Analys: QPR - Manchester United 0-2
Manchester United fortsätter att rada upp segrar i ligan och tog ett stort kliv mot nr 20 när man enkelt besegrade ett tamt QPR med 2-0 efter Rafaels drömmål och Giggs kyliga avslut.
Den första halvleken: Manchester United låter QPR föra matchen inledningsvis men ställer om snabbt och skapar ett par farligheter längs kanterna och på fasta situationer. QPR skapar ingenting framåt och även vid 0-0 känns det tryggt och säkert. Rafael drar till med ett avslut rätt upp i krysset - ett drömmål helt enkelt - och Manchester United tar ledningen. Man kontrollerar matchen på ett lysande sätt utan att nödvändigtvis dominera bollinnehavet eller rada upp chanser. Detta är signifikativt för topplagen. Manchester United gör en fullt godkänd halvlek men briljerar inte direkt.
Målet: Mama mia vilket avslut. Ett av säsongens mål, utan tvekan. Det är bara något speciellt med skott där målvakten står still och kollar på medan bollen letar sig in. En känsla av total maktlöshet. Cesar var chanslös. Det går inte att avsluta mer perfekt. van Persies förspel är superbt och holländaren visar återigen varför han är en av världens allra bästa spelare. Löpningen, bollkontrollen, rycket förbi, skottet med högerfoten - som han verkligen utvecklat de senaste åren, nästan tvåfotad idag - klass.
Giggsy överraskade: Många var tveksamma till Ryan från start på ett centralt mittfält i en tuff bortamatch, men Giggsy var lysande. Hans rörelsemönster och förmåga att alltid vara involverad i spelet är något man måste beundra. I dagens fotboll med den teknik och det tempo vi blivit så vana vid, har denna man, trettionio år, hängt med ganska bra. En del menar att Giggs inte bidrar längre. Bullshit. Sir Ryan bidrar ALLTID, både på och utanför plan.
Tankar i paus: Inte mycket att säga här. För två månader sedan hade jag nervöst inväntat den andra halvleken. För två månader sedan hade QPR gjort mål. Idag är försvarsspelet fantastiskt. Trippeln känns inte helt omöjlig längre. Döda matchen nu i andra och främst av allt...ge de Gea en tröja.
Den andra halvleken: Manchester United har betydligt mer boll. Laget visar sin klass genom att kunna diktera matchtempot på två helt olika sätt; ligga rätt i positioner, avvakta och sedan ställa om med vassa kontringar eller genom sitt centrala mittfält dominera bollinnehavet totalt och således kontrollera matchen. QPR har en bra period med lite tryck mot spanjorens mål men skapar ingenting egentligen, förutom Remys avslut. Manchester United visar upp ett giftigt anfallsspel när man tempoväxlar från ett relativt långsamt och statiskt spel centralt till löpningar mot offensivt straffområde, oftast efter en genomskärare eller passning som hittar förbi QPRs mittfält. En otroligt bra andra halvlek och en match som dödas när Giggs läckert sätter 2-0.
Målet: Passningen från Nani är superb, det kan vi först och främst konstatera. Giggsy får inte tillräckligt med cred för hur kylig han är framför mål, vilket är väldigt, väldigt kylig. Avslutet håller hög klass. Två vackra mål alltså. Och avslutningsvis, vilken löpning av Ryan. Killen är trettionio (!).
Michael Carrick: Detta är lagets bästa spelare för mig. Jag ska försöka beskriva Michael Carrick, men det blir svårt. Lysande. Superb. Fantastisk. Otrolig. Underbar. Bäst. Carrick är så skicklig på det han gör. Vare sig det är att ligga lågt och försvara vid eget straffområde eller diktera en match med sin känsliga högerfot och finfina positionsspel. Så pålitlig den här spelaren. Har varit alldeles briljant i många, många år nu och aldrig gjort en dålig insats under dessa många år.
Flyt: Manchester United har flyt just nu. Bollar räddas på mållinjen, avslut sitter i krysset. Kort och gott: mästare har flyt. Man briljerar inte varje match, men gör ALLTID sitt jobb och vinner ofta med uddamålet, eller som i det här fallet, 2-0. Det är en förmåga att imponera utan att imponera, och idag imponerade man. Tolka det hur ni vill.
Tankar efter matchen: Detta var en dag på jobbet, helt klart. Ligan är mer eller mindre avgjord (ja, jag minns förra säsongen men det är inte samma sak nu). Nu riktas fokus mot en sista ligamatch innan Real Madrid gästar Old Trafford. Bortafansen var lysande som vanligt. Jag är inget fan av "Kicking a blue" men "It's Carrick you know" var trevlig att höra.
++++ Carrick
+++ Rafael
++ Giggs
+ Nani
+++ Townsend
++ Samba
+ Traore
