Analysen: Försvarsspelet (Aston Villa 20/8)
Vinst 2-0 mot Everton i premiären och vinst senast 1-0 mot Aston Villa. Manchester Uniteds försvar, med Edwin van der Saar som sista utpost i målet, har hållit nollan än så länge. Under matchen mot Aston Villa studerades Uniteds försvarsspel lite extra.
"Aston Villas kom inte till något riktigt bra läge... [kort paus] ...under hela matchen egentligen", kommenterade Anders Fredriksson (Canal +). David O'Learys lag vaskade visserligen fram ett par halvchanser men, som sagt, inte några riktigt bra lägen. Efter drygt 16 minuter nådde ett inlägg från vänsterkanten Olof Mellberg, som inte fick ordning på bollen, och minuten efter tvingades Rio rensa ett farligt inspel från högerkanten.
Annars var det kontringar samt höga inspel, framförallt hörnor, som utmärkte Aston Villas försök till offensiva farligheter. Inget oroade dock, mycket tack vare det lugn som Edwin van der Saar utstrålar. Sista kvarten flyttade Aston Villa, som under långa perioder inte hade en enda spelare på offensiv planhalva, fram manskapet men United var aldrig hotat.
Det är förvisso alldeles för tidigt in i säsongen för att dra slutsatser, men med Edwin van der Saar mellan stolparna känns försvarsspelet plötsligt säkrare och mindre virrigt. Van der Saar verkar lita på sina försvare och vice versa. Kommunikationen mellan målvakt och backlinje verkar oftast fungera fullständigt utmärkt. Utrusningen som van der Saar tvingas göra, och dessutom lyckas galant med, i matchminut 38 visar också att målvakt och försvar inte heller tar varandra för givet. Alla verkar medvetna om sitt ansvar och är villiga att leva upp till det. Det är väldigt viktigt!
Manchester United startade med samma backlinje (och samma startelva) som mot Everton, d.v.s. från höger: Gary Neville, Rio Ferdinand, Mikael Silvestre och John O'Shea. Och om dessa namn ska skrivas i rangordning efter prestation i matchen mot Aston Villa blir följden: Rio Ferdinand, Gary Neville, John O'Shea och Mikael Silvestre. Ingen var direkt dålig, men Silvestre kan bättre.
John O'Shea var glädjande nog, precis som hela lagets försvarsspel, bättre än mot Everton. Vid tre tillfällen, under de första 10 minuterna, plockade han bollen av sin motståndare stillastående, som en mur. O'Shea mattades lite på slutet och byttes helt riktigt ut mot Gabriel Heinze efter drygt 58 minuters spel. Heinze hade ingen jättelyckad eftermiddag, men gjorde definitivt inte bort sig. Det såg lite sprattligt ut, men det gör det å andra sidan alltid när det gäller förra årets backsuccé.
Gary Neville tog som vanligt ett väldigt offensivt ansvar, och det behövs verkligen när kantspelet är lika obefintligt som det är utan Ronaldo och Giggs i startelvan. Men Garys löpningar öppnar yta bakåt. Som tur var täckte Roy Keane upp utomordentligt när John O'Shea skänkte bort bollen i den 40:de minuten och Gary Neville precis hade löpt upp som en extra ytterforward.
Under hela matchen var viljan att försvara sig bra. Efter hörnan som följde på Parks dunderkanon, vilken Sörensen räddade ribba ut, löpte Rio full fart hemåt för att stoppa Villas kontring. Fletcher gjorde också en diger arbetsinsats defensivt. Han stod för många snygga brytningar och en enorm vilja att ta tillbaka bollen när den gick förlorad. Även Rooney tar stort defensivt ansvar, trots sin framskjutna position. Visserligen drällde han lite för länge med bollen i straffområdet efter drygt 24 minuters spel och rensningen studsade på en motståndare till inspark, men det är härligt att han orkar.
Rio var försvarets gigant (som oftast). Han styrde och ställde, bröt, rensade, vann nickdueller och gav sig ut på soloräder. Hans soloutflykt bäddar för 1-0. Härligt!
Men en sak oroar. Inte med Rios spel, utan hela Uniteds spel. Och det är presspelet. Visserligen var United hungrigare och snabbare att sätta press på Aston Villa än Everton, men varför är pressspelet så lågt. Hemmaplan borde innebära en högre press, speciellt som igår när Aston Villas anfallsspel (samt de flesta andra gästande lag) inte innefattar speciellt många spelare.
Det känns läskigt att United släpper upp sina motståndare en bra bit in på offensiv planhalva innan det egentliga presspelet börjar. Det ser ofta avvaktande ut från Uniteds sida, vilket leder till att motståndarna har tid att anfalla med fler spelare. Det låga presspelet drar också ner matchtempot, vilket bjuder in sämre motståndare i matchen som helhet. Aston Villa drog nytta av det låga tempot periodvis, men lyckades inte göra mål. När United satte fart var Birminghamlaget chanslöst.
Även omställningen från 4-3-3 i offensiven till 4-5-1 i defensiven har sina nackdelar defensivt. Ruud blev oftast lämnad ensam att sätta press på Aston Villas backlinje och detta har varit vanligt förekommande de två senaste säsongerna. Ibland springer han förgäves, utan understöd från positionsförvirrade mittfältare, och ibland hamnar han väldigt långt ner i banan.
United har, som sagt, inte släppt in något mål än och brukar tillhöra den skara som har minst antal insläppta mål när PL är slut. Men det är långt kvar och försvarsspelet kan definitivt bli bättre.
--- --- ---
Det var för övrigt roligt att se Edwin van der Saar kasta inkast.
