I´m forever blowing bubbles
pretty bubbles in the air, the fly so high, nearly reach the sky, then like my dreams they fade and die. Fortune`s always hiding, I´ve looked everywhere, I´m forever blowing bubbles, pretty bubbles in the air. United! United!
För lite drygt två år sedan, några dagar innan West Hams senaste Premier League-match (inte sista, senaste!) köpte jag en flaska champagne. Bara utifall laget mirakulöst skulle bärga nytt kontrakt mot Birmingham i sista omgången. Det blev inte så. För nästan exakt ett år sedan hade jag med mig samma flaska till puben S:t George när vi spelade play off-final mot Crystal Palace. Den förblev oöppnad även den gången. Men nu är den uppdrucken! Någon gång efter klockan sex fick jag hjälp med detta av några av de sprudlande, skrikande, gråtande, skrattande Hammers som befann sig i min närhet.
Skål, allihop - vi är tillbaka där vi hör hemma - vi är i Premier League!
Det är vi värda! Kanske inte i första hand för att vi var något bättre än Preston - för det var vi! - denna gyllene eftermiddag. Vi är värda det för att West Ham, efter nedflyttningen 2003 hamnat i ett ekonomiskt moras, och förlorat ett halvt landslag (bl a tre nyblivna ligamästare) ändå för andra året i rad lyckas snubbla sig fram till play off. I fjol gjorde man två semifinaler i nivå med årets men orkade inte med att fullfölja i finalen. Det gjorde man i år och säg emot den som kan, att även om det kanske inte var den bästa fotbollsmatch en objektiv åskådare sett, f-n vad bra fotboll West Ham kan spela! Se när Etherington har bollen med sig och får upp farten - poetry in motion! Det är helt logiskt att segermålet (57:e minuten) kommer efter ett underbart inlägg från Ethers, han hittar Z-man som med vänstern rakar in bollen i höger hörn. Se när den kanske mest underskattade försvararen i ligan - Repka! - återigen går in och regerar på sin högerback Se Zamora! Han har aldrig tidigare, i alla fall inte i claret´n´blue, varit i närheten av de kvaliteterna han visat upp i detta play off. Se vilken oerhört stabil insats "komplementspelare" som Mullins och Newton (grattis till 125 000, Wolverhampton!) än en gång gör. Se vår framtid, Ward och Ferdinand! I finalen gjorde dessa ynglingar "from the West Ham collection" sin fjortonde raka match som mittbackspar och de har ju varit bra varenda gång! Se våra målvakter, scenariot att båda skulle få spela i den här matchen var inget man längtade efter innan precis, men det kändes i all bedrövelse efter Walkers otäcka skada, på nåt sätt rätt att Bywater fick komma in. Att helt utan uppvärmning ställa sig mellan stolparna i 87:e minuten, när motståndarna har en farlig frispark, är förmodligen ingen hit. Men Gus, som stod bredvid mig i folkhavet på S:t George sa "han limmar den" - och så blev det!
Walker (Bywater 87) - Repka, Ferdinand, Ward, Powell - Newton (Noble 82), Mullins, Reo-Coker, Etherington - Zamora (Dailly 74) Harewood.
Kvar på bänken: Fletcher, Sheringham.
West Ham är tillbaka i Premier League! Enough said!
I´m forever blowing bubbles...
