Tottenham - Chelsea 0-2

En match som Chelsea kontrollerade både med hjälp av sin egen taktiska skicklighet och med oväntad hjälp av egyptiska huvudjägare.

Tottenham måste ha ätit taggtråd i flera veckor inför den här matchen, det är länge sedan jag såg ett så taggat lag komma in från omklädningsrummen. Man spelade från början helt utan linjer och bara öste på mot närmste Chelseaspelare, det var som om tränare Jol lagt taktiken på hatthyllan och bara sagt - Kör över dom. Dessa ord verkar ha gjort lite större intryck på vissa än vad det gjorde på andra. Egyptiern Mido är anledningen till att man inte bjuder på taggtråd innan match på White Hart Lane längre, möjligen finns chansen att få fruktsallad eller en smaskig puré.

Första halvlek

Matchen började som sagt i ett rasande tempo där Chelsea försökte rulla runt bollen och locka upp Tottenham samtidigt som hemmalaget verkade nöjda med att framgångsrikt jaga och erövra boll. 

De första 20 minuterna avlöste chanserna varandra men det var Spurs som hade de hetaste, Dawson nickade utanför från ett bra läge efter en hörna och Defoe fick till ett svagt skott efter en misslyckad rensning av Terry. I minut nummer 19 och 22 blir en spelare från vardera lag varnade då de hamnar på efterkälken i farliga situationer utanför straffområdet. Essien fäller Davids som är på väg igenom och Gardner återgäldar den tjänsten tre minuter senare när Drogba är på väg förbi.

Matchavgörandet kom i minut 24, Mido kommer sent in i en luftduell med Del Horno. Armen är höjd och träffar Del Horno med full fart på sidan av huvudet, otroligt klumpigt av Mido och domare Styles visar upp det röda kortet. Terry fick i efterspelet ett gult kort.

Sju minuter innan halvtidsvilan kom ledningsmålet för Chelsea, återigen visar bortalaget hur bra man är på fasta situationer. Del Horno får omarkerad hoppa upp och placera in 0-1 vid stolproten bakom en chanslös Robinson i Tottenhams mål.

Andra halvlek

Unge Lennon byts in istället för finske Tainio till andra halvlek och Tottenham verkar gå in för snabba spelvändningar. Lennon var en klar förbättring mot finnen och såg orädd och intressant ut.  

I andra halvlekens början så drar jag och resten av världens Chelseafans efter andan, Terry ligger kvar efter en hörna och ser ut att ha riktigt ont. I en luftduell efter en hörna får han oturligt Dawson över sig och ser ut att vrida knäet. Efter någon minuts behandling vid sidlinjen kommer han dock in igen och ser inte ut att lida av smällen.

Andra halvan av matchen var annars en uppvisning i hur man håller i bollen från Chelseas sida, några halvchanser fanns där men inget som egentligen hotade någon av målvakterna. 

I minut 61 blir Cole varnad efter en hård tackling på Reid och två minuter senare lämnar Cole plats för Wright-Phillips. Den nyinsatte visar att han vill ha en plats i Mourinhos startelva och sätter genast skräck i Tottenhams försvar med sina irrationella löpningar och smarta mottagningar.

Drogba som under hela matchen med sin tyngd och blotta närvaro gjort livet surt för Tottenhams backar blir i minut 66 utbytt mot en spelsugen Crespo. Minuten efter bytet får Crespo en bra boll från höger som han vinklar ner mot första stolpen, Robinson står helt rätt och får bollen på foten. 

4 minuter senare gör Wright-Phillips återigen bort Kelly på högerkanten och ger Damien Duff chansen att göra sitt första mål för året. I ärlighetens namn kan jag inte skriva att Damien tog den helt felfritt. Med liknande tur som Drogba använde sig av för en vecka sedan lyckas irländaren på Torbjörn Blomdahl-manér (3-vallars carambole) få in bollen i nätet, 0-2. 

Martin Jol flyttade i slutet upp Dawson för att ge lite mer tyngd till sina anfall och Mourinho svarade då med att byta ut Duff mot mittbacken Robert Huth. 

Matchens sista chans föll till Crespo som återigen kom först på en cross av pigge Wright-Phillips men Robinson visade Sven-Göran Eriksson på läktaren att England behöver honom framöver.

Summering

Även om denna matchen inte var av samma karaktär som veckans match mot West Brom så ger den mig ungefär samma känsla, vi är förbaskat bra just nu. Vi lyckas kontrollera en match där motståndarna i bästa Blackburnstil går in för att störa varenda variant vi försöker med.

Jag måste nämna Davids i Tottenham, personligen var jag lite tveksam då hans namn nämndes men måste efter matchen säga att han kommer att vara väldigt nyttig för Tottenham. Så länge han var pigg och orkade, ca 65 minuter, så orkade även Tottenham stå emot det mesta. Efter detta så föll hela Tottenhams spel ihop och jag undrar om det inte vore bättre för Jol att byta ut holländaren då och låta någon annan känna att de får ta ansvar för laget. 

Försvaret för vår del var bra idag, kanske lite väl många felpassningar men det är lätt att det sker när motståndarna pressar som Tottenham gjorde igår. Ytterbackarna är de som får det största berömmet av mig för dagen då de var högt uppe och störde samtidigt som de hann tillbaka för att delta i vår samlade defensiv. Samarbetet mellan Duff och Del Horno börjar fungera väldigt bra, de överlappar och ger understöd om vartannat. Cech hade knappast en tuff dag på jobbet men skötte det han skulle utan problem.

Mittfältstrion hade ett intressant jobb idag, Essien verkade vara den som fick uppgiften att ta sig an Davids och det visade sig vara en riktigt tuff uppgift. Varnad redan efter 19 minuter och efter det gjorde Davids allt för att se till att Essien skulle följa Mido nerför spelargången. Essien klarade dock av sin uppgift och visade än en gång att han kommer att vara en viktig kugge i Chelsea under en lång tid. Lampard och Makelele gjorde sitt jobb som vi blivit vana vid, Makelele var dock snäppet bättre än sitt vanliga jag då han slet oerhört uppoffrande i defensiven.

Av anfallarna var det Cole som gjorde minst väsen av sig, sköt ett skott utanför i första halvlek och blev varnad i andra. Någon som såg något annat? Nej, skärpning krävs Joe, annars kan du få vänja dig vid bänken. Duff visade idag varför han är en av Mourinhos favoriter. Han slet i defensiven för att i nästa sekund vara med och snubbla in en boll i maskorna bakom Robinson. Didier Drogba gör återigen en väldigt bra match, det kan inte vara roligt att möta honom som back. Vad man än gör och var man än är så finns Drogba där och stressar. Hans blotta närvaro skulle göra mig nervös.

Våra tre avbytare var riktigt bra, Wright-Phillips blev den stora behållningen i andra halvlek och Crespo visade hur spelhungrig han är. Hernan hann med två bra avslutningar och dessa lovade mer, bli inte förvånad om han startar nästa match. Huth kommer in och gör det han ska, bort med bollen.

Domare

Rob Styles hade lite problem idag och var inte helt konsekvent under matchen. Utvisningen i sig har jag inget att invända mot men en jämnare nivå sett över resten av matchen hade varit att föredra.
 

0 kommentarer