Analys av försäsongen 2013
Manchester Uniteds pre-season är över efter gårdagens match mot Sevilla och nu väntar Wigan på Wembley. Dags för analys!
Frågan många ville ha svar på inför asien-turnén var hur spelet skulle komma att se ut gentemot tidigare år under Sir Alex Fergusons styre. Vi kan nog konstatera att det är relativt likartat med få justeringar. Manchester United har alltid använt sig av ett kvickt och effektivt kantspel för att öppna ytor. Det är därför man har två yttrar och två offensiva ytterbackar. De senare fyller på i anfallsspelet och erbjuder kopiöst ett alternativ framåt. Istället för att slå tidiga inlägg försöker man spela sig så nära straffområdet som möjligt för att slänga iväg en låg slagen boll antingen snett-inåt-bakåt till en medspelare i rätt yta, eller längs med mållinjen för en sista avgörande touch. Så har det tidigare varit och så kommer det även bli under David Moyes' styre. Det talade försäsongen om för oss. Detta är bra på många sätt. Spelarna är inskolade enligt the United Way och den arbetsmetod Sir Alex bankade in. Det finns ett tydligt grundspel som de lärt känna, anpassat sig efter och utvecklat. Att göra radikala förändringar gynnar ingen. David Moyes måste sätta sin prägel men alltjämt använda sig av lagets styrkor. Detta har han gjort och kommer med all sannolikhet även fortsätta göra när ligasäsongen nu sparkar igång.
Pre-season är pre-season och de flesta fundamentala aspekterna i fotboll brukar betyda ytterst lite. Försäsongen handlar om att få upp matchtempot inför det som komma ska men också stärka varumärket utomlands i länder där Manchester United är en stor attraktion och utfyllda arenor är en garanti. Rent ekonomiskt är dessa turnéer i Asien mer än bra. Motståndet är hur som helst högst mediokert och spelarna utsätts inte för många fysiska prövningar, vädret undantaget. Så egentligen kan dessa analyser sparas tills vidare. Exempelvis brukar någon som Federico Macheda göra en del mål under försäsongen för att sedan vara iskall när tävlingsmatcherna startar. En handfull av de yngre talangerna som får speltid går senare ut på lån. Så mycket förändras när laget reser hem till England och förbereder sig inför Premier League.
David Moyes verkar använda sig av ett kvickare spel centralt i sista tredjedelen. Möjligtvis var det endast ett resultat av de stora ytor motståndarna bjöd på - något vi inte lär se längre - men det känns definitivt inövat. Manchester Uniteds ultimata styrka är anfallsspelet men mer specifikt kanterna. Det är där man sårar sin motståndare. Hur som helst finns bra speltyper för en mer direkt och rak offensiv. Anderson, Tom Cleverley, Shinji Kagawa och Jesse Lingard är alla spelare som gynnas av stora ytor centralt i banan. Speciellt Kagawa är otroligt bra på små ytor och kan länka ihop fint med en löpstark anfallare som Robin van Persie. Många av målen under pre-season kom till centralt och kan Manchester United hitta en balans mellan detta sätt att anfalla och det redan fungerande kantspelet så finns mycket att vinna.
Resultaten under försäsong spelar som sagt ingen roll. Däremot ska man kanske oroa sig över defensiven. 13 insläppta mål på 7 matcher är inte idealt. Dessutom har försvarsspelet varit bedrövligt. Allt från presspelet centralt till backlinjen har inte alls fungerat. Med firma Anderson-Cleverley vet du vad du får. En rörlig offensiv men en obefintlig defensiv. Detta är två spelare som har MYCKET att bevisa. Anderson är kvar på lånad tid. Förlåt, men det ska inte gå sex år utan några som helst förbättringar, utan motivation och vilja samt en nonchalant lathet och uppenbar överviktigt. Tom Cleverley däremot har varit en ännu större besvikelse då han är egen produkt, och detta betyder något. En sådan uppenbar brist på inställning av någon från de egna leden har jag aldrig tidigare sett. Killen ser mer ut som en modell än en fotbollsspelare - med händerna i luften (vem kom på den trenden...?) som om han stod på en catwalk. Mer grinta, beslutsamhet och stål, tack. Se på en spelare som Jack Wilshere. Inget finlir och överdrivna sevärdheter utan gör det som krävs för klubben han älskar. Som dag och natt, dessa två. Tom Cleverley har rent ut sagt varit en av de största besvikelserna på bra länge. Var kom hypen från?
Manchester Uniteds defensiv har alltså läckt, precis som vanligt. Få inbillade sig väl att detta skulle lösas över natt med David Moyes. Det är ett problem av många orsaker. Dels tidigare nämnda centrala mittfältares bedrövliga defensiv och inställning, ett kollektivt presspel som är chockerande dåligt men också en backlinje som alltjämt är bra men inte alltid fungerar. Just presspelet är något som endast kan fixas internt genom hårt arbete. En partner till Michael Carrick - tack och lov för honom, förresten - centralt måste nog inhandlas ganska snart. En box-to-box mittfältare med goda egenskaper framåt såväl som bakåt. På tal om Jack Wilshere...Nej så elaka är vi inte nog. Räcker med van Persie. I backlinjen har vi dels en Patrice Evra som undertecknad inte riktigt anser håller på den högsta nivån längre. Motståndarna har även lärt sig detta och anfaller oftast längs fransmannens kant. Pat har en så uppenbar brist i det faktum att han STÄNDIGT hamnar för centralt, likt en tredje mittback och således lämnar hav av ytor för dem att slå inlägg på. Jag skulle inte vara emot att flytta upp Evra som ytter istället. Där skulle hans offensiva egenskaper lysa igenom och defensiva brister inte märkas lika mycket. Rafael sköter däremot sitt jobb exemplariskt både defensivt och offensivt. Han har mognat så mycket i sitt spel och tillhör nu en av ligans bästa högerbackar, med möjligtvis endast Pablo Zabaleta som överman. Brorsan Fabio är däremot svårare att analysera. Han gör det bra både som höger- och vänsterback men är ännu inte på Rafaels nivå. Det är däremot ett bra alternativ som kan utforskas närmare när säsongen sparkar igång. En fullt godkänd backup och höjer han sig ett steg eller två har Manchester United en lovande framtid när det gäller ytterbackar.
