever vi i en verklighet där vi får acceptera saker och ting. Där vi får acceptera att fotbollen sakta men säkert har kommit en en ny fas. De fansen som inte accepterar läget, varsegod. Lämna! Lämnar ni så lätt laget ni har supportrat så länge och stött så fråga er om ni är riktiga fans. Starta en klubb, bränn alla papper och biljeter och allt vad ni har men det gör er inte till en bättre människa än supporter än någon annan. Ställe er frågan om detta suddar ut alla minnen från gammla dagar? Ställ er frågan om detta påverkar vår historia? Ställ er frågan om detta påverkar något mer än rädslan att ge sig in i något nytt? Vi tar risker varje dager när vi går ut genom dörren så detta är också en risk, liksom det vara att lägga laget på börsen och bli Manchester United PLC.
Nu vill jag inte ge ut något försvarstal å amerikanens vägar och jag vet vad det innebär att klubben blir uppköpt men likväl måste jag ändå visa en annan sida som kanske man inte tänker på i frustration. Tror ni verkligen en affärsman lånar så pass mycket pengar för att köpa ett lag och inte bryr sig om det? Tror ni han säljer alla bästa spelare? Tror ni att han kommer att skita i traditioner och andra viktiga saker? Tror ni han ändrar varumärket eller..? För honom är det viktigt att få med sig fansen, för honom är det viktigt att vara lyckosam på en fotbollsplan, för honom är det rent sagt viktigt att Manchester United fortsätter på samma spår som förr om inte ett bättre spår då han tjänar på det. Han må inte vara en Roman Abramovich aka "Maffioso" med blodpengar men han är heller ingen amatör som inte vet något om affärer. Vi får vänta tills han gör ett eller flera drag för att bedöma vad han är gjord av och hur han tänker.
Så avslutningsvis, låt er frustration lägga sig. Andas in och andas ut. Fundera på vad ni kan göra men fundera på vad ni inte kan göra. Och till de som skriver "RIP Manchester United", "Glazer United" osv. tänk extra för det är något ni verkligen bör göra. Livet är fullt med stunder. Både bra och dåliga men liksom altid kommer det nya tider. Bättre som sämre. Roligare som tråkigare. Och har ni aldrig upplevt bakslag så är det dags att ni kanske gör det...
(i)"Voices tell me I should carry on"(/i)
And so should you!
Skrivet av:
J.Kravic alias "Zorro"
