Krönika: Adam Armstrong - Newcastles nästa Alan Shearer
December är här. Det vilar ett stort mörker över våran fotbollsklubb, men likväl kommer julen i samband med den mörka vintern. Julen lyser upp det dystra decembermörkret, liksom vårat framtidshopp Adam Armstrong gör i våran kolsvarta låtsasklubb. Det här är historien om våran frälsare, Newcastles nästa Alan Shearer.
Peter Bardsley får bollen på högerkanten, spelar in bollen i straffområdet där Alan Shearer kommer framflygande och med ren intuition nickar in Newcastles enda mål i bortamatchen mot Coventry City. Bara några månader efter den dagen skulle en herre vid namn Adam Armstrong få se dagsljuset för första gången, året var 1997. Ett år som var Newcastles bästa sedan 1927 då man senast vann högstaligan. Skatorna slutade 1997 tvåa i ligan, samtidigt som Coventry klarade sig från nedflyttning med en poängs marginal. Shearer vann skytteligan på ett frapperande sätt med 25 mål noterade i ligasammanhang.
Newcastles motsvarighet av Messias hade anlänt, men inte var det Armstrong, utan Alan Shearer. Jag vill tro att han skickade lite styrkesignaler till familjen Armstrong, då Adams far också spelade fotboll, men aldrig professionellt. Fadern Steven Armstrong spelade fotboll för skojs skull i engelska motsvarigheten till Korpen, Sunday League. Där stötte han på en mycket genuin Geordie, John Carver. Carver och Adams pappa Steven spelade i samma lag. Steven Armstrong nådde aldrig några högre höjder inom fotbollskarriären, men träffade John Carver gjorde han minsann. Vad de då inte visste var att Carver åratal efter kollektivet i Sunday League skulle träffa på Stevens son Adam, och likaså arbeta med honom, dock inte i Sunday League utan i Premier League, i skatornas A-lag.
Vid sex års ålder började Adam sitt bollkickande i hemtrakterna kring West Denton i Newcastle. Initialt spelade han med sitt storebrors fotbollslag som var ett år äldre än honom. Han växte snabbt in i laget och var onekligen en talang redan som ung. Han gick som nioåring med i Newcastles U10 lag. Pappa Steven tyckte att det var för tidigt för Adam att gå över och spela akademifotboll redan som nioåring. Han fortsatte att utvecklas i Newcastle och har imponerat i samtliga årskullar och är nu framme vid A-lagsfotbollen efter strålande insatser i U21-laget med 17 mål på 25 matcher förra säsongen. Som en vis man en gång sa ”Är man den skickligaste individen i rummet, så är man i fel rum”, så möjliggjorde Armstrongs framgångar i U21-laget att han sedan fick chans att prova på spel under Alan Pardew i A-truppen. Den 15e mars 2014 blev Armstrong den näst yngsta spelaren någonsin att A-lags debutera i och med en 1-0 förlust borta mot Fulham, rekordhållaren som yngsta någonsin? Kazenga Lua Lua.
Inför årets säsong valde klubben att låna ut Armstrong för att ge han mer speltid och bättre möjligheter att fortsätta utvecklas. Destinationen blev Coventry City, en klubb som befann sig i Premier League under Newcastles storhetstid men som nu sitter i en prekär sits i League One, den engelska tredjedivisionen i hierarkin. Coventry åkte ur The Championship 2012 och har befunnit sig i bottenträsket av League One varje säsong därefter. I skrivande stund ligger laget tvåa, två poäng bakom Burton Albion, och med bäst målskillnad av samtliga lag, vem har de att tacka för det? Inte minst Adam Armstrong som leder skytteligan i League One med 13 mål hittills.
Armstrong har beskrivits som en blandning mellan Wayne Rooney och Alexandre Lacazette (ni kan vara lugna det är från tiden då Rooney faktiskt var bra). Han är snabb, har otroligt distinkta avslut, och är otroligt duktig på att komma till bra avslutslägen med sina sluga skottfinter och kroppsfinter. Han är kreativ, tar snabba beslut men är samtidigt väldigt pragmatisk i sitt spel. Hans dragningar i straffområdet är essentiella ting i hans spelstil, och det finns ingenting som ”The Baby Goal Machine” gör utan en intention. Att han dessutom kan skjuta med båda fötterna är inte heller till någon nackdel, och den första jag tänker på när jag ser klipp på Armstrong är David Villa. (Smeknamnet ”Baby Goal Machine” uppkallat från f.d. Newcastlespelaren och numera Wigan Athletic scouten Micky Quinn).
Armstrong har funnits med i samtliga av de engelska ungdomslandslagen från U16 till U19 där han nu befinner sig, och om han har levererat? Det har han onekligen gjort. I U17 landslaget gjorde han tio mål på tolv matcher, i U18 landslaget snittade han ett mål per match med nio mål på nio matcher. Att det är en Geordie som är fanbärare i ungdomslandslagen i England känns fantastiskt, det är inte minst heller ett gott föredöme och ansikte utåt för våran ungdomsakademi.
Carver sa angående Armstrong att ”In the North East, we love our strikers, he’s a natural goalscorer”. En “Natural Goalscorer” kan man minst sagt kalla honom och har ni inte sett hans mål I Coventry tröjan så rekommenderar jag er starkt att göra det då detta förstärker Carvers ord. När den nya historien ska skrivas om Newcastle så finns det inte så många genuina anfallare som kommer från akademin. Andy Carrol var det senaste löftet, den senaste ”New Shearer”, men lämnade efter ett erbjudande klubben inte kunde motstå från Liverpool. I princip alla som läser detta vet säkerligen hur klubbens situation ser ut, och hur bedrövlig än Carver var som coach så är han en Geordie rakt upp i själen. Carver älskar Newcastle och det ligger nog en gnutta sanning i Carvers uttalande i våras om att klubben gått miste om sitt DNA. Ett DNA som Mike Ashley åt upp, bajsade ut och sedan trampade i. Kanske kan Armstrong vara den som trollar fram några bajspåsar och plockar upp den sketna identitet Ashley kastat på oss.
När man tittar på den 1,72 meter långa Adam, så ser man så otroligt mycket självsäkerhet och kaxighet i både blicken som spelstilen som skulle kunna lyfta tio medspelare. En blick som säger ”Come on fucking wankers, let’s kick some ass”. Detta är en ingrediens vi saknat i den ljumna soppan McClaren har kokat ihop. Jag vet inte exakt vad som fattas, men en fanbärare saknas onekligen. Coloccini är knappast denne, kaptenens dagar är räknade. Vi behöver någonting att tro på, en ”Next Shearer”, Armstrong kan vara denne.
Jag vill förtydliga att när man pratar om Armstrong som Newcastles näste Alan Shearer så menar man inte spelstilen. Shearer var större än Armstrong, gjorde mer nickmål och var mer en ”first touch finisher” än vad jag uppfattat att Armstrong är. Shearer är heller inte utbildad från våran akademi, utan är skolad i Southampton, men den inverkan Shearer gjorde på Newcastle var otroligt stor och otroligt stark. Han var Newcastles Vasily Zaytsev, den faktorn som gjorde att man aldrig var borträknade, ett mentalt övertag på motståndaren, en självförtroendekick till hela laget, och inte minst en förbannat bra målskytt. Den inverkan Shearer hade på Newcastle saknas idag. Mitrovic kommer aldrig bli den genuina Geordien vi väntat på, en ny Messias måste träda fram, och det hetaste namnet idag är Adam Armstrong. Vi väntar på dig Adam.