Gällande målvakterna finns i ärlighetens namn inte mycket att säga. Ingen av dem sattes på stora prov trots en hel del baklängesmål där det inte fanns mycket att göra åt. Av samtliga tre är det nog Ben Amos som imponerar mest. Han är väldigt komplett som målvakt och behärskar allt. Anders Lindegaard är inte riktigt i en position där han bör sitta på bänken match efter match, och bör nog lämna, för sitt eget bästa. David de Gea i mål med Ben Amos som reserv och storlöftet Sam Johnstone strax bakom i rangordningen låter alldeles utmärkt.
Rent offensivt var det många spelare som imponerade. Ynglingarna Wilfried Zaha, Adnan Januzaj och Jesse Lingard tog verkligen för sig. Nu är det försäsong och en bra sådan behöver inte nödvändigtvis innebära fortsatt speltid i ligan. Men Zaha är inköpt och kommer därför få förtroendet. Han var lysande under stora delar. Det kan ibland bli för mycket "showande" men detta är (tyvärr) vanligt för många av dagens unga spelare. Han påminner lite om Cristiano Ronaldo när portugisen först anlände. Vi såg ju alla vad som senare blev av den killen. Då Nani, Ashley Young och Antonio Valencia inte stärkte sina aktier förra säsongen har någon som Wilfried Zaha ett utmärkt tillfälle att spela till sig en startplats. I form är hur som helst Valencia mil före de övriga yttrarna. Att spela Zaha till vänster och Tony till höger hade mycket väl kunnat fungera. Dock måste den senare skärpa sig och nå de höjder han spelade på 2011 och 2012. Adnan Januzaj är en kvick och rörlig typ som älskar att ha bollen vid fötterna och diktera matchtempot, likt en yngre och sämre Juan Mata. Dessa spelare är väldigt moderna och börjar alltmer dominera fotbollen. Det fysiska har ersatts med en superb teknik och bollkontroll. Adnan personifierar detta. Han är dock väldigt valpig och försöker lite väl mycket ibland. Det är sällan fel att spela enkelt vid behov. Belgaren är ingen Lionel Messi precis, som kan hitta bästa möjliga alternativ även i svåra lägen. Sådant kommer senare (inte Messi-nivå). Men överlag imponerar Januzaj och kan mycket väl vara en joker att ha i ligaspelet. Antingen det eller utlåning - att spela för reserverna igen vore ett steg bakåt. Nu känns det som ett bra läge för A-lags-fotboll. Jesse Lingard är en effektiv målskytt som kan ta sig från en central position in i straffområdet för det avgörande tillslaget. Han har ett bra skott och en känslig högerfot. I övrigt finns inte särskilt mycket att anmärka på. Tre intressanta spelare som verkar gå en ljus framtid till mötes.
Man måste bara älska en spelare som Danny Welbeck. Han är the United Way förkroppsligad - den raka motsatsen till Tom Cleverley. Oavsett prestationerna är Danny en publikfavorit. Alla uppskattar den arbetsinsats han står för i varje match. Grabben spelar för klubbmärket och inget annat. Welbo visade även att han bör spela som renodlad anfallare. Han är ännu för ung för att pröva sig på olika positioner. En erfaren spelare som Wayne Rooney kan hantera det med hyfsat resultat. Men Danny har inte rutinen och ska helst spela där han trivs som bäst. En fin försäsong av Danny Welbeck som nätade två gånger och ser het ut inför ligastarten. Robin van Persie såg föga överraskande ringrostig ut och brände en del klara lägen. Det kvittar eftersom vi alla vet att denna målspruta kommer vakna till liv väldigt snart.
Lite avslutande tankar då. Matcherna i Japan var extremt störande av en anledning: bildproducenternas fixering vid Shinji Kagawa. Vi förstår kopplingen, men att zooma in på killen ungefär femtio gånger är skrämmande. Just Shinji stod för en okej försäsong utan att briljera. Manchester United stärkte även teorin om att spanskt motstånd inte är en favorit när Sevilla gästade Old Trafford igår kväll och effektivt rullade ut hemmalaget under långa stunder. Spansk och tysk fotboll är mil före övriga länder just nu. Sevilla-matchen kändes lite som Athletic Bilbao all over again. Rio Ferdinand fick äntligen sin testimonial och man kan inte annat än att glädjas över detta. En legendar i allra högsta grad. Spelet imponerade inte och defensiven lämnade en del att önska medan det rent offensivt fungerade vid ett par tillfällen. Med en ny manager kommer det ta tid att hitta rytmen. Tålamod är ett måste just nu.
+++ Zaha
++ Januzaj
+ Welbeck
