Affärsutveckling eller satsning på egna produkter?
Toppklubbarna i England satsar hårt på talangutveckling i egna akademier. Dessvärre är det få spelare som får chansen att slå sig in i startelvan. Bidrar de skenande transferpriserna till att göra talangutvecklingen till en del av den ekonomiska vardagen där spelarna blir investeringar?
De engelska klubbarna måste ha minst 8 spelare i 25-manna truppen som är fostrade i landet. Detta har bidragit till att höja transfersummorna på lovande engelska spelare med engelska pass till höga höjder när det är så få spelare som håller måttet i ett europeiskt perspektiv.
Det engelska A-landslaget har inte haft några större framgångar sedan 1996 och när de "stora" spelarna som Gerrard, Lampard och Terry fallit för åldersträcket finns det inte många Engelska spelare som håller hög internationell klass. Detsamma får nog sägas om U-21 laget som var ett svagt kort under sommarens EM turnering. När de engelska talangerna inte riktigt räcker till värvar de stora klubbarna unga spelare från utlandet till sina akademier, när dessa räknas som fostade i England och tillhör kvoten "home-grown".
En av de mest spännande unga spelarna som Manchester City förfogat över de sista åren är de 19-årige portugiske Marcos "Rony" Lopes. Rony gjorde sin debut i City som 16-åring i ligacupen under Roberto Mancini och han har spelat i samtliga ungdomslandslag för Portugal. Senast gjorde han debut i U-21 landslaget trots att han endast är 18 år. I veckan som gick så annonserade Monaco att Marcos Lopes skrivit på ett 5-års kontrakt med klubben i en affär som omfattar 9 miljoner GBP. Troligen innehåller summan prestationsrelaterade bonusar men ändå otroligt stora pengar för en spelare som gjort 6 cupmatcher för City och tillbringat förra säsongen på lån i Franska Lille.
Manchester Citys utvecklingstrupp (EDS) vimlar av unga löften som exempelvis Angelino och Manu Garcia men frågan är hur de skall kunna slå sig in i A-laget? City är inte ensamma om att vara svaga på att släppa fram talangerna. Chelsea har dominerat ungdomsfotbollen i England under en tid och de vann i våras juniorernas Champions Leauge. De har två unga forwards i form av Tammy Abraham och Dominic Solanke bägge födda 1997 som vräkt in mål under fjolåret men någon plats i Chelseas A-trupp har de inte fått trots att de varit dominerade i Europa spelet.
Frågan jag ställer mig om talangfabrikerna snarare är drivhus som ses som investeringar för framtiden när någon spelare i bästa fall kan ta klivet vid något tillfälle medan de resterande skall säljas vidare med allt större förtjänst? Transfersummorna har skenat iväg och mindre klubbar som exempelvis Wolves begär 15 miljoner GBP för anfallaren Benik Afobe av Norwich. För att inte tala om värdet av Evertons unge back John Stones.
Slutsatsen blir att de större klubbarna högt upp i näringskjedjan i allt större utsträckning likt "riskkapitalister" köper ett antal spelare som snabbt lånas ut eller förädlas i klubbens EDS. Föregångaren till denna utveckling är även här Chelsea som exempelvis scoutade Kevin De Bruyne och Thiabaut Courtois i Belgiska Genk köpte spelarna och lånande ut dem för vidareutveckling och senare utvärdering där en plockades hem och den andra såldes vidare för stora pengar. Citys märkliga värvning av Bruno Zuculini är troligen ett försök att förädla en talang genom utlåning till andra klubbar.
